torsdag 28 oktober 2010

Asså

Nej, jag är inte död. Inte heller försvunnen, kidnappad, störfull eller något annat som håller mig från internet. Har bara ingen anledning skriva nu, eftersom meningen med bloggen framförallt var att uppdatera och berätta om hösten- och vinterns sykepleiande. Så att ni här hemma (underbara hemma!) också får följa med på ett hörn, ni vet.

Men nu är jag hemma och kramas, äter, sover, promenerar, springer, umgås och har del alldeles förträffligt. Just idag har temat varit synnerligen inriktat på pyssel i lägenheten; adopterat lite av Davids möbler under tiden det är hans tur att bo i resväska, fantiserat (tja, kanske sjukligt mycket) om nya fina saker jag skulle vilja ha i lägenheten (alternativt om nya lägenheter, eller allra helst hus) och lekt hemmafru och bakat en kladdig och alldeles "over-the-top"-kladdkaka till David som jag tror att han och hans brandmanskompisar just nu avnjuter (?) tillsammans med en flaska sprutgrädde. Haha. Där fick jag till det! Jättekul, tyckte jag! Faktiskt.

NU ska jag dricka ett glas vin och bestämma mig för vad jag ska handla vid ett kommande IKEA-besök, antingen åker jag imorgon med D eller så på lördag med mamsen. Angående Norge så blir det trolig avfärd den 8/11, var och hur återstår att se!

torsdag 21 oktober 2010

Ja

Snart. Imorgon. Det går snabbt till imorgon. Hemlängtan eller längtan efter vadsomhelstellerkanskenågotspeciellt. Vem vet, och vilken roll spelar det. Konstigt hur det blir när man ställt in sig på att slutet är nära, går liksom inte skrapa ihop ork och lust för de ynka dagarna som är kvar för i huvudet är det redan över. Då spelar det inte roll om jobbet pågått tre år eller tre veckor. För slut är slut. Ibland bara lättnad, ibland både vemod och lättnad och allra tråkigast bara vemod. Men vemod är en nyttig känsla med. Det är ganska skönt att känna hur det köttar i själen och bröstet knyter sig. Men bara lagom. Sådär så man känner att man lever. Friskar upp, börjar ett nytt kapitel. Igen.

Inget vemod med den här hemresan dock. Men också att åka hem blir ett nytt kapitel. Många kapitel detta år, trivs med osäkerheten då rastlösheten får sitt. Det känns bra för nu. Själva upplevelsen lärorik fastän jobbet ibland varit... tråkigt. Inte utmanande.

Ses imorgon!

Torsdag!

Så var det torsdag och sista arbetsdagen. Upptæckte i morse att de hade satt upp mig på dubbelvakt idag, utan att sæga något. Dessutom skulle jag vara ute och køra hela kvællen. Var INTE sugen på det, ær trøtt efter MÅNGA arbetsdagar och før lite vila. Så jag sa att jag faktiskt inte blivit informerad om dubbelvakt och att jag inte tænkte køra i mørkret nær jag redan har jobbat hela dagen. De hade ju iiiingen aaaannan och tyckte att "det går væl ændå bra" men jag sa att næhæ det går det inte. Sa att jag kunde vara inne om det behøvdes men inte ute och køra. De tjorvade hit och dit men jag vægrade, tænker inte riskera livet nær jag ska hem imorgon! Nåja. Till slut kom vi fram till att jag jobbar till 17 då det kommer någon annan och tar øver, och två timmar hit eller dit gør ju mindre.

Førutom att det ær mørkt på kvællen, har det nu också snøat oavbrutet sen igår kvæll. Imorse kom de helt "ovæntat" på att bilarna ju bara hade sommardæck, och det låg en dryg decimeter snø på vægarna. Jag skulle køra længst, och æven upp på fjellet, och jag sa att jag inte ville køra utan vinterdæck och det førstod de ju och kastade på dem medan jag fixade med lite mediciner. Sen brummade jag ivæg, bra med vinterdæck och fyrhjulsdrivet, men spårigt som fasen och min sista dag så jag har INTE kørt snabbt haha. Chillat och lyssnat på Radio Norge, idag fick jag høra både Heart of Gold med Neil, Me and Bobby McGee med Janis och Time med Pink Floyd. Och en massa annat med såklart.

Nu ær klockan tre och sålunda två timmar kvar av min tid (iallafall før denna gång, vi får se vad som hænder efter ledigheten) på heimesjukpleien vid Eiklund Omsorgsenter i Hyllestad kommune. Tror jag ska inleda dessa två timmar med ett Digestivekex och lite æckligt, svagt norgekaffe.

Vi ses imorgon Piteå!

onsdag 20 oktober 2010

Asics Cumulus 12

Ett par sådana vill jag ha. De kostar dock 1500 :- och jag är inte rikast just nu, så måste nog vänta ett tag. Men jag behöver ett par nya löparpjucks och de ska ha bra dämpning för asfalt och bra sula så att man även kan springa på snö. Sen tror jag inte att de finns i Piteå, men ska gå på jakt nästa vecka. Åh, skulle flyga fram!

Paaaappaaa... Jag fyller ju 30 om... två veckor. Kanske kan jag få ett bidrag till nya joggingskor i present? =)

För övrigt...

... så har jag en enda sak planerat under min kommande ledighet och det är att möblera om/pynta/ordna hemma. Ja förutom att vila, kramas, promenera, träna, hänga och allt annat då. Vill göra om lite, vet inte hur och har inte så överdrivet mycket pengar till det, men ska se om och hur jag kan få till det.

Onsdag!

Har bokat taxin som hämtar mig 8.50 på fredag morgon. Wiho! Och imorgon är det sista arbetsdagen. Har räknat lite på hur mycket jag kan förvänta mig att få ut i november, och fastän det naturligtvis hade varit ännu bättre med extra övertidspengar så får jag så jag klarar mig och dessutom kan betala Venezuelabiljett plus ett par andra viktigheter. Får nog räkna med ca 10 000 för flygbiljetten som det ser ut nu, dyrt, men värt det!

Det snöar här, lite sporadiskt sådär. Lapphandskar. Det var snö på fjällen idag när jag var ute och körde, men just nu kan man inte ens se Lifjellet på grund av all dimma. Kändes halvbra köra på blöt, snöig väg med sommardäck i morse men kan inte påstå att jag kör så snabbt längre. Upptäckte efter någon vecka att det inte fanns en enda anledning till att blåsa runt som en tok på vägarna.

Kvällen består av samma lika som alla lediga kvällar: en halvtimmes vila, löpning/promenad och idag ska det springas, mat, 45 minuter i bastun, dusch och sen sängen och vad som brukar bli en halv film.

Börjar med vilan.

tisdag 19 oktober 2010

Tisdag

Denna arbetsdag är nu över. Det betyder att jag nu gjort halva arbetsveckan. Fortfarande gäller det att se positivt, och att ta en dag åt gången. Haha, låter som ett känt mantra, men det hjälper. Två dagar är ju ingenting men en dag är ju ännu mindre, så jag fokuserar på en =) Vet dessutom att jag ska ut och köra långt imorgon, vilket känns bra. Fler mil betyder mer chill i bilen, och att jag till stor del slipper de sysslor jag tycker är tråkigast.

För övrigt har jag för mycket mat kvar att äta upp, kommer måsta släpa med mig en del hem. Jobbigt då väskhelvetet är just ett helvete... Men jag kommer vara så glad över hemresan att väskan antagligen känns lätt ändå! Gjorde pasta och tonfiskröra idag, ångrar mig lite nu när jag har ont i magen av pastan, men det känns så hemskt att kasta mat.

En gubbe frågade idag när jag skulle gifta mig, han tyckte jag var för gammal för att vara ogift då han faktiskt gifte sig vid 23-års ålder. Haha. Inte inom den närmsta framtiden kunde jag upplysa honom om. Undrar om han tycker jag är en lösaktig, ogift sköka nu?

Haha

Jag somnade från datorn igår kväll när jag skulle prata lite med David på msn. Vaknade i natt, med datorn bredvid mig, och läste ett meddelande i telefonen där det stod "Var tog du vägen"? Åhhh. FÖRLÅT! Men jag var så himla, himla trött. Kunde inte hjälpa det.

Nu jobb. Har känts övervägande lätt tidigare morgnar men nu är jag INTE sugen.

måndag 18 oktober 2010

Ah...

Hur trött kan man egentligen bli? Jag är helt slut. De ringde idag och ville att jag skulle jobba kvällen med men jag tackade nej, sa att tis/ons/tors går det bra men jag MÅSTE få vila lite ikväll. Så nu sitter jag här, efterbliven att trötthet, och längtar till kl 21 då det är legitimt att lägga sig. Hade tänkt basta men jag somnar nog då, så får skjuta på det till senare.

Skulle ut och springa men det har blåst kuling och regnat kopiösa mängder, ville inte bli sjuk lagom till hemresa så det fick bli en promenad istället, då jag ju har bra regnkläder men inget som går att springa i om man inte vill kokas inifrån. Lyssnade på Dylan och Grateful Dead, blev lycklig av all fenomenal musik jag fått ta del av i mitt liv. Och att jag verkligen uppskattar musik, själva konstformen, inte att ha något att tralla till i bakgrunden. Det har gett mig otroliga upplevelser och många vänner att dela det med.

Internet slutade funka i helgen igen, har dock inte varit hemma så det var först idag då jag hade sett fram emot att slöa och surfa (internet är mitt enda sociala liv här i ödemarken) som det störde mig. Gjorde dock inbrott med en tesked på kallvindan och slet lite i sladden till routern, så nu funkar det igen. Tur att den där Mr Internet Fix-Not också var så grym på uppkopplingar att han också klarade det. Jag som trodde det var något avancerat fel som gjorde att vi fick vänta på honom i typ en och en halv vecka. Förstod dock varför det tog sådan tid när jag såg honom, en klockren lurvig, godisfet stoner som man absolut inte tro kommer på bokade tider och möten. Oftast lite senare, tja, cirka en och en halv vecka. Tur jag är så grym på att dra ut stickkontakter och sedan sätta in dem igen, så att han får tid att sitta hemma, spela WOW, röka och snaska.

På fredag går taxin mot Rysjedalsvika, båten Fjord1 mot Bergen, flyget mot 1) Gardemoen, 2) Arlanda, 3) Kallax, Fläcken mot Piteå och JAG, jag åker hem!

söndag 17 oktober 2010

David!

Kom och rædda mig! Jag har ont i benhinnorna, ær trøtt, less och vill vara ledig NU. Du brukar kunna fixa det mesta, fixa det hær nu, snælla... =)

Mør

Børjar kænna mig mør nu... Reste till Bergen den 22:a september, kommer att ha haft två dagars ledighet på 30 dagar. Egentligen inte det heller om man ska slå ut dubbelpass på antal dagar, men då blir det ju fler dagar æn jag varit ivæg så det går ju inte. Fjærde dubbelpasset på fem dagar nu, ær trøtt i ryggen, huvudet och føtterna. Fyra arbetsdagar kvar efter denna, antagligen minst två dubbelpass då flera ær sjuka, men hey - jag kommer skratta hela dagen den då lønen kommer!

Flera, både fast anstællda och mina bemanningsføretagskompisar, har frågat hur jag ids jobba så mycek dubbelt men jag menar, jag ær ju hær før att jobba, inte før att socialisera mig. I ett før øvrigt ganska icke existerande socialt liv, dessutom. Det kom en ny vikarie i veckan som redan tackat nej till ett extra nattpass samt dagpass idag då hon "inte ville jobba ihjæl sig". Har svårt att førstå det, inte direkt så att man jobbar ihjæl sig med ett pass per dag. Men det ær inte mitt problem! Jag biter istællet ihop, slæpar mig upp nær klockan ringer, tar ett par koppar mate och lika många kaffe och tænker på næsta veckas sovmorgnar, morgonpromenader, geocashing, spelkvællar, kramar, møten: allt det roliga jag har famfør mig!

Lite før lugnt hær idag, borde stælla mig och dela dosetter men jag tror att jag ær før seg i huvudet før det. Ledig två timmar under dagen, i vanliga fall sover jag bara en halvtimme men jag måste nog lyxa till det med en hel timme idag, om jag inte ska bli en monstersjukskøterska ikvæll. Må ju vara lite snæll med gamlingarna iallafall.

lördag 16 oktober 2010

Kaffe

Norrmænnen gør jækligt svagt kaffe. Alltså det smakar inte gott, smakar inte som kaffe ska enligt mig. Jag gør jækligt starkt kaffe, før det ær vad jag tycker om. En del tycker nog att mitt kaffe ær lite FØR starkt, men jag gillar det. Æven till gamlingarna. Detta resulterar i att de måste springa på toa stup i kvarten (magen sætter igång). Piggare verkar dom med. Snart hoppar de væl upp och gør en sån dans som den ungen i rækostreklamen. Vore kul men ganska læskigt.

Katarinas koffein-kur. Det e grejjer det.

All work and no play makes Katten a healthy girl

Varje dag funderar jag på om jag kanske ska køpa ett par, tre øl att ha till kvællen. Det blir dock aldrig av før jag kommer på att det bara innehåller onyttigheter, och att det ær bættre gå och lægga sig tidigt och sova en god natts sømn. Det ær en befriande kænsla att inte ens vara sugen, samt att inte ha någon att vara sugen med. Før alkohol ær ju trots allt, som vi vet, en vældigt social grej.

Tanterna sitter och tjafsar i dagrummet och jag får fan sår i øronen av att lyssna på dem. Det ær ett stændigt tjatande och upprepande kan jag lova. Har det emellertid ganska lugnt just nu, kænns som att jag kan ha glømt något før har precis inget att gøra førutom att lyssna på tantgnællet och hur sjuka de ær, plågade av angst, osv osv.

Børjade 07.30 idag, jobbar till 13.30 och har då rast till 16.00 då jag børjar om och slutar før kvællen kl 22. Samma imorgon och sen,ska jag berætta før er, ær det MÅNDAG, TISDAG, ONSDAG och TORSDAG kvar innan hemfærd. Fyra dagar!

Åt en halv twistpåse som en gamling hade læmnat, till middag igår, . Choklad och kola uppfyller ju hela kostcirkelns kriterier, det vet vi væl alla? En vinflarra till hade ju varit pricken øver i, men som tur var finns inget vin hær!

Nu ska jag låtsas jobba lite. Lørdagskramar!

torsdag 14 oktober 2010

Læsa mer, plugga vidare. Igen.

Måste læsa IVA-syrra. Helst typ... imorgon?! Men det går ju inte! Men det ær iallafall ett måste, som ska uppfyllas nær møjlighet finns. Møjlighet = lite mer erfarenhet och något outgrundligt sætt att løsa det ekonomiska på, då CSN inte ger mig mer penningar. Men det fixar jag, om inte annat ær jag ju van leva snålt och på få kvadratmeter, och så vitt jag vet finns det flera 20 kvm-lægenheter att få tag i! Så møjlighet = till høsten, eller vad tror ni?

Jag har uppenbarligen något problem med att nøja mig med det jag utbildat mig till, haha. Vill bara læsa mer, vill bli riktigtjæklabra på något. Då blir IVA prima, tror jag. Helst skulle jag vilja jobba på ambulansen, fræmst før att jag verkligen lockas av ett jobb dær man inte vet innan hur dagarna ska se ut. Rutiner ær kul i cirka en vecka.

onsdag 13 oktober 2010

Peppen åter

Lika bra att peppa och gøra det bæsta av olika situationer, eller hur? Idag ær det onsdag den 13:e, om nio dagar åker jag hem. Nio dagar ær ju ingenting, och med tanke på hur kul det ska bli att åka hem så ær det ju bara roligt att ha hela nio dagar att længta. Visst? Peppa mig tillbaks nu, så det kænns lættare.

Før øvrigt tycker jag att ni ær kassa på att læmna kommentarer, antar att det ær fler æn mamma och David som læser, vilka står før 99% av kommentarerna. Gør en isolerad, ensam sjukskøterska med en jækla massa jobb framfør sig glad och skriv något kul vetja! Men pappa, dina "roliga" skæmt kan du behålla, haha! =)

På jobb, har en lugn stund sen ska jag servera gamlingarna lite kvællsmat (idag grøt och mackor. Fan vad mackor det æts i detta land. De tycker jag ær konstig som INTE æter något "brødmål", jag tycker de borde vara tjockare med tanke på allt brød de æter...). Sen kvællsmediciner, springa bort till andra sidan huset med lite Oxynorm, tillbaka och stæda upp, hjælpa några att lægga sig... Ge nattmediciner och sen sluta! De flesta KAN faktiskt lægga sig sjælva men de tror att de ær så sjuka och dåliga och vill vældigt gærna ha hjælp. Jag tror bara det ær dumt att dalta med den, sen har jag inte heller tid, så jag tycker faktiskt de kan førsøka sjælva till att børja med. Då tycker de jag ær stræng, haha.

tisdag 12 oktober 2010

Imorgon...

...kl 08.00 går jag in i bubblan, arbetsbubblan, och levererar antagligen inga inlägg här förrän efter helgen. Med ett möjligt inhopp fredag förmiddag efter att jag sovit skönt och länge. Snacka om att jag kommer vara less söndag kväll, men skönt ha det gjort och kul börja nedräkningen på riktigt.

Tycker mina blogginlägg sakta men säkert minskar i intressepoäng men det beror nog på att det liksom inte händer något nytt här att berätta om. Är glad över att mamma är hemma, längtar efter att komma hem och kramas med nära och kära, har träningsvärk efter springtur. Samma lika som tidigare dagar, med andra ord.

Jo, en ny sak har uppdagats. Jag räknade ju med att vara borta 2,5 veckor vilket utökades till en månad och ett par dagar. Detta innebär att saker tar slut. Mina vitaminer och andra saker jag hade beräknat skulle räcka mer än tillräckligt börjar nu sina. Fast jag kanske inte ska klaga då helvetesväskan kanske blir några gram lättare...

Væder

JAG ÆR SÅ JÆVLA LESS PÅ ATT PRATA OM VÆDER! ÆR VÆDER DET ENDA GAMLINGAR KAN PRATA OM? Vædret ær ju liksom inte så intressant egentligen, det ær konstant dær och man kan inte gøra ett skit åt det. Måste ju finnas något bættre att samtala om. Æn væder?

måndag 11 oktober 2010

...

Jag är så orolig över min lilla mamma och min lilla farfar... Det suger att vara här just nu, jag hade värsta peppen inför de återstående tio dagarna men just nu önskar jag bara att jag var hemma. Inte för att jag kan göra något där heller. Men ändå. Ändå. Ni vet.

"I can't figure out if it's the end or beginning..."

Idag är ingen vanlig daaaag för idag är ju bästaste Martins trettioårsdaaaag! Heja heja heja! Eller hurra kanske det är man säger... Grattade dig i förskott i lördags ju, nu har jag inga pengar i telefonen (skit) men jag tänker på dig och din finaste familj! Snart är jag i kapp, och snart hoppas jag att vi ses.

Drar till med ett kort från vinter 2007/2008, en ganska dekadent men stundvis utomordentlig rolig period.

Saknar dig!

