Fyra

Är riktigt jäkla less nu. Alltså sådär less att jag liksom inte tycker att något är kul längre. Inte ens att vara ledig. Knappt att längta hem. Eller jag längtar hem som fan men jag har som hamnat i en bubbla, en alldeles kall, själadödande bubbla. Fy och ve, börjar förstå hur det känns att vara på vägen till den välkända väggen. Absolut inte ens nära väggen ännu, så lätt knäcks jag inte, men det är en alldeles utomordentligt tärande känsla att känna sig avtrubbad och avstängd. För mycket jobb och brist på social stimulans, eller all sorts stimulans egentligen, är orsakerna till detta. Fast Lisas närvaro har definitivt räddat de här veckorna, annars hade jag nog suttit och grinat nu. Samt att vi fått bo bara vi här i vår hytte, i lugn och ro.

Hm, fyra ja, det är ju fyra arbetsdagar men egentligen är det ju fem dagar tills jag reser. Men det är arbetsdagarna som räknas. Det är ju jag som bestämmer, som känt.