Gick på tur

Redan i Bergen upptäckte jag och Lisa att norrmännen är hurtiga som få. De gillar att ta på sig sina sportigaste kläder och traska/springa/vaddenugör upp för kullar, berg och annat uppförsbackigt. Så, jag tänkte att jag ju inte skulle vara sämre, så efter arbetspasset drog jag på mig träningskläderna och tog mig an Sørbøheien. Det var definitivt jobbigare terräng än jag väntat mig, den stig jag tog var sjukt brant och bitvis väldigt sankig, speciellt när jag kommit ut ur skogen och upp på fjället. Stackars benen undrade vad jag egentligen utsatte dem för, fastän, som lokalbefolkningen säger: Det faktiskt inte är ett berg, utan bara en höjd. Pyttsan säger jag, ett litet berg kan det iallafall vara? Nåja, träningsvärk lär jag iallafall få och nedför var svårare än uppför då det var ganska släntat som pappa skulle ha sagt hemma i Piteå. Nedanför bjussar jag på lite bilder.

Ps. Jag saknar Lisan!! Hon skulle ha varit här... =/