Truckin' - got my chips cashed in
Keep Truckin - like the doodah man
Together - more or less in line
Just keep Truckin on

Arrows of neon and flashing marquees out on Main Street
Chicago, New York, Detroit it's all on the same street
Your typical city involved in a typical daydream
Hang it up and see what tomorrow brings

Dallas - got a soft machine
Houston - too close to New Orleans
New York - got the ways and means
but just won't let you be

Most of the cats you meet on the street speak of True Love
Most of the time they're sittin and cryin at home
One of these days they know they gotta get goin
out of the door and down to the street all alone

Truckin - like the doodah man
once told me you got to play your hand
sometime - the cards ain't worth a dime
if you don't lay em down

Sometimes the light's all shining on me
Other times I can barely see
Lately it occurs to me
What a long strange trip it's been

What in the world ever became of sweet Jane?
She lost her sparkle, you know she isn't the same
Living on reds, vitamin C and cocaine
all a friend can say is "ain't it a shame"

Truckin' -- up to Buffalo
Been thinkin - you got to mellow slow
Takes time - you pick a place to go
and just keep Truckin on

Sitting and staring out of a hotel window
Got a tip they're gonna kick the door in again
I'd like to get some sleep before I travel
but if you got a warrant I guess you're gonna come in

Busted - down on Bourbon Street
Set up - like a bowling pin
Knocked down - it gets to wearing thin
They just won't let you be

You're sick of hanging around and you'd like to travel
Tired of travel, you want to settle down
I guess they can't revoke your soul for trying
Get out of the door - light out and look all around

Sometimes the light's all shining on me
Other times I can barely see
Lately it occurs to me
what a long strange trip it's been

Truckin - I'm goin home
Whoa-oh baby, back where I belong
Back home - sit down and patch my bones
and get back Truckin on

Apropå allt, eller ingenting

Det kändes segt innan springturen idag så ist för 6 km valde jag 4 och högre tempo på vägen ut, och intervaller vägen in. Roligt med omväxling för FAN vad jobbigt det är att springa ibland. Men nu när jag är klar och ska gå in i duschen fattar jag inte vad jag gnällde över! Jag MÅSTE träna och ta hand om min fysiska form för annars pajjar den den psykiska motsvarigheten. Och vilken billig livförsäkring sen (som Emma-Noora skrev på fejan för någon vecka sen). Man har bara en kropp, men det är svårt inse innan den inte längre fungerar som man tar för givet (oj, oj, mina kära ssk-klassisar, märker ni att jag helt osökt kommer in på den där kursen "Att leva med sjukdom"? Så här i efterhand tycker jag faktiskt att den var både bra, intressant och givande i yrkeslivet. Då hatade jag den).

Mamma på akuten med misstänkt sprucken blindtarm, lilla mamma, jag blir rädd och orolig och hoppas allt går bra... Jag vill så gärna hälsa på dig men här sitter jag på en öde ö (Fast det är egentligen ingen ö. Men jävligt öde).

Inget skattekort har kommit säger far, nåja, får väl spara utbetalningen till nästa månad och leva på vatten och bröd till 20:e november, då jag får desto mer pengar.

Fasen vad dyrt det är att tanka kontantkortet här, känns som att jag får tanka det hela tiden och då ringer jag inte ens till Sverige utan messar bara. Någon vänlig själ som vill göra det åt mig? Inte? Nähä.

Nu ska jag laga omelett.

Bra!

Har fått en massa dubbelpass i veckan. Bara imorgon jag jobbar enkel dag, sen dubbelt onsdag, torsdag, lördag och söndag. Fredag jobbar jag kväll och det passar bra då jag får sova ut lite. Veckan kommer vara arbetssam och jag kommer antagligen vara less som fan på söndag kväll, men då är det ju bara fyra dagar kvar!

söndag 10 oktober 2010

Fler bilder från lördagspromenaden






Jag fattar om ni blir less på alla naturbilder, jag tycker egentligen det är roligare att fota människor och lyckas fånga ögonblick för det är inte alltid så lätt. Men jag har inte så många mänskliga interaktioner att fota här så vi får nöja oss med omgivningen. Det är bra träning också, att experimentera med ljus och samtidigt roligt promenera omkring och försöka se vad som kan bli en bra (eller iallafall någorlunda intressant) bild.

Sådærja...

...då var det slutvandrat i skogen før mig! =) Det ær helt sjukt mycket fæstingar hær! Igår hade en (eller antagligen fler æn en) føljt med mig in på mina klæder och nær jag sen klædde av mig och skulle gå och basta så hoppade den på mig! Usch. Den var ju fortfarande liten och jag plockade bort den men jag tycker de dær blodsugarna ær æckliga. Så hædanefter håller jag mig på vægen. Mina kollegor sæger att det ær mycket fæsting hær, och att de ær vana att alltid byta klæder direkt man kommer in. Och vana att alltid ha någon fæsting på sig. Men jag vill då inte bli van det! Har dock efterforskat lite och det verkar inte som att fæstingarna hær øverfør TBE (fæstingencefalit). Borrelia ær vanligare men det ær ju ingenting i jæmførelse med hjærnhinneinflammation. Nåja. Smitta eller inte, de dær æckelpæckelinsekterna ska hålla sig på armlængds avstånd från mig!

Som ni mærker jobbar jag idag, ær inne på huset och hittills (ta i træ) har jag en rætt slapp dag. Ska strax gå och dela några dosetter. Men kanske lite kaffe først...

Igår længtade jag hem något enormt, det var ganska jobbigt att vara ledig før på kvællen hade jag alldeles før mycket tid att sitta och fundera. Lisa åker ju hem idag och det var ju tænkt att jag också skulle åka. Men så længe jag jobbar, och sen kan fara ut och springa, laga lite mat, basta och læsa en stund, så hinner jag inte længta så mycket. Tur att det dær var min enda lediga dag, och tur att jag jobbar 12h/dag næsta helg, før DÅ lær jag ha hemlængtan!

Nu till dosetterna. Eller kaffet. Hm. Vad vælja?

lördag 9 oktober 2010

En ledig lördag

Det är höst här

Mosskog





Jag gillar att fota, tycker dock mer om färg än svartvitt i livet i allmänhet och vad gäller foto i synnerhet. Stilleben och porträtt kan dock bli superfint i svartvitt, och när jag får råd ska jag investera i en Canon Eos som jag drömt om länge nu!

Lilla "centrum". Bensinstation, affär, vårt hus. Inget mer.

Morgondagg




Det är verkligen höst här nu, men än blommar rosorna. Idag har det nog varit kring 15 grader på eftermiddagen



Det ni ser ovan är det man ser nedanför vårt hus, mot fjorden, en lördagsmorgon i oktober

Segt

Internet fungerar här inne, men det går väldigt väldigt segt att ladda upp bilder. Och jag har tagit en massa bilder på min skogspromenad. Som ni får se, sen, kanske. Antingen om internet bestämmer sig att skynda på lite, eller om jag ids pallra mig bort till affären. Är dock lite tveksam över de båda. Tar det här med ledig dag på största möjliga allvar, slöar som bara den.

Mate

Mitt samröre med Sydamerika och mina underbara vänner från denna del av världen, har gjort att jag är en sucker för Mate. Yerba Mate kallas det också på sina håll, och svinbilligt som det är i t.ex. Chile och Argentina, lika dyrt är det att få tag på i Sverige (alltså det kostar ju inte guld men man måste hålla på och beställa osv).

Nåja, jag dricker det istället för kaffe, i början kanske främst pga sina grymma egenskaper (stimulerande men på ett helt annat sätt än kaffe, antioxidanter mm), men nu också för att jag tycker det är himla gott.

Många dricker med socker men jag tycker det är bättre utan. För att dricka mate behöver man emellertid en bombilla, min har följt mig från Argentina och är sådär lagomt ren och fin efter ett antal år. Det går att sätta den torra maten i en sån tesil med, men jag tycker inte det blir lika bra. Dels för att den är väldigt finfördelad, dels för att själva grejen är att man ska ha bombillan i botten, mate över, katt vatten så att maten kan stå och dra en stund, och så fylla upp med hett vatten. Sen kan man fylla på med vatten flera gånger, allt eftersom man suger i sig.

Ni borde verkligen läsa här om mate och allra helst köpa det, för det är (enligt min mening) mycket bättre än kaffe och har dessutom bättre effekter på kroppen. Jag gillar House of teas mate bäst, av de sorter jag hittat i Sverige, men vid nästa resa till den där underbara kontinenten i väst ska jag köpa med mig ett lager hem. Hur kan jag låta bli?

Mate Green - Yerba Mate - Yerba Maté - Yerba Mate Blad - Hierba Mate - Mate
Yerba Mate är en dryck med ursprung i Sydamerika och anses vara nationaldryck för flertalet av dess stater. Enorma mängder av Mate konsumeras i Sydamerika.

Denna dryck brukas ursprungligen i en kalebass, ett kärl skapad av en urgröpt frukt med ett hårt skal. Seden kommer från urinvånarna, indianerna i Sydamerika. En bombilla används som sil, ett slags metallsugrör med små hål i botten.

Mer om Yerba Mate:

Yerba Mate har en stor mängd stimulerande ämnen förutom koffeinet som t.ex. teofyllin och teobromin. Detta i större mängder än kaffe och te innehåller.

Den kemiska sammansättningen sägs balansera ut effekten av koffeinet och ta ut en del av koffeinets negativa effekter. Många upplever inte samma nervositet och oro som efter kaffe.

Mate innehåller en stor mängd olika mineraler, antioxidanter, och saponiner i höga doser. Magen påverkas inte negativt på samma sätt som kaffe. Mate Green stimulerar matsmältningen och gallan, ökar fettförbränningen, höjer kroppstemperaturen, verkar uppiggande vid mental och fysisk trötthet.

Smaken blir inte bitter när det får dra länge, och vid traditionellt bruk med kalebass och bombilla fortsätter man bara att hälla på vatten gång på gång på samma blad.

Smak: Denna dryck en stark karakteristisk smak av grönska och är mycket uppiggande.

Beredning: Mate görs lämpligen i kalebass, där man fyller kalebassen till hälften med Mate och sänker ner bombillan - sugröret, häller på lite kallt vatten och låter den dra ett par minuter, varefter man häller på 70 gradigt vatten upp till bredden av kalebassen och dricker upp drycken. Man kan hälla på vatten igen ca 8 ggr.

Jag är egentligen en ganska skeptisk och ifrågasättande person, men mate är skikkelige fine greier!

Morgonstund

Det är ett sådant otroligt sken här just nu. Morgonsolen är helt fantastisk här vid fjorden, det är ett väldigt speciellt ljus som jag bara sett här, och på Irland på höstvintern när solen värmer på frostiga ängar. Jag ska äta min frukost och sen ge mig ut och se om jag kan fånga något av det vackra på bild, för att kunna visa er sedan.

Nu ska jag gå och köpa juice medan äggen kallnar. Är faktiskt glad att jag är ledig idag för det är fantastiskt väder och direkt jag kom ner för trappan och tittade ut på Lifjellet, fjorden och höstfärgerna blev jag så lycklig. Det är otroligt vackert här idag.

fredag 8 oktober 2010

Ps

Om ni rullar ned på sidan jag länkade till i förra inlägget så ser ni de tre röda husen, vi bor i det längst till höger. Torsken. HAHAHA.

Planer

Jag och Lisa smider planer. Undrar om våra planer går i lås den här gången? Man kan då inte säga att vi slås ner av motgångar eller låter oss besegras, nej, vi härdar ut och tar nya tag! Annars finns alltid plan B.

Annars. Annars så har jobbveckan gått över förväntan och varit riktigt rolig, har min lediga dag på 21 dagar i morgon och inte en susning om vad jag ska hitta på. David föreslog en utflykt, vilket vore kul, men svårt ta sig någonstans i detta ödeland utan bil. Svårt ta sig MED bil till och med då det inte direkt finns så många ställen att köra till. Kajak låter för farligt, Sognfjorden är si sådär 1300 meter djup. Morgonpromenad och eftermiddagspromenad med tillhörande fotosession är det enda jag bestämt då det ska vara sol hela helgen. Annars blir det nog antagligen mat, film, bastu och allmänt latande.

Har för övrigt varit 17 grader varmt här idag, riktigt riktigt skönt. Så en solstund på vår uteplats kanske jag också hinner med under min fullproppade (hö hö) dag.

Nu ska jag dricka en cider som jag köpt på Bunnpris för 30 jäkla NOK. Hoppas fan den är sjukt god, annars reklamerar jag till Roar imorn. Burken då. Jo, och internet tycks fungera här i vår hytte. Som ni för övrigt kan spana in och läsa lite om här: http://www.naturogferie.no/visartikkel.asp?art=440 Vi bor i Torsken, tycker det låter skitkul och skrattar varenda gång jag berättar det för någon.

Hoppas er fredag är strålande!

onsdag 6 oktober 2010

Drömmer om...

Här i regnet, mörkret och värsta godissuget så sitter jag och drömmer om vänner, familj, tropisk värme, strand och en aning svensk sommar. Lite sånt här finns i mina tankar just nu:

Havets vågade våg (med en massa knallröda, apfulla svennar som gör allt för att utnyttja öppen bar =)

Infantilt sandskapande, i brist på viktigare aktiviteter

Det där

Och det här

Guppa runt och stekas en aning

Bada i 30-gradigt, turkost vatten

Semester, framförallt!

Turkutsikt

Hibiskus

Farlig drink

Finnträsket i Juli

Grillning med de fina!

Knasbollar


Internet. Eller inte? Sørbøvåg. Eller inte?

Igår kom en lurvig internetkille och "fixade" uppkopplingen i huset. Det fungerade i ca en timme, haha. Han påstod att ett av problemen var björken som står mellan affären och huset, och tyckte att Roar skulle hugga ner den. Roar menade dock att det inte fanns någon björk där ute, och då sa killen "Ja, ja, men det där skogsträdet då". Hahaha. Låter inte lika kul här som det gjorde då men det var faktiskt ganska lustigt.

Nåja. Åter i affären, har sagt till att det inte fungerar men börjar ana att jag får sitta här även de två resterande veckorna. Egentligen gör det inte så himla mycket, skönt komma sig ut från huset iallafall. Det enda sura är att de stänger här kl 20 så efter det är det slutsurfat för katten.

Min arbetsdag har på inget sätt varit betungande, förutom att en dement tant bjöd mig på gammal kaka med en galen magknip som följd. Men jag kunde inte stå emot, det var ju tjåklad på den. Tji fick jag!

Annars har jag inte så mycket intressant att förtälja. Imorgon är det 2 veckor tills jag gör min sista arbetsdag och får påbörja resan hem, tror inte riktigt att jag fattar hur skönt det kommer kännas att vara hemma. Som jag sagt tidigare så kan jag dock inte fokusera för mycket på hemlängtan än, ingen idé för det kommer bara bli tungt att släpa sig till jobbet. Idag skulle jag springa, var tanken, men himlen har bokstavligen öppnat sig och det vräker ner. Inte värt att ge sig ut då. De gamla fjordingarna säger att det ska bli uppehåll from imorgon, så vi får väl hoppas de kan sitt väder.

Är lite i valet och kvalet kring vad jag ska göra nästa vända, var jag/vi ska åka... Både jag och Lisa är välkomna hit från och med början av november, eller egentligen så tidigt vi vill men jag vill vara hemma två veckor. Och hittills så trivs jag här, med att köra runt och göra lite olika saker, plocka stygn, lägga om sår, hjälpa till med någon dusch, leverera dosetter. Men ett annat företag, de vi egentligen ville åka med från början, säger att de har uppdrag åt oss. Åker jag med dem så vill jag isf hamna på ett sjukhus för här har jag det nog så bra jag kan få inom sjukhem/hemsjukvården. Grundlönen är densamma på de två företagen, skillnaden är att de andra även betalar dryga norska hundralappen/timme i övertidstillägg. Kommer emellertid ihåg att det var något lurigt med övertiden, den räknades på något skumt sätt så att det inte var helt enkelt att få räkna sina timmar som övertid. Men om vi bortser från lönen (det går antagligen mer eller mindre på ett ut i slutändan) så vore ju sjukhus roligare, fastän man gör mindre som syrra här än vad jag är van från Sverige... Orkar man jobba arslet av sig med högre tempo och mer ansvar? Sjukhus innebär antagligen en stor stad också, vill jag vara i en stor stad? Fastän det inte finns något att göra här så är det på något sätt också ganska befriande, jag sover långa nätter, promenerar eller springer, bastar och läser min bok när jag är vaken. Men jag lär ju ha lappsjukan deluxe om två veckor när jag ska hem. Beslut! Jag tycker ju beslut är jobbigt!

Kan ni inte hjälpa mig med lite goda råd? Känns som att jag bör kunna ge något slags besked innan veckan är slut...

tisdag 5 oktober 2010

Infraröd bastu


Vi har en infraröd bastu i vårt hus. Trodde det var en vanlig bastu tills igår när jag testade den och såg att det ju var en infraröd rackare. Lisa och Kristoffer hade testat sådan i Hbg när hon var där sist och Lisa har lobbat för dem, jag prövade som sagt igår och svettades som en liten griseknoe. Detta finns att läsa om just infraröd bastu (som vanligt är det inte tjejen i filmen (bloggen) som skrivit brevet (texten). Den är snodd från internet dvs). Och man ska väl kanske inte tro på ALLT men visst låter det väl bra?!

Varför Infraröd bastu?
I en traditionell bastu värms kroppen upp av den varma omgivande luften, temperaturen är ofta 80 - 120 grader. Detta i sin tur gör att många har svårt att vistas i en bastu, som t.ex. äldre personer, personer med hjärtproblem mm.
Energiåtgången för att värma en traditionell bastu är betydligt högre än att värma en infraröd bastu. Och av energiåtgången i traditionell bastu åtgår 80% att värma bastun och kroppen åtnjuter ca. 20%, medan i en Infrarödbastu gäller det omvända förhållandet.

Infraröd bastu ( nedan kallad Ir ).
Först, vad är infraröd värme? Infraröd värme är en långvågig värme, kan liknas med solens strålar, skall dock inte förväxlas med skadliga uv-strålar. Ir-värmen hettar upp alla föremål som den exponeras för, utan att använda luften för att transportera värmen. Ir- värme används idag både i medicinskt bruk och privat, främst då för sin helande effekt. Den ir-värme som används i våra ir-bastun är av en typ med låg energi, så kallade c-vågor.

En Ir-bastu är vad man kan kalla en lågtemperatur bastu som ger samma värmekänsla som den vi får av att vistas ute i solen. Detta på grund av den uppvärmnings-teknik som används i en ir-bastu. Den värms upp med keramiska plattor eller karbon fiber. Värmen i en ir-bastu är mellan 40 - 60 grader, vilket i sin tur gör att personer som på grund av hälsoskäl eller annat inte trivs i alltför höga temperaturer, känner sig komfortabla i en ir-bastu. Ir-tekniken gör att värme tränger djupare in i huden ( upp till 4-5 cm ) medan traditionell bastu endast värmer huden och tränger in ca. 1-2 mm.

Detta i sin tur ger positiva effekter såsom:

  • Förbränner ca 600 - 800 kalorier per 30 min.
  • Förbättrar blodcirkulationen.
  • Stärker hjärtverksamheten.
  • Lindrar smärtor i muskler och leder.
  • Reducerar celluliter.
  • Ökar immunförsvaret.
  • Ger fräschare hud.
  • Avslappnande

Bara vid fjorden


Kom ut från en patient idag som bor högt uppe på fjället, för att se att min lilla fyrhjulsdrivna Suzuki hade fått sällskap av tre lösa fjordhästar. Sugna på godis var de också för direkt de såg mig kom de fram och började nafsa i fickorna och slicka på mina händer. Hade fullt sjå att bli av med dom och att kunna backa ut från infarten utan att någon av de tre var i vägen. Jag tror de hade rymt men den dementa tanten jag besökt sa att de brukade vara lösa, jag sket dock i vilket eftersom de verkade hålla sig runt huset och stallet och smet vidare på mitt uppdrag. Sånt som bara händer vid fjorden, antar jag.

Hästarna var himla söta och jag fotade de med telefonen, men får inte över bilderna utan sladd så ni får en stulen bild på fjordingar istället. Fjording är för övrigt vad människorna här kallar sig själva, vilket alltså är samma som person som bor vid fjorden.

Väskhelvetet

Känsliga läsare varnas för starkt språk i följande inlägg.

Kom på att jag ju glömt berätta om väskincidenten som inträffade förra onsdagen när jag skulle bege mig från Bergen till Hyllestad. Först och främst, för er som inte vet det, så låg vår hybel (korridorsboende) på Haukelandsbakken. Dvs högst upp på en kulle, ovanför sjukhuset. För att komma upp/ner kan man antingen ta genvägen (trapporna) eller så gick man helt sonika nedför backen. Det sistnämnda var också det smartaste alternativet om man skulle till bussen, vilket jag ju skulle för att i sin tur ta mig till båten.

Lisa skulle och handla så vi tog backen ned tillsammans. Min väska var fullproppad och om möjligt tyngre än på vägen hit, eftersom jag nu hade lagt mitt bamselager av linser mm i resväskan och inte i ryggsäcken. Hade dessutom en hel del blöta kläder där i eftersom jag tvättat under dagen och missbedömt torkmöjligheterna i lyxhybeln.

Väskan var tung som fan med andra ord. Och på vägen ner ramlar ett av hjulhelvetena av! FINT ens. Släpar väskan plastbotten mot asfalt till bussen, det ryker lite sådär och luktar skumt. Inspekterar och ser att hela hörnet håller på att skavas bort. Men jag måste släpa, orkar knappt lyfta åbäket. Väntar på bussen, väntar typ en halvtimme eftersom jag klurat ut att om jag tar buss 29 så kan jag hoppa av vid fiskmarknaden och därmed släpa väskhelvetet kortast möjliga bit. Men bussen dyker ju aldrig upp! Var ute i GOD tid, men börjar ändå känns mig en aning stressad... Till slut slänger jag upp väskfan på en annan buss, och precis när den kör iväg ser jag att 29:an kommer bakom. SKIT. Nåja, står kvar på den fullproppade bussen med en sned väska som väger ett ton. Inser att det är för mycket folk och att jag inte ids tränga mig fram med klumpen i handen och lösa biljett. Så jag åker några hållplatser, går av och gör samma procedur på 29:ans buss. Utan att lösa biljett.

Kommer till fiskmarknaden och ser båtterminalen. Såklart så håller Bergens kommun på att gräva upp hela jävla hamnen så jag måste släpa väskan runt värsta omvägen. Plasten ryker, armarna gör ont, jag är stressad och AVSKYR innerligt väskan just nu. Kommer efter många jäkla om och men fram till terminalen, får min biljett och har nu ca 15 minuter på mig att handla. Kollar på väskan och skakar på huvudet, aldrig att jag drar med mig den jäkeln runt igen. Så jag lämnar den bara där och hoppas nästan att den ska vara borta sen. Den var ju kvar, ingen vill väl ha en resväska med titthål i nedre hörnet, och till slut får jag den ombord på båten, från båten in i taxin och sen upp i mitt rum där den nu ligger och skäms under sängen. VÄSKFAN.

Mamma säger att jag ska få en ny resväska i födelsedagspresent, så nu har jag tittat runt på snygga, lätta väskor med hela, runda hjul! Tråkigt bara att jag måste släpa dumväskan hela vägen tillbaka till Piteå om ett par veckor, planen är emellertid att den då ska vara lite lättare för jag jobbar hårt på att äta upp matlagret. Sen blir den pinnved, eller iallafall cancer. Brinnande plast alltså.

måndag 4 oktober 2010

Lisa och Katten spanade in Bergen

Fina små Bergengränder

Vi köpte bamsemackor med skaldjur på fiskemarknaden. Ser ni vad galen jag blev av den!? Lisa blev lite sjuk, inte galen, och sa att hon aldrig skulle äta skaldjur igen. Men jag blev mest galen! Lite knasig med, men det ser ni ju.

Nam nam

Stor segelbåt

HAHAHA. Jag tror jag dör. Ser ut som att vi gör reklam för jackor. Hohoho. Jag ser dessutom rätt forcerad ut. Men, måste ju ha med någon bild på oss som bevis att vi verkligen åkte hit. Kanske satt och gömde oss på zon och skrev blogg, vem vet?

Lisbert!

Jo se där ja, råkade visst fastna på bild igen



Brygge

Måndagskontemplering

Idag har jag jobbat min första dag, på egen hand. Åkte ut på den långa turen så har sammanlagt kört 7,9 mil mellan 9.30 och 13.30, med blandade uppdrag. Allt från att ta på stödstrumpor, lägga om riktigt nasty sår, bara dricka kaffe och dela ut medicin. Det är lite mer en mix av hemtjänst och distrisktssjukvård som vi känner till det hemma i svea här vid fjorden, än vad jag tyckte det var i Bergen. Lite mindre dusch och påklädning, lite mer mediciner. Delat en del dosetter och lallat på, helt okej arbetsdag måste jag säga. Imorgon ska jag köra ännu längre dessutom ge fyra intramuskulära injektioner, tur man blir glad för lite! Känns som när jag gick skola, haha!

Mina huskompisar är trevliga, lite äldre än mig. Vi är totalt sex vikarier från samma bemanningsföretag här, och det märks att de har svårt att hitta lokal arbetskraft för hela sjukhemmet/hemsjukvården verkar stå och falla med vikarietillgängligheten. Kommer antagligen bli erbjuden att komma tillbaka hit igen efter att jag varit hemma mina veckor, men då skulle jag vilja ha Lisa med mig, så vi kan basta och gå promenader!

Det mest störande är fortfarande att internet inte fungerar i huset. Vill kunna prata med Lisa, mamma, pappa, David, men det är för dyrt att ringa från mitt kontantkort till svensk telefon. Mamma knogar och ringer, från svensk hemtelefon är det inte så farligt dyrt, annars har jag inte fått prata med någon. Om internet hade fungerat hade vi kunnat prata via msn, har ju mick i datorn. MrDatafit-it verkar ha något stort uppkört någonstans. Har iallafall klagat lite till chefen på bemanningsföretaget idag, de betalar ju ändå för att vi ska få ha internet, så jag hoppas att något händer denna vecka och inte om 2,5 veckor när jag ska hem.

