Väskhelvetet

Känsliga läsare varnas för starkt språk i följande inlägg.

Kom på att jag ju glömt berätta om väskincidenten som inträffade förra onsdagen när jag skulle bege mig från Bergen till Hyllestad. Först och främst, för er som inte vet det, så låg vår hybel (korridorsboende) på Haukelandsbakken. Dvs högst upp på en kulle, ovanför sjukhuset. För att komma upp/ner kan man antingen ta genvägen (trapporna) eller så gick man helt sonika nedför backen. Det sistnämnda var också det smartaste alternativet om man skulle till bussen, vilket jag ju skulle för att i sin tur ta mig till båten.

Lisa skulle och handla så vi tog backen ned tillsammans. Min väska var fullproppad och om möjligt tyngre än på vägen hit, eftersom jag nu hade lagt mitt bamselager av linser mm i resväskan och inte i ryggsäcken. Hade dessutom en hel del blöta kläder där i eftersom jag tvättat under dagen och missbedömt torkmöjligheterna i lyxhybeln.

Väskan var tung som fan med andra ord. Och på vägen ner ramlar ett av hjulhelvetena av! FINT ens. Släpar väskan plastbotten mot asfalt till bussen, det ryker lite sådär och luktar skumt. Inspekterar och ser att hela hörnet håller på att skavas bort. Men jag måste släpa, orkar knappt lyfta åbäket. Väntar på bussen, väntar typ en halvtimme eftersom jag klurat ut att om jag tar buss 29 så kan jag hoppa av vid fiskmarknaden och därmed släpa väskhelvetet kortast möjliga bit. Men bussen dyker ju aldrig upp! Var ute i GOD tid, men börjar ändå känns mig en aning stressad... Till slut slänger jag upp väskfan på en annan buss, och precis när den kör iväg ser jag att 29:an kommer bakom. SKIT. Nåja, står kvar på den fullproppade bussen med en sned väska som väger ett ton. Inser att det är för mycket folk och att jag inte ids tränga mig fram med klumpen i handen och lösa biljett. Så jag åker några hållplatser, går av och gör samma procedur på 29:ans buss. Utan att lösa biljett.

Kommer till fiskmarknaden och ser båtterminalen. Såklart så håller Bergens kommun på att gräva upp hela jävla hamnen så jag måste släpa väskan runt värsta omvägen. Plasten ryker, armarna gör ont, jag är stressad och AVSKYR innerligt väskan just nu. Kommer efter många jäkla om och men fram till terminalen, får min biljett och har nu ca 15 minuter på mig att handla. Kollar på väskan och skakar på huvudet, aldrig att jag drar med mig den jäkeln runt igen. Så jag lämnar den bara där och hoppas nästan att den ska vara borta sen. Den var ju kvar, ingen vill väl ha en resväska med titthål i nedre hörnet, och till slut får jag den ombord på båten, från båten in i taxin och sen upp i mitt rum där den nu ligger och skäms under sängen. VÄSKFAN.

Mamma säger att jag ska få en ny resväska i födelsedagspresent, så nu har jag tittat runt på snygga, lätta väskor med hela, runda hjul! Tråkigt bara att jag måste släpa dumväskan hela vägen tillbaka till Piteå om ett par veckor, planen är emellertid att den då ska vara lite lättare för jag jobbar hårt på att äta upp matlagret. Sen blir den pinnved, eller iallafall cancer. Brinnande plast alltså.