El mercado

Hej mina vänner och familj. Idag sov jag ända till sju ungefär. Det är ett fasligt oljud här, dag som natt. Jag har mina öronproppar men av någon anledning tar jag alltid ut dem i sömnen. Vet inte varför men de ligger oftast lösa i sängen på morgonen. Nåja, det är inte bara av oljudet jag vaknar, men det är fascinerande hur mycket oljud man kan föra. Överallt spelas det musik. Inne på affärerna är det så hög volym så att man måste skrika åt varandra, på gatorna försöker varannan gatuförsäljare att överrösta grannen. Bilar tutar (dock inte av samma kaliber som i Gambia), sirener tjuter. Och det är ju inte bara en sorts sirener, igår passerade brandkåren och de hade typ fem olika sirener de växlade mellan. Utanför huset står en massa ungdomar och spelar calypso, en väldigt speciell sorts musik som de tränar på inför karnevalen. När man står vid trafikljusen kan det stå en bil bredvid, med rutorna hissade, där man hör musiken som att man satt i bilen. Jag undrar hur prevalensen för hörselskador ser ut i Venezuela?

Nåja. När jag kommer hem kommer jag säkert tycka det är alldeles för tyst, haha. På tal om sirener, förra veckan när vi hälsade på familjens bekanta så passerade vi en bensinstation som låg precis vid en korsning. Vi ser att det tycks brinna på taket till bensinstationen, det såg ut som att det blivit kortslutning i kablarna som hör till skylten, eller något sånt. Det var massor av trafik och vi blev ståendes där ett bra tag, och det brinner bara mer och mer. Det faller ner en massa brinnande bitar och nedanför står några snubbar med en sån skumsläckare (eller vad det nu heter David, en sån röd en som sprutar... skum? Pulver?) och släcker det som ramlar ner. Lite halverst sådär, för det brinner en del på asfalten också, av någon kemikalie eller bensin antar jag. Det brinner mer och mer där uppe, stora lågor slår upp och jag fick seriöst lite panik, för där stod vi fast i bilkö, femton-tjugo meter från en brinnande bensinstation. Som tur var lättade trafiken, vi sprängdes inte i luften och slutet gott allting gott. Haha.

I morse efter vår yoga åkte vi till el mercado, marknaden. Där har Sergio och Mili sin restaurang, men den är stängd nu då de har semester och roar oss ungdomar. Vi gick runt och tittade, köpte grönsaker och kött till vår lunch som vi skulle laga. Marknaden var mindre ordnad än den i Santiago från vad jag minns, men betydligt mer ordnad än den i Banjul. Som på alla dessa marknader säljs massor av frukt, grönsaker, kött och alla möjliga och omöjliga andra varor. Massor av folk, massor av varor. Jag ville egentligen ta kort, men på samma sätt som i Gambia så känns det fel, vem är jag att strutta runt där som värsta turisten (vilket jag ju är, dessutom typ den enda i Cumaná) och fota det som de lever av? Som om det vore en attraktion. Vet inte om ni förstår, men det blev iallafall inga foton.

Efter lunchen som jag och Ale lagade under Milis överseende (cazuela och pebre de cilantro, mmmm) åkte vi och degade på stranden. Badade och skrattade och solade. Nu sitter jag här med ett glas sangria, Ale vilar och alldeles nyss hördes världens jäkla smäll. Det lät högt som en bomb, fast jag har ju aldrig hört en riktig bomb, bara de små sakerna som smårevolutionärerna i Chile lekte med i protesttågen. Nåja, det skakade som till i hela luften. Mili kom just ut och kikade, hon sa att det kunde vara att en transformator i en sådan elektricitetsstation sprängdes för det har hänt förr. Men ström har vi. Något läskigt var det iallafall!

Vi kikar på Isla de Margarita, billigt verkar det vara. Fem nätter för två personer under tusenlappen, så antagligen spenderar jag och Ale nästa vecka där. Vi åker i sådana fall tidigt på måndag morgon och kommer tillbaka fredag eftermiddag. Lördag spenderas i Cumaná och söndag spenderar jag tyvärr på flygplatsen i Caracas, måste vänta ca tolv timmar men det är enda möjligheten då det enda flyget härifrån går redan klockan nio på morgonen. Med lite tur är jag försenad, eller det hör till vanligheterna att inrikesflygen är sena.

Idag har jag ju bara skrivit om tråkiga saker känns det som! Fast jag tycker inte det är tråkigt, intressant och annorlunda mest. Imorgon blir det en heldag i Quetepe, så jag hoppas kunna få lite fina bilder därifrån.

Jag längtar så till jag och David ska flytta till vår nya lägenhet! Nu ska jag sippa vidare på sangrian, och som en gammal nyfiken tant spana ut genom fönstret efter ledtrådar kring "bomben". Kram!