2,5 veckor ja. Det är ju läääänge! Försöker att inte tänka så mycket på det för det blir bara jobbigt, eller jag har planerat att ta en vecka i taget, känns mer överkomligt så. Visste att det skulle kännas länge, men denna perioden blev ju lite speciell eftersom jag först var i Bergen en vecka och sen åkte hit. Jag roar mig med det som finns, dvs jobb och promenad/löptur. Investerade idag i en skitsnygg reflexväst för 49 NOK, inte för att jag tänkt vistas på vägarna efter att det blivit mörkt, men nu har det börjat regna och är ganska grått och disigt även under dagarna. Både mina regnkläder som jag har när jag promenerar och de kläder jag springer i är svarta, tänkte att det var en billig livförsäkring.

Har för övrigt drabbats att fjordsjukan även jag tror jag, haha. Dvs att köra som att man stulit bilen på dessa smala, slingrande vägar. Det är nästan som rally och det blir automatiskt så att man gasar när man ser att det är fritt fram till nästa kurva, allt för att snabbast möjligt komma nära en ficka där man eventuellt kan mötas två bilar i bredd. Men var inte oroliga! Jag har en rallyförare i mig, någonstans! Annars är det ganska skönt att köra runt på små grusvägar uppe på fjället, tar ofta minst 20 minuter mellan husen och idag hittade jag en radiostation som, mellan en massa norskt dravel, spelade gammal, fin rock. Jag sjöng för hela dalen men jag behöver inte oroa mig att någon ska höra. =)

Denna vecka jobbar jag alla dagar, tror jag, kommer inte riktigt ihåg. Tror att jag har en ledig dag på 21, vilket passar mig bra. Säger jag nu hehe, lär inte låta likadant när jag är trött och överarbetad på någon vecka, men då får jag väl tänka på lönen som kommer i november. Eller Venezuelaresan som lönen ska gå till! Och på att jag då snart får åka hem till min säng, mamma, kramar, HEMMA! Ett tag iallafall, tills det bär av igen. OM det bär av igen, vet aldrig vad som händer på vägen.

De gamla, lärda, fjordborna säger att det ska regna tom torsdag, så sen ska jag försöka få med mig kameran ut igen. Något riktigt coolt är att när det regnar så översvämmar en massa små sjöar uppe på Lihesten, och det bildas bamsestora vattenfall som störtar ner i fjorden mitt emot vårt hus. Min kamera gör dock inte det häftiga rättvisa, så det blir nog inga bilder av det den här gången. Skogarna är också fina att fota, de ser ut som sagoskogar, alldeles täta och gröna. Mossa överallt, både på marken och på träden. Finns en massa små fina stigar men litar inte alltför mycket på min förmåga att hitta hem så jag vågar inte gå så himla långt in själv, vore ju pinsamt (men antagligen underhållande) om jag blev tvungen ringa räddningstjänsten för att jag gått vilse. Svenska turist!






lördag 2 oktober 2010

Helg?

Det ær helg nu sæger dom som vet! Men jag vet inte, och bryr mig inte, før jag jobbar. Jobba kvæll i helgen kænns alldeles perfekt, hinner med morgonpromenad eller løptur under dagen och sen jobbar jag inne på Bufelleskapet under kvællen. Det ær typ som ett korttids och det enda systerliga jag gør ær dela medicin, men jag ær definitivt hellre hær æn åker ut och kør upp på fjællen i mørkret. Det ær roligt att åka ut till folk på dagarna, men jag hoppas få vara inne så mycket som møjligt på kvællarna av just logistiska skæl. har varken lust att køra fast, køra utfør ett stup eller på annat sætt mista livet hær.

Om ni undrar varfør bokstæverna ær så lustiga så ær det såklart før att jag sitter och tjyvskriver på jobbet. Det ær hyfsat lugnt ikvæll ændå, førutom en tant som larmar HELA tiden. Nær hon inte larmar står hon utanfør kontoret och knackar. Ja ja, jag lær væl bli minst lika besværlig nær jag blir gammal.

Det blev godis igår, upplysningsvis. Och nu æter jag mer godis! Fy før mig, illa mår jag också. Men det kænns som att jag behøver något att "fira" helgen med och då ær godis iallafall bættre æn alkohol. Tre veckor till hemfærd kænns som tusen år just nu! Jag længtarlængtarlængtar. Men førsøker att inte tænka på det hela tiden før då blir det bara jobbigt. Sista veckan kan jag tænka =) Næsta vecka ska føretaget få boka min biljett hem och jag hoppas det passar med færjor, buss och flyg annars kommer det bli en lång resa...

Nu kommer tanten igen... På återseende!

fredag 1 oktober 2010

På tal om fina Lisa...

... så har jag lite bilder från vår förra sightseeing i Bergen. Tom någon där vi fastnat bägge två! Men jag har så dålig uppkoppling nu att de får komma med imorgon istället. Nu ska jag gå och köpa något gott i affären, frågan är bara - godis eller öl?!

Gick på tur

Redan i Bergen upptäckte jag och Lisa att norrmännen är hurtiga som få. De gillar att ta på sig sina sportigaste kläder och traska/springa/vaddenugör upp för kullar, berg och annat uppförsbackigt. Så, jag tänkte att jag ju inte skulle vara sämre, så efter arbetspasset drog jag på mig träningskläderna och tog mig an Sørbøheien. Det var definitivt jobbigare terräng än jag väntat mig, den stig jag tog var sjukt brant och bitvis väldigt sankig, speciellt när jag kommit ut ur skogen och upp på fjället. Stackars benen undrade vad jag egentligen utsatte dem för, fastän, som lokalbefolkningen säger: Det faktiskt inte är ett berg, utan bara en höjd. Pyttsan säger jag, ett litet berg kan det iallafall vara? Nåja, träningsvärk lär jag iallafall få och nedför var svårare än uppför då det var ganska släntat som pappa skulle ha sagt hemma i Piteå. Nedanför bjussar jag på lite bilder.

Ps. Jag saknar Lisan!! Hon skulle ha varit här... =/

Se upp i backen

Ser ju lätt ut (klickbara bilder)

Sen började det gå uppåt, och detta är ingenting jämfört med längre fram

Ser ut som att rumpnissarna ska krypa ut när som helst

En bit upp


Lilla byn där nere

Berget Lihesten

Fjäll, det tar sig!


Toppen! Finns en bok man skriver i när man kommit upp, de tokiga norrmännen tävlar i vem som springer upp flest gånger på ett år


Fint!



Lihesten, igen. Ligger på andra sidan fjorden mitt emot vårt hus. Dit kan man också gå upp men är högre och svårare, finns dock utmärkt led hela vägen. Väl där uppe kan man bla se flera oljeplattformar ute i Nordhavet. Inget jag vågar gå uppför själv dock... David? =)

Lihesten

Lilla byn igen, sen gick jag ner för det blåste så.