Ja fi fasen, 40 + 6! Vecka 41 imorgon alltså. Bebisen "skulle" ju varit här nu, men hohooo, var är du bebis? Visst ja, den bor där inne i magen fortfarande och gör att jag äter som en större ponny. Eller vad sägs som tre mackor och en kvarts pizza till frukost? Haha. Plus att jag gjorde den förvånande upptäckten att 1,75 liter juice var slut. Eller tog slut i mitt glas. Efter ett par-tre glas. Men ändå. 1,75 liter. Sedan igår kväll. Jag har ju sovit? Jag tror katterna dricker juice. Bäst bebis tar och pallrar sig ut snart, annars kommer jag att bli redigt rund.
Barnmorskan gjorde en hinnsvepning igår och nog "känner" jag mer efter det, men frågan är ju vad jag egentligen känner då jag ju inte har en susning om hur det ska kännas... Suck, inte lätt detta. Men jag får väl skratta åt eländet. Som ju naturligtvis inte är ett elände eftersom vi väntar på vår fina bebis och om den vill bo i magen lite till för att det är bäst för den, så ska den ju det. Men ni som väntat vet säkert hur det känns. Allt såg bra ut för övrigt, magen hade växt (inte så konstigt med tanke på veckans matvanor dock), lillhjärtat pickade på och den sparkar runt där inne på sina bestämda tider.
Annars är katten (Lasse) knäpp och vill gå ut, till de friska -19 vi har här utanför stugfönstret nu. Jamar och jamar. Byter tonläge allt eftersom, inte är han dum inte. Hasse däremot trivs bäst i sitt fönster där han ligger. Men den andra mjaumaskinen, jag blir snart tokig men har bestämt mig för att han faktiskt kan vara inne. Det är faktiskt för kallt, även för ett pälsmonster. Han har leksaker, en kattkompis och sin låda här inne och det räcker nog för en dag. Plus att jag blir orolig över att han ska komma bort när det är så kallt, och frysa till en liten lurvig isglasspinne eller något annat, hemskare. Eller att jag ska måsta klä på mig och gå ut och söka efter honom. Då fryser mina bröst ihjäl, på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar