Nemen

Nu ska jag liva upp elden igen så att det finns chans till ett inte helt iskallt hus imorgon bitti, lägga mig och sova så att imorgon kommer snabbt. Som barnet kvällen innan julafton. Just det.

Hemåt

Imorgon kommer jag att gå med näven hårt knuten runt mina biljetter, till varenda gate jag måste in i för att ta mig hem. Mina anhöriga borde ha ordnat så att jag får en sån plastficka med mitt namn och min destination i, risken är stor att jag hoppar på första bästa flyg i ivern!

Zero!

Tjohoooo, nu känns det att jag är på väg hem! Känner mig som när jag var liten, innan jul. Haha, intressant att man måste utsätta sig för sådant man inte trivs med för att få känna de där förväntansfulla känslorna igen. Måste fundera mer över det en annan dag. Nu kaffe så jag inte somnar alltför tidigt. Väskan är mer eller mindre packad, huset är mer eller mindre städat. Ölen är mer eller mindre kalla, ikväll blir det ett par norska julöl och Spotify. Längtar efter sällskap!

Också var det bara En

De frågade tidigare om jag kunde jobba dubbelt imorgon med, men jag tackade nej för jag tänkte att jag skulle städa och packa. Städningen gjorde jag dock idag på en halvtimme då jag fick veta att jag eventuellt får sällskap här, kanske redan i natt (emellertid tomt ännu) eller kanske imorgon. Hade nog hellre varit själv men skit samma, jag får ju åka hem! Packningen, tja, tar den en kvart är det bra för jag har ju knappt något att packa. Så kanske skulle jag inte tackat nej till dubbelpasset, speciellt inte om "sällskapet" dyker upp. Nåja, kan bli skönt med en slapp kväll och sitta och peppa inför hemresan med.

Ikväll är det kallt här inne men det känns inte lika kul att elda utan Lisa så jag tror jag tar en dusch och kryper ner under duntäcket sen. Somna tidigt känns lockande. Det förvånar mig dock inte om det eventuella sällskapet klampar in här om någon timme. Men det må vara hänt.

Om en timme och 25 minuter ær det En!

Just det.

Hmelihmm, grubbel grubbel

Blir kanske hemma øver jul, fick mail av chefen om en dryg månads jobb fram till jag drar till Venezuela. Visst, mindre pengar æn jag får om jag ær hær i 2,5 veckor, men får i gengæld vara hemma øver jul. Frågade också om jag kan få børja om først i april/maj sedan, då hinner jag ett par norgevændor till i februari plus mars, men kommer hem lagom till den finaste vårvintern. Jobba hemma en månad nu skulle bara vara kul, och så slipper jag stressen øver att jag tror att jag håller på att glømma allt det viktiga jag lærde mig mitt førsta halvår på PÆS. Har inte sagt ja ænnu, men som det kænns just i detta øgonblick så lutar det mer åt ja æn åt nej. Norgejobb kommer det finnas gott om æven efter Venezuela, och jag kænner att jag måste gøra vad jag kan før att få in en fot i Piteå, om det nu ær dær jag vill vara længre fram. I mitt lilla hus. Med mina små djur. På landet. I Långnæs. Det dær med Långnæs vet jag egentligen inte var det kommer ifrån, men jag har fått før mig att jag vill bo dær. Fina ængar.

Efterbliven

Var så trött när jag väl kom hem från jobbet och eftersom jag inte hade en enda anledning att vara vaken så lade jag mig för att vila. Somnade och vaknade efter en timme och hade helst bara lagt mig för kvällen då, men i och med att klockan var 17.09 så var det ju en föga intelligent idé. Så jag har nu suttit här i ett par timmar och försökt roa mig med mat och surfing. Läst alla intressanta och ointressanta bloggar, ätit linser och kyckling och pratat lite med käre far i telefon. Nu är kvällens sysselsättningar slut. Eller tja, duscha är kvar. Men jag suger nog på den en stund till.

Har förövrigt en stor muskelknuta/cancersvulst på m. trapezius, gör inte så ont men ju mer jag mosar på den desto större blir den. Skumt. Har också, återigen, världens varmaste eld. Eller det är inte ens en eld längre utan snarare ett glödinferno. Värmer så till den grad att jag varit tvungen att öppna altandörren.

David fysar, skrev han just i ett sms, och jag tröstäter. Ja inte just nu då men dagens kost var inte helt och hållet lika nyttig som middagen. Haha, stackars David. Men jag ska rocka Korpen torsdag kväll. Spinning. Ger mig oftast ingen träningsvärk så jag funderar på om jag ska drista mig till ett pumppass på fredag också. Det däremot, kära vänner, kommer att göra att jag inte kan gå på några dagar. Nåväl, vi får se, ska hinna julbaka (det är väl sånt man gör när man är vuxen?) och julpynta med. Först inhandla pyntet. Fint att jag har planerat in så mycket ledighet för mig själv!

Ttttttttvåååå!

Om en timme, två! Først ska jag skjutsa lite gamlingar på julmæssa. Kanske se om jag hittar något att køpa till juleklapp till någon, de sæljer det som de tillverkat under året på dagcentret. Har inga kontanter, och det ær tre mil till nærmsta bank, men det ska nog løsa sig.

Tre

Söndag morgon med kaffet i tassen. Börjar om en halvtimme, halv åtta. Eftersom det är jag själv som gjort arbetsfördelningen så har jag typ tusen saker jag ska hinna idag. Men det brukar gå, fast några får vänta på sina mediciner och är inte alltid så nöjda. Men det är alltid någon som ska vänta när alla vill att man kommer typ samma tid, så är det ju. Och jag kan ju inte klona mig.

Igår när en oväntad situation uppstod och jag var tvungen krascha min tidsplan, så tog jag ett beslut som jag tänkte skulle vara bäst för alla. Kanske inte optimal för alla, för om jag snabbt måste åka till en person innebär det ju väntetid för den andra. Men heller inte usel, planen var att reda ut det oväntade och sen hinna till alla ändå. Tror dock att det skapade missnöje och tror att jag kommer få höra att jag valde fel, men jag anser inte att jag gjorde det så jag tänker stå på mig. Så går det när personalstyrkan är för liten.

Imorgon åker Lisa, ikväll har hon sitt sista pass och imorgon hämtar taxin henne. Jag jobbar dubbelt imorgon, är sjuktjäklaintesugenalls, men jag biter ihop. Det bits ihop alldeles för mycket nu för att vara nyttigt, tror jag. Man kan få huvudvärk av sådant, sägs det. Nu tandborstning, klä sig efter bästa förmåga och knata iväg på tiominuterspromenaden till jobbet.

Vill ha...

...ett hus på landet, en katt, en gård, höns. Egna ägg och potatisland. Växthus som mamma kan hjälpa mig med. Lukten av koskit på sommaren från bonden som bor bredvid. Kanske ett gäng med snoriga hippieungar. Sommarhäst.

Vinter

Kollar på sånt skidhopp (vad heter det egentligen ens?) och har just ätit frukost. Måste tillstå att dagens brasa i kaminen blev sjukt bra. Näver bör inte underskattas. Har sovit sjukt gott och har ett kvällspass framför mig, dagpass imorgon, dubbelpass måndag och dag tisdag, innan båten går från Rysjedalsvika kl 9.40 på onsdag. Lisa åker med samma båt men måndag morgon. Och ja mamma, David hämtar mig. Det var planen iaf. Och ja mamma, du har rätt angående det där med julklappar och det är ju precis det jag försökt säga till dig i flera år, men du köper ju ändå! Eller, egentligen tycker jag det är ganska fint med julklappar, inte en massa dyra saker men bara något litet till de man tycker om. För att man tycker så himla mycket om dem. Men jag tycker bättre om att ge än att få.

Annars är det rätt kallt, -8,5 visade mätaren i bilen på igår. Lägg till en jävligt isande vind på det (och ingen vinterjacka) så får man frysa lite. Men det går ändå hyfsat eftersom min jacka är vindtät och jag har underställ. Som tur var ingen nederbörd ännu så vägarna är torra och inte halkiga.

Hur vi ska göra kring jul är inte riktigt bestämt ännu, vi vill veta att vi får jobba kvällspass de röda dagarna eftersom de vi jobbar för har sådana regler att man inte får storhelgsbetalt förrän efter kl 12.00 på dagen. Jobbar vi då dagpass är det bara tre timmar vi får extra betalt, och då är det inte värt att vara här. Det andra företaget vi haft kontakt med vill ge oss sjukhusjobb men där finns ingen chans till dubbelpass plus att vår kontaktperson är allmänt tjorvig så vi blir lite less på henne. Företaget vi jobbar för nu säger att de kan erbjuda oss annat också, men på ett sätt vore det ju skönt att slippa sätta sig in i ett helt nytt jobb, personalgrupp och omgivning en gång till. Men egentligen så skulle jag nog helst vilja vara hemma över jul, eller jag skulle vilja ha ett annat jobb för det känns lite som att jag slösar kunskap här. Asch, vi får se som sagt, nästa vecka.

Träningen är fortfarande död och nu är det då alldeles för kallt ute med... Igår åt jag en godispåse till lunch och middag, haha, kände att jag behövde sedera mig med något för att stå ut med kvällen och socker kändes som det enda tänkbara alternativet. Vet inte hur jag ska klara mig igenom måndag och tisdag för den delen, är enda sjuksköterskan på plats och kommer att ha jäkligt mycket att fixa med. Mediciner och beställningar inför kommande veckor, sånt som jag egentligen skiter i för jag ska ju hem! Men det ska nog gå bra. Jag förstår inte riktigt hur de tänker här, en sjuksköterska är sjukskriven och de ger de två andra semester i ett par veckor. Folk är i allmänhet sjuka mycket här, men det är kanske inte så konstigt då de varken tillämpar karensdag eller inkomstbortfall vid sjukskrivning. Du har alltså 100% lönetäckning från din första sjukdag. Hoppas oljan aldrig sinar, funderar lite på hur norrmännen ska klara sig då för staten är riktiga mästare på att spendera pengar.

Fyra

Är riktigt jäkla less nu. Alltså sådär less att jag liksom inte tycker att något är kul längre. Inte ens att vara ledig. Knappt att längta hem. Eller jag längtar hem som fan men jag har som hamnat i en bubbla, en alldeles kall, själadödande bubbla. Fy och ve, börjar förstå hur det känns att vara på vägen till den välkända väggen. Absolut inte ens nära väggen ännu, så lätt knäcks jag inte, men det är en alldeles utomordentligt tärande känsla att känna sig avtrubbad och avstängd. För mycket jobb och brist på social stimulans, eller all sorts stimulans egentligen, är orsakerna till detta. Fast Lisas närvaro har definitivt räddat de här veckorna, annars hade jag nog suttit och grinat nu. Samt att vi fått bo bara vi här i vår hytte, i lugn och ro.

Hm, fyra ja, det är ju fyra arbetsdagar men egentligen är det ju fem dagar tills jag reser. Men det är arbetsdagarna som räknas. Det är ju jag som bestämmer, som känt.

Fem!

Alldeles strax iallafall, snart på væg hemåt. Minst 192 timmar kommer att vara gjorda nær jag åker på onsdag. Klockan 9.40 går færjan, kl 14 flyget och kl 19.10 hoppas jag landa på Kallax. Fi fasen vad trøtt jag ær. Hade ju tænkt ha fødelsedagsfika i efterskott på lørdag men alltså, just nu kænns det som att jag måste sova cirka en vecka i stræck nær jag kommer hem. Men jag hittar nog igen energin! Nu hem till hytten.

Snark!

Vaknade fem imorse och kunde inte somna om før jag hade fått før mig att jag skulle førsova mig. Heldumt. Nåja, jag har lunchrast nu, och sedan jobbar jag bara drygt en timme till før jag har tænkt sluta kl 13 før att sen komma tillbaka till kvællspasset kl 15. Ska lægga mig och vila en timme samt førhoppningsvis hinna ta mig en varm dusch, håller på att frysa ihjæl tror jag. Det blåser en kall, kall vind rakt igenom mig nær jag går mellan husen och bilen.

Idag har jag sysslat med føljande angenæma saker: levererat medicin, kollat på sår, kontrollerat blodsocker, rullat upp hår på såna spolar (inte min specialitet, men gumman ær søt och klagar inte fastæn jag bidrar till att hon ser ut som ett troll), leverat lite mer medicin och burit in ved och gjort upp en eld till en gumma vars hus var alldeles iskallt. Værsta Florence Nightingale, eller hur? Hade hellre rondat, hængt blodtransfusioner, gjort i ordning morfinpumpar och till och med blandat Structokabiven (vilket jag HATAR haha, man har en førmåga att børja hata det efter ett tag på 3A dær man kan ha hur många næringsdropp som helst på en kvæll). Nåja. Allt har sin tid och så mycket som jag jobbat nu så kommer jag iallafall inte vara besviken øver lønen som kommer i december, kan jag lova. Det ær både tråkigt och mærkligt att det mycket stressigare och ansvarskrævande (och roligare!) jobbet hemma betalar så mycket sæmre æn det jag gør hær, men så ær det. Får nog engagera mig fackligt længre fram, så jag iallafall kan kænna att jag førsøkt gøra något åt det, æven om jag tror att det ær svårt med dagens landstingsorganisation. Ro i motvind ær bara førnamnet.

Ska ta mig an arbetsførdelningen infør imorgon nu, sedan dela ett par dosetter och ordna med lækemedel som kommit från apoteket. Sedan, kæra ni, blir det min efterlængtade vila!

Sex

Varav två dubbelpass, imorgon torsdag och på måndag, vad jag hittills vet. Men det är ju sex hela dagar och eftersom jag bestämmer så bestämmer jag att det är det som räknas!

Det är ganska kallt här nu och jag har lite för kall jacka, har frusit hela dagen men nu brassar vi på i kaminen och jag känner istället att jag börjar bli väldigt trött. Men vi har inte ens korkat upp glöggen ännu, och så ändrade vi våra planer lite så vi ska gå till Torsken och hälsa på efter glögg och lite kortspel. Turmiks vill jag dock ha, så det måste jag köpa. Middagen blev blomkålsblanding, grillad kyckling (billig för att vara dyra u-landet Norge, bara 39:-) och gräddfil med vitlök i. Hade planerat ganska bra vad gällde maten även denna gång, men jag får ta med mig ett paket makrill hem tror jag, för det har jag ingen lust att äta upp. Vilket jag egentligen borde, förstår nu varför var och varannan av mina patienter är över 95 men ser ut som i sina sena sjuttio, här serveras fisk MINST tre dagar per vecka. Fiskeboller, seikake och lax i alla former. Imorgon är det dock raspeballer, någon slags palt vad jag förstår. Måste kanske pröva, bara för att. Nu blir det glögg med Lisbert!

Ikvæll...

... ska jag och Lisa lyxa till det lite med:

Gløgg! Lisa fick med sig en flaska, inte Blossa dock men kom inte ihåg vad den hette så bilden fick bli på Blossagløgg. Blir inte mer æn en kopp før mig dock, ska upp tidigt på jobb imorgon och har dessutom dubbelpass.

Kanske ugnspizza. Tycker væl egentligen inte det ær så himla gott, men norrmænnen verkar ha gjort det till sin nationalrætt. Snabbt och enkelt før två utarbetade sjukskøterskor ær det också.

Turmiks! Skitgott men inte så nyttigt. Nåja, træningen ær ændå død i och med allt vi jobbat, nær man væl ær ledig vill man bara vara just ledig. Men næsta vecka tar jag igen det på Korpen!

Sju

Nu bär det av på jobb. Har mestadels medicinrumstjänstgöring idag, ganska långtråkigt men ställer absolut inga krav på social kompetens och jag är så trött att det nog passar som handen i handsken för mig. Ikväll firar vi låtsasadvent. Mer rapport om det senare, ha en fin dag!

Framtidstro

‎"Enligt EU-kommissionens beräkningar av det svenska pensionssystemet kommer dagens unga åttiotalister att efter avslutat arbetsliv ha en pension som motsvarar dryga fyrtioåttaprocent av lönen".

Det låter ju bra. Tror jag skiter i att pensionsspara helt, reser upp pengarna och hoppas på att det finns någon snäll Emil som bjuder hem alla fattighjonen på julkalas...

Åtta

Åtta arbetsdagar innan jag får åka hem. Ja, kanske ska man inte börja nedräkningen så här tidigt, men jag tänkte att i brist på intressanta saker att blogga om, vad rör vardagen här, så kan jag ha bloggnedräkning från idag och hela veckan till hemfärd. Kanske bara skriver en rad, kanske skriver långt men ska i allafall försöka skriva något!

Har jobbat tre dubbelpass efter varandra. När de ringde igår när jag redan jobbade så hade jag först tänkt säga nej, men jag var lite för mesig och kanske framförallt lite för girig. Det är pengarna, och då menar jag ENDAST pengarna, som driver mig till att vara här och jobba. Egentligen tycker jag inte om den känslan heller för jag önskar mig hela tiden mer och mer, men jag är också av den åsikten att man kan och bör testa det mesta, allt är en erfarenhet, och jag kommer nog inte att titta tillbaka på den här tiden och ångra mig. Däremot är det mycket möjligt att jag hade tittat tillbaka och ångrat mig om jag inte hade åkt.

Pengar ja, lönen kom igår och på tio minuter brände jag 10 000. Dyr timpenning, haha. Men nu har jag flygbiljetter hela vägen från Kallax till Caracas, där finaste Jany möter mig för att tillsammans resa vidare till Cumaná. Woho! Jag hade ju som sagt önskat att David åkte med mig, men då det inte blir så så ska vi istället åka och lata oss på spa, antagligen i Haparanda. Haparanda är ju för övrigt världens fulaste stad men något gott har det multinationella företaget i allafall fört med sig och det är spa-hotellet Cape East. Så eftersom jag fyllde år i november, han fyller i januari och det är jul däremellan så har vi kommit på att vi ska göra till tradition att inte köpa tingestar till varandra utan att istället lägga pengarna på något vi kan göra tillsammans. Och där finns Midnight Ice, något de beskriver så här:

I Midnight Ice kan du mingla runt i våra olika bastur, bada i poolerna och slappa i relaxen med något kallt att dricka. Du kan också välja att träna i vårt gym eller boka till olika spa-behandlingar för både kropp och själ. Midnight Ice blir vad du själv gör det till.

Entréplan

Bastuområdet är hjärtat i hela spa-anläggningen. Här är temperaturen konstant 40 grader. "Tornedalstortyr" får du på högsta bänkraden där temperaturen stiger till 100°C. I bastun kan du också uppleva snöfall. Vill du ha riktig svalka så rekommenderar vi ett dopp i isvaken längst ner eller en dunderdusch, där 100 liter kallt vatten dundrar ner över din kropp. En lugnare upplevelse ger Stenbastun med behaglig värme och luftfuktighet. I Upplevelseduscharna väljer du själv värme, doft och ljus. Från bastuområdet kan du även kliva ner och simma ut i den stora tempererade utomhuspoolen.

Mellanplan

På andra bastuplanet finns Ångbastun med nästan 100% luftfuktighet och doft av eteriska oljor. I den finska saunan med trälavar kan du uppleva traditionellt bastubad med lövruskor, men också den tyska basturitualen Aufguss med ångor och dofter. Svalka får du på den anslutande terassen med utsikt över Torne älv.

Övre plan

På Skydeck finns möjlighet att njuta i avskildhet med pooler och Loveseat, designad av Karim Rashid. Vintertid kan du beskåda norrskenet och på sommaren lyser solen både dag och natt. På takterassen finns relaxmöjligheter och en uppvärmd pool.

Naturligtvis finns det också olika spabehandlingar och femrätters i restaurangen, men vi får se vad vi lägger pengarna på. Jag som kände mig lite rik igår känner mig plötsligt inte lika rik längre efter biljettshoppandet och tanken på de tråkiga räkningarna som ligger hemma och väntar på att betalas. Men det ordnar sig, även om vi "bara" bastar och simmar så kommer det bli alldeles utmärkt, och jag får dessutom chans att svänga in på Naturkompaniet Outlet som helt strategiskt placerats däruppe i shoppingens nya mecka. Det vill nog David med, om jag känner honom rätt.

Nu ska jag gå ner och ordna mig frukost, har kvällspass ikväll och hoppas, hoppas på inte alltför många dubbelpass denna vecka. Visst, för pengarnas skull är det ju bra men dagarna går så snigelsakta när man jobbar både dag och kväll, tycker det borde vara tvärtom, att det går snabbare om man har saker att göra, men det känns inte så. Även om mitt jobb till 90% är övervägande lättsamt så bli jag utpumpad av att aldrig få pausa. Haha, när "vanliga" arbetspass känns som rena semestern, fatta vad det gör för arbetsmoralen! Kommer ju vara superarbetaren när jag kommer åter till 3A, för jag har bestämt mig att det är dit jag vill. Behöver jobba och få erfarenhet och inte stressa med vidareutbildning redan nu, i det här yrket är utbildningen viktig men erfarenheten allt. Och jag längtar till PÄS!

Fy bubblan

Nu ær jag mør, trøtt och less. Kænns som att det ær en jækla massa arbetsdagar kvar innan frihet. Suck.

Nu hænde det!

Det som hænder før alla som bloggar, någon gång! Skrev ett långt inlægg, och det bara førsvann. Skit samma, skriver om det en annan dag om jag ids. Nu ska jag rulla tummen o vænta på Lisa så vi får gå hem.

Godnatt!

För de intresserade

Så finns det lite bilder på vår stuga här. Så där kan ni kika, inga bilder inifrån dock men det är mycket mysigare och mer hemtrevligt än i Torsken kan jag lova, helst framför brasan!

9:e...

...januari börjar Californication om, säger IMDB. Super, lagom till jag kommer hem från karibien finns några avsnitt att se!

Liar liar, pants on fire

Jag ljög visst, det blev inte så mycket bloggande idag som jag utlovade. Efter att Lisa gick till jobbet har jag mest slöat, började se The Walking Dead (verkar vara grymt bra) men avbröts av att finaste Alejandra loggade in på msn så att vi kunde planera lite Venezuelaresa. Jag tror att jag kommer att flyga ner till Arlanda den 11/1, sova på Rest and Fly, för att fortsätta mot Caracas tidigt morgonen därpå, via Frankfurt. Hemresan går kl 22.50 den 30/1, och om allt går som planerat (har ju en förmåga att inte göra det vad gäller flygresor) är jag på Kallax kring 23.00 den 31/1. Min ursprungliga plan var att vara tre veckor i Venezuela, men eftersom David inte kan följa så minskar jag ner några dagar så att vi hinner ses efter julens jobbande. Det hade varit ännu roligare om han kunnat följa, men nu är det inte så och jag är övertygad om att det kommer bli alldeles underbart hur som helst. David, du är för övrigt mer än välkommen säger Jany och hennes föräldrar!

Ska vara stationerad hos min goda vän Alejandras föräldrar Sergio och Emilia, som ursprungligen kommer från Chile men som bor och driver en restaurang i Cumaná i Venezuela. Cumaná ligger vid kusten, ca 40 mil från Caracas, en alldeles karibisk stad och därifrån kan man också åka ut till Isla de Margarita. Jany åker dit redan i början av december och sedan åker vi hem samma dag, och jag hinner även träffa Pierre i några dagar innan han åker hem till deras nya hemstad Göteborg i mitten av januari. Det kommer att bli helt fantastiskt att få åka dit och att åter få träffa Jany och hennes föräldrar! Vi kommer ha så himla, himla kul. Jag vill verkligen betala för att jag får bo (och antagligen äta om jag känner dem rätt, och eftersom jag känner Jany så gör jag nog det =) med dem men jag vet ju hur Alejandra är haha, så det blir kanske svårt. Inte bara en gång jag snott åt mig korgen och löpt till kassan för att hinna betala innan henne, och tro mig, jag ska försöka även denna gång. Det är en fantastisk familj med otrolig gästfrihet men jag vill ju inte känna mig som en parasit haha, speciellt inte nu när jag slitit ihop norska pengar till detta. Nåväl, det blir ett senare problem, och ett väldigt angenämt sådant om man ens kan kalla det för problem.

När vi pratade idag sa Jany att de har en bekant som har dykkurser men om vi inte vill dyka så har hon allt vi behöver för att snorkla, så nu blir jag kanske sådär snorkelförälskad som Lisa är! Jany pratade om att vi bland annat kunde åka några dagar till en nationalpark som heter Mochima där det är helt otroliga karibiska stränder med delfiner, och man också kan trekka, rafta och en massa mer spännande äventyrsgrejer. Här kan ni läsa om den, och om ni inte kan spanska så kan ni alltid titta på bilderna! Jag kommer nog inte att planera så många utflykter och avstickare i förväg utan jag tar det på plats när jag kan rådfråga de som faktiskt bor där och känner till vad som är bäst. Och om jag inte kommer mig från hängmattan så må det då vara, haha! Får ju prata spanska i nästan tre veckor, bara det är ju värt sitt pris i guld.

Nu ska jag återgå till The Walking Dead. Måste dock stänga altandörren (som är öppen eftersom jag åter har eldat lite för mycket, men jag vill hålla elden vid liv för det är mysigt för Lisa när hon kommer från jobb med en eld. Och jag är kass på att göra nya eld), annars blir jag nog för rädd för eventuella norska zombies som lurar ute i skogarna häromkring. Alternativt spökelser. Nurse Jackie ska jag och David också börja nöta när jag kommer hem, grymt med en massa nya, bra serier! Tycker alltid det är uppehåll i de jag följer, eller så har de slutat men det är nog för att jag alltid väntar tills hela säsonger är ute och ser alla avsnitt under några dagar. Sopranos skulle jag iofs lätt kunna se om, men vad hände med Californication ens? Sjukt bra serie för övrigt. Weeds har vi sett till sista avsnitt, själva upplägget på Entourage ledsnade jag på för det fanns liksom inte utrymme för så mycket mer än göra bra film, göra kass film och hitta snygga brudar. Jag gillar sådana där "grabbiga" serier men seriöst, Vincent Chase har INGET att komma med jämfört med Hank Moody, han är fan en legend! True Blood ledsnade jag tyvärr lite på också, efter att ha sträckläst de (alltför) numerösa böcker om Sookie Stackhouse som den där kvinnan har producerat. Haha, jag minns att jag och Marcus pratade om att serien kändes lite rörig när den just kommit, pröva att läsa böckerna ska ni få se rörigt.

Nåja, bra med fler och nya serier som sagt. Och ursäkta än en gång, hade ju lovat foton men jag tror faktiskt att jag glömt min sladd till datorn hemma. Eller det har jag, för den lånade jag till lillebror så den ligger nog hos mamma. Sorry!

Idag

Idag kära vänner, idag ska jag blogga. David klagade lite igår på att jag skriver så sällan och idag är en perfekt dag för flera uppdateringar, det är fredag, halvtid i bushen och dessutom är jag LEDIG. Dock får bloggandet vänta till i eftermiddag då jag ska hänga lite med Lisa till det blir dags för henne att jobba. När jag är ensam här är bloggen som en god vän! Eller tja, som min enda vän. Haha, fan vad deprimerande det där lät.

På återseende med foton och sånt!

Bakläxa

Nu är ni kassa på att kommentera igen. Tänk på mig med hemlängtan och saknad och spöregn blandat med hagel och dubbelpass och apjävlatrististörstaallmänhet. Skriv bara hej eller något, vetja. Snälla.

Just ja

Jag har sovmorgon imorgon! Den førsta sedan jag kom hit, har haft eftermiddagsvakter men bara vid dubbelpass och har alltså børjat tidigt varje dag. Inte før att det ær speciellt jobbigt egentligen, i brist på annat går jag ju och lægger mig tidigt och stiger ofta upp ca en timme och en kvart innan jag børjar jobba. Det ær så skønt att ta det lugnt och æta frukost och kolla nyheterna i ro. Detta ær något som jag ALDRIG brukar gøra hemma. Hemma har jag oftast ca femtom minuter på att klæ mig och med lite tur kasta i mig ett kokt ægg eller en frukt. Mycket olikt mig med andra ord, antagligen något oundvikligt nu i och med den høgst tilltagna ålder som jag uppnått. Det kan också vara så att det kænns mycket lættare att børja kl 8 æn 6.45, vilket jag gør på PÆS. Se dær har vi ju timmen och kvarten! Nåja. Tror jag ska anamma detta vid framtida jobb också, om jag orkar.

Kollektiv komplott

Två gamlingar, dementa sådana, har gaddat ihop sig mot mig och verkar gøra myteri. Tycker ærligt talat de ær lite læskiga, iallafall tanten. Tur att de knappast kommer ihåg det imorgon, inte før att det finns någon orsak att komma ihåg men tanten har fått før sig att de inget kaffe fått ikvæll. Vilket de har. Nåja. Har jag tur har de glømt æven detta om cirka 10 minuter.

Vill...

...ha ett vackert vinterland här på bloggen istället för det höstiga som jag har nu. Problemet är bara, att trots att jag vet mycket väl hur man går till väga, så kan jag inte göra det själv. Orsaken är att jag aldrig blir nöjd när jag gör det själv, av någon märklig anledning, även om det ser likadant ut om någon annan fixar det åt mig. Börjar jag så sitter jag och söker nya bilder, byter och irriterar mig hela kvällen på att det inte blir som jag tror att jag vill. Så jag skiter i det tills vidare, orkar inte slösa kvällen på det.

Annars är det som vi alla vet det där som kallas helg, inte för att det spelar någon direkt roll för oss då vi jobbar hela helgen. Lördag är samma som måndag eller tisdag eller söndag för den delen, här hos oss. Men jag är inte ledsen för det, finns ju inte direkt något att göra på fritiden så vi har gott om tid att vila och slappa. Vi blir ju inte speciellt socialt utmattade av att sitta i varsin fåtölj och glo på fjernsynen eller datamaskinen, om vi säger så. Ikväll är jag dessutom alldeles hemskt ensam då Lisa jobbar till 22.30, tycker faktiskt lite synd om mig själv om jag ska vara ärlig. Dock lär jag önska ensamhet imorgon då jag ska jobba från 7.30 till 22.00, med 45 minuters rast där i mitten någonstans. Om jag bara hade lite karameller att roa mig med hade jag nog varit gladare inbillar jag mig, men det känns dumt efter min löprunda. Och dessutom förbrukade jag veckans slisk häromdagen då jag åt våfflor. Och kärleksmums. Kanske slank en kanelbulle också ned, vem vet?

?

Lisa läste just en guide "Att göra i Bergen". Jag frågar vad hon läser och hon svarar "Att göra i blöjen". HAHAHA. Det är kul att vara övertrött.

Fire

Puh, vi har eldat för mycket igen. Det är sjukt varmt här. Till och med Lisa som är frusnast i världen tycker att det är varmt så nu vädrar vi ut all värme som vi producerat genom att kasta in gigantiska vedklabbar i tid och otid.

Vi gick en lång promenad på 1,5 timmar efter jobbet, och fjantade oss i reflexvästarna som vanligt. Andra höjdpunkter ikväll har varit att diska med diskmaskinen, elda storklabben, äta omelett och lyssna på Lisa när jag försökte med vissa svårigheter (för många brytare för min trötta hjärna) tända lampan i köket:

Lisa: Jag får typ whiplash av den där lampan!

Jag: Haha, hur fan får du whiplash av en lampa?

Lisa: Hahaha, ja men du vet, inte whiplash utan dudddudududuh (samtidigt som hon skakar med kroppen).

Epilepsi med andra ord. Behöver jag nämna att vi börjar bli lite lappsjuka här? Gårdagskvällen var nästan i samma knasiga kaliber. Undrar hur vi kommer vara om tre veckor? Stackars våra kära därhemma!

Lisa gone crazy

Jag är allvarligt orolig (inte allvarligt och inte direkt orolig heller, men ändå). Lisas sockerchock har antingen slagit slint eller så är hon extremt övertrött! Haha. Rolig som fan är hon men jag fattar inte varifrån hon fick all energi, jag känner mig halvdöd och är bara vaken för att jag hoppas att David snart ska sluta kurs och växla några ord med mig. Hon googlar en massa skojiga saker men jag tänker inte avslöja vilka här. Skrattar gör hon med och då börjar jag med skratta fastän jag inte vet vad vi skrattar åt. Godnatt!

Smisk...

... førtjænar jag før att jag ær så dålig på att uppdatera den hær gången. Men jag ska inte bli en sådan vars blogginlægg endast består av ursækter øver att inte skriva oftare, skriver væl nær jag kænner før det och annars kan intresserade alltid ringa.

Jobbet ær detsamma, vædret lite kallare och vægarna lite glattare, speciellt upp øver fjællen. Men jag ær ju van att køra på vintervæglag och har ingen direkt brådska så det går så bra så. Idag var det meningen att jag skulle ha medicinuppdrag i fyra timmar, men efter en och en halv timme i lækemedelsrummet ær jag både klar med mitt uppdrag och leds på mediciner. Men kanske ska gøra ett sista ryck dærinne ændå.

Jag och Lisa ær bjudna på våfflor ikvæll, hos de andra svennarna. Ska fråga L om hon ær sugen på att gøra ett våffelbesøk, før mig spelar det ingen roll bara vi kommer oss ut på någon slags motionsrunda direkt efter jobbet. Man måste passa på i tid nu, det børjar skymma redan innan fem och nær det blir mørkt så går det snabbt. Och blir jækligt mørkt. Vi gick en aning før sent igår så vi fick knalla i becksvart mørker sista kilometern. Lisa tyckte vi såg ut som spøken (mærkliga spøken hon træffat tyckte jag) alternativt snutar med våra alldeles før stora och vældigt oformliga reflexvæstar. Roligt hade vi iallafall, det ær en konst att gå vid sidan av vægen utan att trilla ner i diket, haha.

I'm back!

Nu sitter jag här i norska Vestlandet ännu en gång. Efter mycket velande och många om och men blir det ytterligare tre veckor på Eiklund. Det var ärligt talat inte alls det jag helst ville göra, men att inte veta och att inte ta något beslut var mycket jobbigare än tanken på att göra ytterligare tre veckor här. Och vad är tre veckor egentligen, ingenting! (Den inställningen lär hålla i MAX en och en halv vecka, men jag är nöjd för var dag jag inte går sönder av längtansaknadlängtan och allt det där ni vet).

Skillnaden från förra gången jag gjorde Sörbövåg är dock att denna gång är Lisa också här. Det känns superkul för nu blir det ju som vi hade planerat ända sedan vi började planera detta, för något år sen, att vi får dela boende, ha varandra som promenadkompis och allmänt lite sällskap av varandra. Dessutom betalar man bara halv skatt i Norge i november så min plan är att visualisera de tre veckor i Venezuela som jag tänkte lägga en del av de här pengarna på, med förhoppningen att det gör jobbet lite mindre tråkigt. För utmanande är det sista det är, och jag gillar utmaningar.

En annan skillnad är att jag och Lisa (efter vissa omständigheter som man kan skylla på vår arbetsgivares otroliga inkompetens och brist på planering) inte bor i Torsken utan på ett annat ställe, ca 800 meter från sjukhemmet. Först tänkte jag att det skulle bli tråkigt (utan bastun!) men nu när jag sitter här framför den öppna spisen och nyss har bränt av mig halva pekfingret (Det känns så! Typ... Lite grand i alla fall) i ett försök att kasta in mer ved, så tycker jag inte alls det är så dåligt. Det är 1) bra med lite extra motion till jobbet och till affären (och tur jag fick med mig både reflexväst och ficklampa) 2) mycket bättre internet här, torskennätet kan slänga sig i väggen och 3) skönt att bara bo två så man har chans att vara ensam ibland, blir tokig av att ha folk omkring mig jämt. Förutom David då. Men han är ju inte här. Sen är det ju fint med öppen spis, gullig tant som städar åt en och säkert fler både bra och dåliga saker som jag kan berätta om längre fram.

Resan gick förhållandevis bra trots obefintlig tid mellan de olika anslutningarna, men det har ni nog redan förstått eftersom jag sitter här och skriver på den alldeles försummade bloggen. Har cirka 22 arbetsdagar framför mig, eller i alla fall 22 dagar innan jag åker hemåt igen. Det var så otroligt skönt att vara hemma, och det är så konstigt för två veckor kändes på ett sätt som ingenting alls, men på ett annat som hur länge som helst. Det var två veckor av en massa kramar, glädje, lite tråkiga saker men allra mest skratt och fin tid. Jag är så glad över att ha fått spendera så mycket tid med David, det var guld värt och jag ska försöka leva på det tills vi ses igen. Du är guld värd, David. Bäst i världen tycker jag att du är!

Nu ska jag återgå till att packa upp lite kläder, kanske se lite tv och slåss med vedträn. Tur Lisa är här nu för jag är sämst på att göra upp eld, bättre på att lata mig och sitta och titta på den.

Kram!