lördag 15 januari 2011

Sovmorgon till åtta

Här börjar dagen tidigt, vanligt är att man stiger upp redan vid 5-6 på morgonen. För att slippa värmen, tror jag till en viss del. Kanske är det också så att Sergio och Milis arbete gör att de måste kliva upp tidigt för att vara på mercadon tidigt, och öppna restaurangen. Nu har de dock semester, men vi har ändå vaknat tidigt. I morse sov jag till åtta, det kändes som sovmorgon. Då hade Mili redan varit vaken länge och satt här ute och funderade om vi aldrig skulle stiga upp. Kan inte riktigt svara på hur varmt det är här, ingen termometer här och jag tror inte det intresserar någon att veta direkta grader. Det är mer ett konstaterande att idag är det varmt, eller varmare. Men jag skulle gissa på dryga 30 i solen, kanske upp emot 35.

Jag har inget emot att kliva upp tidigt, vi lägger oss tidigt med så det passar mig bra. Det sociala livet på kvällar och nätter är ganska fattigt, om man inte åker och hälsar på hemma hos någon bekant. Det finns säkert ställen som är öppna sent men vi har mest umgåtts hemma, diskuterat och druckit lite öl (eller som igår, lite rom. Rom finns det mycket och billigt av i Venezuela). Det är väl i grund och botten framförallt en säkerhetsfråga, på samma sätt som många avrådde mig från att vara ute i Santiago kvällar och nätter. Jag var ganska ung och naiv när jag var där, kände mig streewise men det var jag knappast. Idag skulle jag nog fortfarande röra mig ute i de områden jag känner till, men här känner jag ju inte till något alls och vi har trevligt tillsammans här hemma.

Cumaná är en ganska stor och rörig stad, eller den är nog mer rörig än stor egentligen. Inga gatunamn, gator hit och dit och trafik, trafik, trafik. Sergio kör försiktigt och i vanlig ordning är det inte direkt chauffören som gör mig åkrädd, det är de andra bilarna. Och motorcyklarma, bussarna, lastbilarna, hundarna, människorna som springer rakt ut i gatan. Tror dock att Gambia var snäppet värre, där var enda trafikregeln att använda tutan så frekvent som möjligt, men här är det istället mycket mer trafik. ALLA verkar köra bil eller i bästa fall motorcykel. Och liksom i Gambia total avsaknad av regler. Eller, regler finns nog men de är väldigt godtyckliga samt helt jäkla värdelösa. Vem fan bygger en rondell för att sedan applicera högerregeln i rondellen? Ett tydligt och intressant bevis på att många länder försöker implementera saker som de hört fungerar bra i väst, men som sedan inte alls fungerar här. Av många olika skäl. Vårat sätt att organisera samhället är inte det bästa för alla, oavsett anledning.

Nåja, jag blundar så gott jag kan och undviker att sätta mig i mitten. Ser mycket mindre med ett helt säte framför mig, och Ale skojar om att jag måste sitta bakom hennes mamma så att hennes krulliga hår döljer trafiken för mig. Och på tal om bilar, något extremt intressant här är att en full tank bensin kostar ca 2 Sek. TVÅ svenska kronor, helt sjukt. Allt är inte så billigt i jämförelse med Sverige, billigare är det såklart men det beror lite på vad man köper och naturligtvis var. Just bensinen är dock mer eller mindre gratis, vilket framförallt har politiska skäl som jag kommer att skriva om senare när jag blivit lite mer insatt. Chavez och den socialism han försöker leda landet med är dock ett frekvent ämne vid alla diskussioner, och det är väldigt intressant att höra olika åsikter kring hur hans teorier fungerar, eller inte fungerar, i det praktiska samhället. Lärde mig sedan Chile att inte prata så mycket politik utan kött på benen så jag lyssnar och funderar mest, men har ju många dagar kvar här så någon åsikt ska jag förhoppningsvis kunna bilda mig innan jag åker hem till Svea, där det mesta fungerar om det ska. Men, som sagt, jag lämnar den diskussionen till framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar