Tycks inte heller den bjuda på någon bebis... Molvärk och sammandragningar är det närmaste vi kommer. Dessutom känns det som att den fortfarande ligger under mina revben och gnor, har ganska mycket sammandragningar som gör att livmodern liksom hamnar ovanför revbenen och trycker och gör ont. Brukar be David hålla handen och trycka ner den, då går det NÄSTAN att andas.
Som ingen missat är det ju köldrekord och till och med Lasse blev spak av -35. 18 minus var ju en baggis för pälsmonstret, idag har de båda däremot vänt i dörren när vi har visat hur otrevligt det faktiskt är ute. För det är ju inte så att de direkt fattar att de egentligen inte vill ut, ett evigt jamande!
Vi har just kommit hem efter att ha ätit gomiddag hos Stig och Irene med Susanne, Ibbe, Tuva, Peter, Sara och barnen. Det var sjukt gott, mycket trevligt och VÄLDIGT varmt och skönt efter att Stig hade brassat på i spisen med storbrasan. Nu ligger jag i soffan med pälsklingarna och David fixar med datorn och lite grejer till flotten. Tror inte att kvällens aktiviteter kommer att bli så mycket mer spännande än så här.
Åk med Piteflotten till sommaren vetja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar