Det kändes segt innan springturen idag så ist för 6 km valde jag 4 och högre tempo på vägen ut, och intervaller vägen in. Roligt med omväxling för FAN vad jobbigt det är att springa ibland. Men nu när jag är klar och ska gå in i duschen fattar jag inte vad jag gnällde över! Jag MÅSTE träna och ta hand om min fysiska form för annars pajjar den den psykiska motsvarigheten. Och vilken billig livförsäkring sen (som Emma-Noora skrev på fejan för någon vecka sen). Man har bara en kropp, men det är svårt inse innan den inte längre fungerar som man tar för givet (oj, oj, mina kära ssk-klassisar, märker ni att jag helt osökt kommer in på den där kursen "Att leva med sjukdom"? Så här i efterhand tycker jag faktiskt att den var både bra, intressant och givande i yrkeslivet. Då hatade jag den).
Mamma på akuten med misstänkt sprucken blindtarm, lilla mamma, jag blir rädd och orolig och hoppas allt går bra... Jag vill så gärna hälsa på dig men här sitter jag på en öde ö (Fast det är egentligen ingen ö. Men jävligt öde).
Inget skattekort har kommit säger far, nåja, får väl spara utbetalningen till nästa månad och leva på vatten och bröd till 20:e november, då jag får desto mer pengar.
Fasen vad dyrt det är att tanka kontantkortet här, känns som att jag får tanka det hela tiden och då ringer jag inte ens till Sverige utan messar bara. Någon vänlig själ som vill göra det åt mig? Inte? Nähä.
Nu ska jag laga omelett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar