söndag 30 januari 2011
Lite for optimistisk dar kanske...
Joda... Visst. Resa hem. Om 8,5 timmar! Hur langsamt kan tiden ga egentligen?
Pa resande fot, igen
Sa var jag ra resande fot igen. Hemat! Jag har langtat sa mycket efter David men nu kanns det anda lite sorgligt pa nagot satt, jag blir alltid sa lojligt nostalisk nar nagot tar slut. Spelar knappt roll vad det handlar om. Naja, det ska iallafall bli skont att komma hem. Semester ar alldeles underbart, men nog ar det skont att vara hemma med vanner och familj!
Vara dagar pa Isla de Margarita var jattefina. Vi bodde bra, som ni nog last tidigare och kanske sett pa bilder pa facebook. Vi at bra, fastan jag har ganska ont i magen nu. Vilket iofs kan bero pa att jag matade alla djur hela tiden, och sen mig sjalv. Magsjuk ar jag inte, mer kramp, men det ar inte sa farligt och jag har bade druckit kaffe och atit glass idag.
Isla de Margarita var lugnare an Cumaná, mindre rorigt och det var ocksa en annan atmosfar. Sakrare, pa nagot vis. Folk verkar i allmanhet vara ganska radda i Venezuela, men det intrycket har jag fatt aven av andra Latinamerikanska lander. Man bygger hoga murar, taggtrad eller sa ar man sa pahittig att man satter krossat glas langst upp pa muren. Man tror att man stanger ute andra, men jag tror att man samtidigt stanger inne sig sjalv. Det offentliga rummet begransas till den grad att det till slut slutar existera, och de fa offentliga platser som finns genomsyras av radsla, och radsla foder vidare radsla. Som i sin tur har en del i den forhallandevis hoga kriminalitet som existerar i de har landerna. Naja, jag skulle kunna skriva en hel uppsats kring det har (vilket jag redan har gjort i Kulturgeo) och det ar latt att vara kritisk nar man kommer fran ett land dar det offentliga rummet ar bade kulturellt och politiskt valforankrat. Jag skulle antagligen leva pa samma satt om jag valde att bo i exempelvis Chile, Argentina eller Venezuela. Men amnet ar intressant, och jag har manga teorier och ideér. Det ar pa manga satt underbara lander, och jag foredrar som alltid landsbygden framfor staderna. Och det var nog darfor jag uppskattade Isla de Margarita, det ar en ganska lugn och gron o. Frukttrad overallt, hons och kor lite varstans, lugnare tempo och lagre murar och staket. Oppnare, bade rumsligt ch personligt.
Trots att min upplevelse av IM som ganska sakert, sa horde vi att de turister som kommer dit alltid uppmanas att stanna inne om kvallar och natter. Inte sa konstigt a ena sidan, da de flesta kommer pa ett par veckors all-inclusive-charter, och hotellen sakerligen tjanar en del pa att gasterna stannar inne pa omradet. Jag och Alejandra gick ut och promenerade lite nastan varje kvall, aldrig pa natten for da sov vi, trotta som vi ar. Men vi kande oss aldrig radda. Det trakiga ar att manga stallen inte har oppet efter 18-19, da det blir morkt, eftersom det helt enkelt inte finns underlag for det. Vi hittade dock ett par restauranger som vi provade, och det var alldeles lagom. Vet inte riktigt vad som hant med mig under dessa veckor, men jag har varit SA trott och inte haft nagon lust alls att ga ut. Vi har, som jag berattat tidigare, iofs ocksa klivit upp tidigt. Men va fan, ungar pa sju ar har ju varit vaken langre an oss!? Jag ska inte klaga, sova ar skont och jag har hunnit vara ute pa krogen tillrackligt.
Det var trevligt pa vart hostel, vi larde kanna en fransman som berattade om sina spannande resehistorier for oss over en skvatt venezolansk rom, vi halsade och vinkade at byborna som bodde i husen kring vart hostel. En vacker svart kvinna kom fram till oss och tittade ps oss och sa: Gud alskar er! Vi traffade trevliga manniskor som drev den lilla bar som vi parkerade oss vid pa stranden, manniskor har ar i allmanhet extremt vanliga och tillmotesgaende. Alla ville hjalpa oss, pa ett trevligt satt, och en av mina storsta behallningar har helt klart varit dessa otroliga manniskor.
Man behover inte vara paranoid och tro att de gor det for att tjana pengar pa en, vilket ju faktiskt forekommer mer an vi "dumma turister" tror. Utan de vill bara hjalpa en. Med vilken buss man ska ta, var man ska ga. Med det mesta. Inte ens mannen som kastar slangkyssar at oss, sager att vi ar vackrast i varlden, ber om att fa folja med hem till Suecia (vilket ofta forvaxlas med Schweiz pa spanska), visslar, erbjuder sina tjanster (inte snuskiga) eller bara delkarerar sin karlek for en ar irriterande. For de gor det pa ett fint satt, och man kan saga tack och vinka lite lojligt. Da verkar de vara nojda. Inte som i Santiago, haha, dar man far snuskiga forslag eller varre dagarna i anda.
Det jag har saknat med Venezuela ar nog anda kanske uteliv, inte klubbar, men att kunna ga pa en bar med bra musik och prata med trevliga manniskor. For trevliga manniskor finns det ju, men de umgas oftast hemma. Med dem de kanner. For mig innebar mina tidigare upplevelser av Las Americas hang med en massa avslappnade folk, rodvin, gitarr, umgange, sma barer med "alternativ" (ja, vad fan ar alternativt egnetligen? Men i brist pa annat uttryck far ni noja er med det) musik. Kultur! Musik! Farg! Oppenhet!
En del av mina tidigare upplevelser har jag atersett under de har veckorna, men kultur och musik har jag saknar. Har verkar man istallet for musik avnjuta reggaeton pa helt sjuk ljudniva, inte min tekopp. Kulturlivet ar inte heller speciellt utbrett. Men, Venezuela ar ju mycket, mycket mer an det jag har sett, pa samma satt som alla lander. Om inte annat kan man mesta hit bara for naturupplevelserna, for Venezuela ar ett OTROLIGT rikt land, om an med en hel del problem att forvalta rikedomarna (fortfarande lite forvirrad kring den politiska och ekonomiska situationen, och sa lar nog forbli).
Resa ar underbart, men ska man fa ett hum (for man far aldrig mer an ett hum anda, allt forandras och varlden ar i allmanhet svar att generalisera har jag upptackt. Inget ar ju nagonsin som man tror, och jag vet inte om det ar vara alltfor enkelspariga hjarnor som gor att vi tror att vi egentligen VET nagot, om nagot?!) om hur saker och ting fungerar, vilka drag som ett lands befolkning kan ha gemensamt, sa ska man inte resa utan bo. Men, nog om detta, nu reser jag iallafall hem!
Vara dagar pa Isla de Margarita var jattefina. Vi bodde bra, som ni nog last tidigare och kanske sett pa bilder pa facebook. Vi at bra, fastan jag har ganska ont i magen nu. Vilket iofs kan bero pa att jag matade alla djur hela tiden, och sen mig sjalv. Magsjuk ar jag inte, mer kramp, men det ar inte sa farligt och jag har bade druckit kaffe och atit glass idag.
Isla de Margarita var lugnare an Cumaná, mindre rorigt och det var ocksa en annan atmosfar. Sakrare, pa nagot vis. Folk verkar i allmanhet vara ganska radda i Venezuela, men det intrycket har jag fatt aven av andra Latinamerikanska lander. Man bygger hoga murar, taggtrad eller sa ar man sa pahittig att man satter krossat glas langst upp pa muren. Man tror att man stanger ute andra, men jag tror att man samtidigt stanger inne sig sjalv. Det offentliga rummet begransas till den grad att det till slut slutar existera, och de fa offentliga platser som finns genomsyras av radsla, och radsla foder vidare radsla. Som i sin tur har en del i den forhallandevis hoga kriminalitet som existerar i de har landerna. Naja, jag skulle kunna skriva en hel uppsats kring det har (vilket jag redan har gjort i Kulturgeo) och det ar latt att vara kritisk nar man kommer fran ett land dar det offentliga rummet ar bade kulturellt och politiskt valforankrat. Jag skulle antagligen leva pa samma satt om jag valde att bo i exempelvis Chile, Argentina eller Venezuela. Men amnet ar intressant, och jag har manga teorier och ideér. Det ar pa manga satt underbara lander, och jag foredrar som alltid landsbygden framfor staderna. Och det var nog darfor jag uppskattade Isla de Margarita, det ar en ganska lugn och gron o. Frukttrad overallt, hons och kor lite varstans, lugnare tempo och lagre murar och staket. Oppnare, bade rumsligt ch personligt.
Trots att min upplevelse av IM som ganska sakert, sa horde vi att de turister som kommer dit alltid uppmanas att stanna inne om kvallar och natter. Inte sa konstigt a ena sidan, da de flesta kommer pa ett par veckors all-inclusive-charter, och hotellen sakerligen tjanar en del pa att gasterna stannar inne pa omradet. Jag och Alejandra gick ut och promenerade lite nastan varje kvall, aldrig pa natten for da sov vi, trotta som vi ar. Men vi kande oss aldrig radda. Det trakiga ar att manga stallen inte har oppet efter 18-19, da det blir morkt, eftersom det helt enkelt inte finns underlag for det. Vi hittade dock ett par restauranger som vi provade, och det var alldeles lagom. Vet inte riktigt vad som hant med mig under dessa veckor, men jag har varit SA trott och inte haft nagon lust alls att ga ut. Vi har, som jag berattat tidigare, iofs ocksa klivit upp tidigt. Men va fan, ungar pa sju ar har ju varit vaken langre an oss!? Jag ska inte klaga, sova ar skont och jag har hunnit vara ute pa krogen tillrackligt.
Det var trevligt pa vart hostel, vi larde kanna en fransman som berattade om sina spannande resehistorier for oss over en skvatt venezolansk rom, vi halsade och vinkade at byborna som bodde i husen kring vart hostel. En vacker svart kvinna kom fram till oss och tittade ps oss och sa: Gud alskar er! Vi traffade trevliga manniskor som drev den lilla bar som vi parkerade oss vid pa stranden, manniskor har ar i allmanhet extremt vanliga och tillmotesgaende. Alla ville hjalpa oss, pa ett trevligt satt, och en av mina storsta behallningar har helt klart varit dessa otroliga manniskor.
Man behover inte vara paranoid och tro att de gor det for att tjana pengar pa en, vilket ju faktiskt forekommer mer an vi "dumma turister" tror. Utan de vill bara hjalpa en. Med vilken buss man ska ta, var man ska ga. Med det mesta. Inte ens mannen som kastar slangkyssar at oss, sager att vi ar vackrast i varlden, ber om att fa folja med hem till Suecia (vilket ofta forvaxlas med Schweiz pa spanska), visslar, erbjuder sina tjanster (inte snuskiga) eller bara delkarerar sin karlek for en ar irriterande. For de gor det pa ett fint satt, och man kan saga tack och vinka lite lojligt. Da verkar de vara nojda. Inte som i Santiago, haha, dar man far snuskiga forslag eller varre dagarna i anda.
Det jag har saknat med Venezuela ar nog anda kanske uteliv, inte klubbar, men att kunna ga pa en bar med bra musik och prata med trevliga manniskor. For trevliga manniskor finns det ju, men de umgas oftast hemma. Med dem de kanner. For mig innebar mina tidigare upplevelser av Las Americas hang med en massa avslappnade folk, rodvin, gitarr, umgange, sma barer med "alternativ" (ja, vad fan ar alternativt egnetligen? Men i brist pa annat uttryck far ni noja er med det) musik. Kultur! Musik! Farg! Oppenhet!
En del av mina tidigare upplevelser har jag atersett under de har veckorna, men kultur och musik har jag saknar. Har verkar man istallet for musik avnjuta reggaeton pa helt sjuk ljudniva, inte min tekopp. Kulturlivet ar inte heller speciellt utbrett. Men, Venezuela ar ju mycket, mycket mer an det jag har sett, pa samma satt som alla lander. Om inte annat kan man mesta hit bara for naturupplevelserna, for Venezuela ar ett OTROLIGT rikt land, om an med en hel del problem att forvalta rikedomarna (fortfarande lite forvirrad kring den politiska och ekonomiska situationen, och sa lar nog forbli).
Resa ar underbart, men ska man fa ett hum (for man far aldrig mer an ett hum anda, allt forandras och varlden ar i allmanhet svar att generalisera har jag upptackt. Inget ar ju nagonsin som man tror, och jag vet inte om det ar vara alltfor enkelspariga hjarnor som gor att vi tror att vi egentligen VET nagot, om nagot?!) om hur saker och ting fungerar, vilka drag som ett lands befolkning kan ha gemensamt, sa ska man inte resa utan bo. Men, nog om detta, nu reser jag iallafall hem!
onsdag 26 januari 2011
Hundar och ödlor och löst folk i allmänhet
I morse sov vi länge, ända till tio! Skönt, men vaknade under natten av att jag höll på att frysa ihjäl, inte van AC och fastän vi satte den på 25 grader var det KALLT. Stängde av den och sov vidare. Vaknade en gång till av att det ösregnade, mysigt och bra att det regnar på natten. Det har regnat mycket här framförallt i december, gatan som vårt hostel ligger på är lerig och ser mer ut som en dike och flera hus har rasat ihop. Men här hos oss är det som jag skrev tidigare superfint: vi har en "bröllopssvit", AC, fräscht och rent och de städar och byter handdukar/sängkläder varje dag, liten men fin pool, hängmattor, kylskåp på rummet och fullt utrustat utekök och terass. 150 meter till stranden. Detta för 170 sek per natt, för två personer. Klagar inte.
Vi skulle åka till en supermarket och handla, eller planen var att vi skulle promenera men det var visst lite längre än vi tänkt oss och dessutom en massa bilar, så vi gick en bit sen tog vi bussen. Köpte lite saker till vårt kylskåp, och tog sen en buss tillbaka som inte gick raka vägen utan vi fick åka runt och se lite byar längre in mot bergen. Supermysigt, där skulle jag kunna bo. Efter det har vi hängt på stranden, tagit en promenad, jag har köpt en klänning och Ale en bikini. Så nu är hon het som en riktig venezolanska! Jag är också sugen på en ny bikini men de är ju så jäkla små, min bleka hud kommer hänga ut. Fast jag börjar sakta men säkert att bli mer brun än blek nu.
Vi har ätit billigt, igår en sjukt stor hamburgare för 16 spänn, idag empanadas (piroger), tre var och varje kostar 6 kronor. Sen "lyxade" vi till det på stranden med bläckfisk i vitlökssås med bröd och sallad för 80:-, som vi delade på, och till det piña colada för en tjuga styck. Nu sitter vi åter på terassen och kikar på en liten bäbisödla som klättrar på väggen. Djuren är våra kompisar, idag matade vi en hund med empanadas som gärna ville hänga med oss efter det. Det är som på alla sådana här ställen en del gatuhundar, det finns en söt valp som jag tycker Ale ska ta med hem till sina föräldrar. Men hon tror inte att de kommer bli lyckliga över det. Alla vill väl ha en utsvulten valp med loppor, eller?
Ale har fått en beundrare, en femtioårig örhängesförsäljare som heter Aldo och kommer från Argentina. Han tycker att vi ska hänga med dom och dricka öl men vi har smidigt smitit från platsen för att undvika detta. Fast hey, dom kanske är jättetrevliga. Och snygga örhängen har han med. Ja, inte på sig då. Men ni fattar. Jaja, nu börjar detta bli blahiblaha, nu ska jag återgå till min vän. På måndag kommer jag hem!
Ska försöka lägga upp fler foton på facebook någon dag, om snigeluppkopplingen tillåter.
Vi skulle åka till en supermarket och handla, eller planen var att vi skulle promenera men det var visst lite längre än vi tänkt oss och dessutom en massa bilar, så vi gick en bit sen tog vi bussen. Köpte lite saker till vårt kylskåp, och tog sen en buss tillbaka som inte gick raka vägen utan vi fick åka runt och se lite byar längre in mot bergen. Supermysigt, där skulle jag kunna bo. Efter det har vi hängt på stranden, tagit en promenad, jag har köpt en klänning och Ale en bikini. Så nu är hon het som en riktig venezolanska! Jag är också sugen på en ny bikini men de är ju så jäkla små, min bleka hud kommer hänga ut. Fast jag börjar sakta men säkert att bli mer brun än blek nu.
Vi har ätit billigt, igår en sjukt stor hamburgare för 16 spänn, idag empanadas (piroger), tre var och varje kostar 6 kronor. Sen "lyxade" vi till det på stranden med bläckfisk i vitlökssås med bröd och sallad för 80:-, som vi delade på, och till det piña colada för en tjuga styck. Nu sitter vi åter på terassen och kikar på en liten bäbisödla som klättrar på väggen. Djuren är våra kompisar, idag matade vi en hund med empanadas som gärna ville hänga med oss efter det. Det är som på alla sådana här ställen en del gatuhundar, det finns en söt valp som jag tycker Ale ska ta med hem till sina föräldrar. Men hon tror inte att de kommer bli lyckliga över det. Alla vill väl ha en utsvulten valp med loppor, eller?
Ale har fått en beundrare, en femtioårig örhängesförsäljare som heter Aldo och kommer från Argentina. Han tycker att vi ska hänga med dom och dricka öl men vi har smidigt smitit från platsen för att undvika detta. Fast hey, dom kanske är jättetrevliga. Och snygga örhängen har han med. Ja, inte på sig då. Men ni fattar. Jaja, nu börjar detta bli blahiblaha, nu ska jag återgå till min vän. På måndag kommer jag hem!
Ska försöka lägga upp fler foton på facebook någon dag, om snigeluppkopplingen tillåter.
tisdag 25 januari 2011
Isla de Margarita
Sitter med Ale på terassen på vårt hostel. Klockan är halv sju och vi har lust att gå och sova, haha! Men vi klev faktiskt upp vid fem för att göra oss klara och börja resan hit. Allt gick väldigt smidigt för att vara Venezuela, båten i tid, hittade de bussar vi skulle åka med direkt och hostelet låg tjugo meter från busshållplatsen där vi stannade. Det är jättefint och fräscht här, förutom att vi har en liten kackerlacka i byrålådan (haha!). Fråga mig inte vad den gör där men vi har i alla fall flyttat byrån en bit.
Idag har vi promenerat runt och kikat, och slöat lite på stranden. Ska återgå till mitt fina sällskap nu och se om hon spöar mig i Chicago! Har en massa mer att berätta men det får bli en annan dag, nu ska vi umgås.
Idag har vi promenerat runt och kikat, och slöat lite på stranden. Ska återgå till mitt fina sällskap nu och se om hon spöar mig i Chicago! Har en massa mer att berätta men det får bli en annan dag, nu ska vi umgås.
söndag 23 januari 2011
Santa Inez
Jo, jag glömde ju att vi i fredags kväll var i stan och kikade på någon fest/hyllning/vaddetnukallas till Cumanás skyddshelgon jungrun Santa Inez. Jag har aldrig riktigt fattat var alla de tusentals jungfrur som skyddar alla latinamerikanska städer kom från, för även om jag inte är bibliskt påläst så hade jag liksom för mig att det var en jungfru och hon fick Jesus. Inte flera tusen. Men Ale förklarade lite snabbt så jag slapp känna mig förvirrad.
Nåja, den 21a januari var då denna Santa Inez dag och de höll mässa. En massa pompa och ståt med militärer och tv och brandmän osv, och efter mässan bar de ut "Santa Inez" (statyn alltså) och placerade henne på en vagn med massa blommor. Sedan körde de runt den stackars statyn i stan, innan det var dags för det jag antar både religiösa och mindre troende hade väntat på: festen! Bomber och granater, fyrverkerier och en massa salsa på det. Hela natten. Och så lite fler fyrverkerier där vid 02-tiden, av vilka jag vaknade skräckslagen haha. Lät som att det var krig ute. Men inte det, bara venezolaner som firade sin jungfru. Så kan det vara!
Nåja, den 21a januari var då denna Santa Inez dag och de höll mässa. En massa pompa och ståt med militärer och tv och brandmän osv, och efter mässan bar de ut "Santa Inez" (statyn alltså) och placerade henne på en vagn med massa blommor. Sedan körde de runt den stackars statyn i stan, innan det var dags för det jag antar både religiösa och mindre troende hade väntat på: festen! Bomber och granater, fyrverkerier och en massa salsa på det. Hela natten. Och så lite fler fyrverkerier där vid 02-tiden, av vilka jag vaknade skräckslagen haha. Lät som att det var krig ute. Men inte det, bara venezolaner som firade sin jungfru. Så kan det vara!
Förslöelse!
Det känns som att det var ett tag sedan jag skrev, och det var det nog. Egentligen har jag nog inte så himla mycket intressant att berätta heller, veckan har varit lugn. Vi har varit på stranden i Quetepe, där jag brände mig ganska mycket på ryggen. Vi var nästan ensamma på hela stranden, spelade sånt racketspel och lekte med plaststolarna i vattnet som två ungar. Kikade på pelikanerna som störtdök framför oss i jakt på fisk. Vi hade kunnat haft det sämre, om man säger så.
Resterande dagar har vi varit vid poolen eller på stranden vid hotellet. Igår lördag när vi var där var det betydligt fler personer där än vad det varit under veckan, och jag och Ale drack varsin Piña Colada och det var nog fasen det godaste jag smakat! Vi slöade och badade och sen på kvällen satt jag och Ale och pratade ganska mycket, det tyckte jag var trevligt för även om vi umgåtts hela tiden så har vi ändå inte umgåtts, vi har haft annat för oss. Men det kommer det ju att bli ändring på till veckan, för imorgon kl 07 tar vi båten ut till Isla de Margarita! Vi kommer antagligen bo på vandrarhemmet nedan, det blir 5 nätter för vi åker inte tillbaka hit förrän lördag morgon. Ca 800 sek kommer det kosta oss, för oss båda. Billigt va?! Jag har inte gjort av med nästan några pengar alls, eller en tredjedel av det jag hade med mig, så jag tänkte att jag och Ale skulle lyxa till det lite till veckan med god mat osv. Skaldjur! Det blir härligt. Det är svårt att få hjälpa till att betala här hemma, jag försöker men det är verkligen minimalt det jag har fått betala. Saker jag köpt till mig själv, och då har jag ändå insisterat. Plus båtresan i Mochima. Ales föräldrar är ju alldeles underbara, men det ska bli skönt att rå om sig själv lite till veckan också. Och inte känna att jag snyltar på dem, fastän jag är övertygad om att de inte känner på det sätter. Har iallafall tänkt lämna dem ett bidrag till en dammsugare som de behöver, jag lämnar det till Ale så kan hon ge det till dem när jag åkt. För er kanske dammsugare låter tråkigt men jag tror både det skulle underlätta, plus att det är mycket lättare att få ge en peng som ska gå till något specifikt än att bara ge för att jag fått vara här. Det är nästan lite fult.
Jag börjar nästan bli lite leds på att ha semester, haha! Fast det är som David skrev en dag, finns ju tråkigare saker att vara leds på. Jag har definitivt uppnått ett semestermål: att bli utvilad. Sen lär jag ju vara halvdöd efter en hel dag ensam på flygplatsen (kommer till Caracas kl 10.00, mitt flyg går 22.30) och sen en lååång flygresa hem. Som vi ju alla håller tummarna inte blir försenad så jag hinner med flyget från Arlanda, eller hur?! Och så jetlag på det. Nåja, jag har ju fått vara här och då är jag nöjd! Det var härligt återvända till Las Americas.
Uppdaterar från Isla Margarita, om det nu finns internet vilket det står på hemsidan! Man kan aldrig riktigt veta här nämligen. Kram på er!
Resterande dagar har vi varit vid poolen eller på stranden vid hotellet. Igår lördag när vi var där var det betydligt fler personer där än vad det varit under veckan, och jag och Ale drack varsin Piña Colada och det var nog fasen det godaste jag smakat! Vi slöade och badade och sen på kvällen satt jag och Ale och pratade ganska mycket, det tyckte jag var trevligt för även om vi umgåtts hela tiden så har vi ändå inte umgåtts, vi har haft annat för oss. Men det kommer det ju att bli ändring på till veckan, för imorgon kl 07 tar vi båten ut till Isla de Margarita! Vi kommer antagligen bo på vandrarhemmet nedan, det blir 5 nätter för vi åker inte tillbaka hit förrän lördag morgon. Ca 800 sek kommer det kosta oss, för oss båda. Billigt va?! Jag har inte gjort av med nästan några pengar alls, eller en tredjedel av det jag hade med mig, så jag tänkte att jag och Ale skulle lyxa till det lite till veckan med god mat osv. Skaldjur! Det blir härligt. Det är svårt att få hjälpa till att betala här hemma, jag försöker men det är verkligen minimalt det jag har fått betala. Saker jag köpt till mig själv, och då har jag ändå insisterat. Plus båtresan i Mochima. Ales föräldrar är ju alldeles underbara, men det ska bli skönt att rå om sig själv lite till veckan också. Och inte känna att jag snyltar på dem, fastän jag är övertygad om att de inte känner på det sätter. Har iallafall tänkt lämna dem ett bidrag till en dammsugare som de behöver, jag lämnar det till Ale så kan hon ge det till dem när jag åkt. För er kanske dammsugare låter tråkigt men jag tror både det skulle underlätta, plus att det är mycket lättare att få ge en peng som ska gå till något specifikt än att bara ge för att jag fått vara här. Det är nästan lite fult.
Jag börjar nästan bli lite leds på att ha semester, haha! Fast det är som David skrev en dag, finns ju tråkigare saker att vara leds på. Jag har definitivt uppnått ett semestermål: att bli utvilad. Sen lär jag ju vara halvdöd efter en hel dag ensam på flygplatsen (kommer till Caracas kl 10.00, mitt flyg går 22.30) och sen en lååång flygresa hem. Som vi ju alla håller tummarna inte blir försenad så jag hinner med flyget från Arlanda, eller hur?! Och så jetlag på det. Nåja, jag har ju fått vara här och då är jag nöjd! Det var härligt återvända till Las Americas.
Uppdaterar från Isla Margarita, om det nu finns internet vilket det står på hemsidan! Man kan aldrig riktigt veta här nämligen. Kram på er!
lördag 22 januari 2011
Världens starkaste björn!
Världens finaste och bästa David fyller år idag! GRATTIS! Önskar att jag kunde fira med dig idag. Hoppas du får den finaste dagen.
Älskar dig mest i hela världen, du är bäst!
(Här skulle det vara en bild på oss. Men det funkar fortfarande inte.)
Kramar!
Älskar dig mest i hela världen, du är bäst!
(Här skulle det vara en bild på oss. Men det funkar fortfarande inte.)
Kramar!
torsdag 20 januari 2011
La casa el pozo
Vi kikar på vandrarhem inför nästa vecka. På detta skulle det kosta ca 700 sek för två personer, måndag till fredag. Skitbilligt ju! Vad tror ni, kika på länken!?
http://www.lacasaelpozo.com/posada%20uk.html
http://www.lacasaelpozo.com/posada%20uk.html
onsdag 19 januari 2011
På tal om shopping
Kläder ja. Vi var ju på shoppingrunda igår och jag köpte två linnen och en klänning. Billigare än hemma är det men kvaliteten är väl si så där, eller sämre än si så där. Dessutom är 90% av kläderna så extremt tacky, överallt sitter tags och märken med "sexy", "love" osv. Ale köpte dock en fin pyjamas, ett tight linne och byxa med korta ben, som har gulliga katter på sig. Det roliga är att det finns tjejer som har på sig pyjamasen ute på stan.
Skyltdockorna har sjukt smala midjor, bröst i DD+ kupor samt VÄLDIGT tydliga bröstvårtor. Intressant kroppsideal här. Många glor ganska mycket (värre än leguanen!) på en, visslar och ropar saker. Bättre än i Chile dock där de kunde säga lite vad som helst, fula och snuskiga saker. Här har jag mest hört: "Åhhh, vad vackra ni är", "Älskling" och sådana saker. "Carne blanca" var nog det värsta, vitt kött, men det bjuder jag på =)
Idag på mercadon kollade vi på artesania, typ konstverk och sådant krafs ni vet som görs i landet. Hittade en massa fina saker som jag vill köpa både till oss och som presenter, får se hur långt pengarna räcker men det var inte alls dyrt. En del skräp såklart, men också en massa fint. Frågan är också hur jag ska transportera det, en del saker är lite sköra och att komma hem med småbitar är ju aldrig kul.
Skyltdockorna har sjukt smala midjor, bröst i DD+ kupor samt VÄLDIGT tydliga bröstvårtor. Intressant kroppsideal här. Många glor ganska mycket (värre än leguanen!) på en, visslar och ropar saker. Bättre än i Chile dock där de kunde säga lite vad som helst, fula och snuskiga saker. Här har jag mest hört: "Åhhh, vad vackra ni är", "Älskling" och sådana saker. "Carne blanca" var nog det värsta, vitt kött, men det bjuder jag på =)
Idag på mercadon kollade vi på artesania, typ konstverk och sådant krafs ni vet som görs i landet. Hittade en massa fina saker som jag vill köpa både till oss och som presenter, får se hur långt pengarna räcker men det var inte alls dyrt. En del skräp såklart, men också en massa fint. Frågan är också hur jag ska transportera det, en del saker är lite sköra och att komma hem med småbitar är ju aldrig kul.
El mercado
Hej mina vänner och familj. Idag sov jag ända till sju ungefär. Det är ett fasligt oljud här, dag som natt. Jag har mina öronproppar men av någon anledning tar jag alltid ut dem i sömnen. Vet inte varför men de ligger oftast lösa i sängen på morgonen. Nåja, det är inte bara av oljudet jag vaknar, men det är fascinerande hur mycket oljud man kan föra. Överallt spelas det musik. Inne på affärerna är det så hög volym så att man måste skrika åt varandra, på gatorna försöker varannan gatuförsäljare att överrösta grannen. Bilar tutar (dock inte av samma kaliber som i Gambia), sirener tjuter. Och det är ju inte bara en sorts sirener, igår passerade brandkåren och de hade typ fem olika sirener de växlade mellan. Utanför huset står en massa ungdomar och spelar calypso, en väldigt speciell sorts musik som de tränar på inför karnevalen. När man står vid trafikljusen kan det stå en bil bredvid, med rutorna hissade, där man hör musiken som att man satt i bilen. Jag undrar hur prevalensen för hörselskador ser ut i Venezuela?
Nåja. När jag kommer hem kommer jag säkert tycka det är alldeles för tyst, haha. På tal om sirener, förra veckan när vi hälsade på familjens bekanta så passerade vi en bensinstation som låg precis vid en korsning. Vi ser att det tycks brinna på taket till bensinstationen, det såg ut som att det blivit kortslutning i kablarna som hör till skylten, eller något sånt. Det var massor av trafik och vi blev ståendes där ett bra tag, och det brinner bara mer och mer. Det faller ner en massa brinnande bitar och nedanför står några snubbar med en sån skumsläckare (eller vad det nu heter David, en sån röd en som sprutar... skum? Pulver?) och släcker det som ramlar ner. Lite halverst sådär, för det brinner en del på asfalten också, av någon kemikalie eller bensin antar jag. Det brinner mer och mer där uppe, stora lågor slår upp och jag fick seriöst lite panik, för där stod vi fast i bilkö, femton-tjugo meter från en brinnande bensinstation. Som tur var lättade trafiken, vi sprängdes inte i luften och slutet gott allting gott. Haha.
I morse efter vår yoga åkte vi till el mercado, marknaden. Där har Sergio och Mili sin restaurang, men den är stängd nu då de har semester och roar oss ungdomar. Vi gick runt och tittade, köpte grönsaker och kött till vår lunch som vi skulle laga. Marknaden var mindre ordnad än den i Santiago från vad jag minns, men betydligt mer ordnad än den i Banjul. Som på alla dessa marknader säljs massor av frukt, grönsaker, kött och alla möjliga och omöjliga andra varor. Massor av folk, massor av varor. Jag ville egentligen ta kort, men på samma sätt som i Gambia så känns det fel, vem är jag att strutta runt där som värsta turisten (vilket jag ju är, dessutom typ den enda i Cumaná) och fota det som de lever av? Som om det vore en attraktion. Vet inte om ni förstår, men det blev iallafall inga foton.
Efter lunchen som jag och Ale lagade under Milis överseende (cazuela och pebre de cilantro, mmmm) åkte vi och degade på stranden. Badade och skrattade och solade. Nu sitter jag här med ett glas sangria, Ale vilar och alldeles nyss hördes världens jäkla smäll. Det lät högt som en bomb, fast jag har ju aldrig hört en riktig bomb, bara de små sakerna som smårevolutionärerna i Chile lekte med i protesttågen. Nåja, det skakade som till i hela luften. Mili kom just ut och kikade, hon sa att det kunde vara att en transformator i en sådan elektricitetsstation sprängdes för det har hänt förr. Men ström har vi. Något läskigt var det iallafall!
Vi kikar på Isla de Margarita, billigt verkar det vara. Fem nätter för två personer under tusenlappen, så antagligen spenderar jag och Ale nästa vecka där. Vi åker i sådana fall tidigt på måndag morgon och kommer tillbaka fredag eftermiddag. Lördag spenderas i Cumaná och söndag spenderar jag tyvärr på flygplatsen i Caracas, måste vänta ca tolv timmar men det är enda möjligheten då det enda flyget härifrån går redan klockan nio på morgonen. Med lite tur är jag försenad, eller det hör till vanligheterna att inrikesflygen är sena.
Idag har jag ju bara skrivit om tråkiga saker känns det som! Fast jag tycker inte det är tråkigt, intressant och annorlunda mest. Imorgon blir det en heldag i Quetepe, så jag hoppas kunna få lite fina bilder därifrån.
Jag längtar så till jag och David ska flytta till vår nya lägenhet! Nu ska jag sippa vidare på sangrian, och som en gammal nyfiken tant spana ut genom fönstret efter ledtrådar kring "bomben". Kram!
Nåja. När jag kommer hem kommer jag säkert tycka det är alldeles för tyst, haha. På tal om sirener, förra veckan när vi hälsade på familjens bekanta så passerade vi en bensinstation som låg precis vid en korsning. Vi ser att det tycks brinna på taket till bensinstationen, det såg ut som att det blivit kortslutning i kablarna som hör till skylten, eller något sånt. Det var massor av trafik och vi blev ståendes där ett bra tag, och det brinner bara mer och mer. Det faller ner en massa brinnande bitar och nedanför står några snubbar med en sån skumsläckare (eller vad det nu heter David, en sån röd en som sprutar... skum? Pulver?) och släcker det som ramlar ner. Lite halverst sådär, för det brinner en del på asfalten också, av någon kemikalie eller bensin antar jag. Det brinner mer och mer där uppe, stora lågor slår upp och jag fick seriöst lite panik, för där stod vi fast i bilkö, femton-tjugo meter från en brinnande bensinstation. Som tur var lättade trafiken, vi sprängdes inte i luften och slutet gott allting gott. Haha.
I morse efter vår yoga åkte vi till el mercado, marknaden. Där har Sergio och Mili sin restaurang, men den är stängd nu då de har semester och roar oss ungdomar. Vi gick runt och tittade, köpte grönsaker och kött till vår lunch som vi skulle laga. Marknaden var mindre ordnad än den i Santiago från vad jag minns, men betydligt mer ordnad än den i Banjul. Som på alla dessa marknader säljs massor av frukt, grönsaker, kött och alla möjliga och omöjliga andra varor. Massor av folk, massor av varor. Jag ville egentligen ta kort, men på samma sätt som i Gambia så känns det fel, vem är jag att strutta runt där som värsta turisten (vilket jag ju är, dessutom typ den enda i Cumaná) och fota det som de lever av? Som om det vore en attraktion. Vet inte om ni förstår, men det blev iallafall inga foton.
Efter lunchen som jag och Ale lagade under Milis överseende (cazuela och pebre de cilantro, mmmm) åkte vi och degade på stranden. Badade och skrattade och solade. Nu sitter jag här med ett glas sangria, Ale vilar och alldeles nyss hördes världens jäkla smäll. Det lät högt som en bomb, fast jag har ju aldrig hört en riktig bomb, bara de små sakerna som smårevolutionärerna i Chile lekte med i protesttågen. Nåja, det skakade som till i hela luften. Mili kom just ut och kikade, hon sa att det kunde vara att en transformator i en sådan elektricitetsstation sprängdes för det har hänt förr. Men ström har vi. Något läskigt var det iallafall!
Vi kikar på Isla de Margarita, billigt verkar det vara. Fem nätter för två personer under tusenlappen, så antagligen spenderar jag och Ale nästa vecka där. Vi åker i sådana fall tidigt på måndag morgon och kommer tillbaka fredag eftermiddag. Lördag spenderas i Cumaná och söndag spenderar jag tyvärr på flygplatsen i Caracas, måste vänta ca tolv timmar men det är enda möjligheten då det enda flyget härifrån går redan klockan nio på morgonen. Med lite tur är jag försenad, eller det hör till vanligheterna att inrikesflygen är sena.
Idag har jag ju bara skrivit om tråkiga saker känns det som! Fast jag tycker inte det är tråkigt, intressant och annorlunda mest. Imorgon blir det en heldag i Quetepe, så jag hoppas kunna få lite fina bilder därifrån.
Jag längtar så till jag och David ska flytta till vår nya lägenhet! Nu ska jag sippa vidare på sangrian, och som en gammal nyfiken tant spana ut genom fönstret efter ledtrådar kring "bomben". Kram!
måndag 17 januari 2011
Yogamorgon
Klockan är strax efter halv nio, vi har yogat och ätit frukost. Kroppen är lagom trött men glad efter yoga. Kommer för övrigt vara bredare än en lagårdsdörr när jag kommer hem, för här innehåller allt socker. Men men, idag ska jag försöka köpa mig lite naturell yoghurt. Och ägg finns ju. Nu ska vi ut på shoppingrunda, sen lunch här hemma och efter det sola vid poolen. Kanske bada, men det är ärligt talat lite kallt för mig, haha. Jag gillade vattnet i Turkiet i september, där man inte ens kände att man gick ner i havet. Badkrukan, ja visst!
Vi har lite olika planer för veckan, tyvärr har vi råkat köra sönder bilen (eller de taskiga vägarna har tagit sönder den), men den ska till en mekaniker idag och vill de behålla den så tar vi bussen. Idag ska jag också besöka en resebyrå och se vilka alternativ som finns för Isla de Margarita, Los Roques osv. Kul!
Kram på er alla. Saknar dig idag med David! Vet att jag är töntig och cheezy, men det skiter jag i!
Vi har lite olika planer för veckan, tyvärr har vi råkat köra sönder bilen (eller de taskiga vägarna har tagit sönder den), men den ska till en mekaniker idag och vill de behålla den så tar vi bussen. Idag ska jag också besöka en resebyrå och se vilka alternativ som finns för Isla de Margarita, Los Roques osv. Kul!
Kram på er alla. Saknar dig idag med David! Vet att jag är töntig och cheezy, men det skiter jag i!
söndag 16 januari 2011
Mochima
Fredagen skulle vi aka till en nationalpark, Mochima, som bestar av ett gang oar. Vi akte genom ett jattevackert och frodigt landskap, och kom fram till en liten by vid havet varifran det gick batar ut till oarna. Vi valde en bat som hette Chicken Tour (fraga mig inte varfor den hette det?) och akte forst pa en liten rundtur for att kika pa nagra av de olika stranderna. Fick se en massa fina och roliga saker, bla en klippa som sag ut som en skoldpadda! Jag tror att det framforallt ar venezolanska turister som kommer till Mochima, for jag sag da inte nagon ytterligare gringo an mig haha. Dessutom ar det inte riktigt turistsasong har just nu, dà den pagar under december da aven semestertiden ar forlagd.
Vi akte vidare och tillslut kom vi fram till lite oppnare hav, dar fick vi se delfiner hoppa runt. Eh, skriva ett utropstecken efter det har men utropstecknena har visst slutat fungera... Jaja. Delfinerva var iallafall supercoola, om an pa hall. Sedan akte vi och gjorde oss hemmastadda pa en strand, med hangmatta ochn kylbag full med mumsiga saker. Dar spenderade vi hela dagen, fram till kl 16, da Chicken tour hamtade upp oss for hemfard.
Jag skulle ju snorkla hade jag tankt, det ar valdigt klart vatten och fina koraller. Men fan vad laskigt det var att slappa kontrollen och andas under vattnet... Dessutom fick dagens snorklingskarriar ett abrupt slut da jag rakade kliva pa en vass sten, eller sla mig hart, i en ta som jag sedan tidigare har en spricka i. Det gjorde sa JAVLA ont. Haltade upp till vart lilla lager,
och val dar borjade det gora mer och mer ont. Hela tan bultade som jag vet inte vad, den hade bara ett litet, litet sar men det kandes som att hela tan var avskuren, typ. Kunde inte rora den heller, och dar en stund svartnade det for ogonen och jag holl pa att svimma. Men efter en stund i hangmattan forsvann iallafall den kanslan, men jag var handikappad resten av dagen. Nar jag var i Barcelona hos Ale sa fick jag skavsar av allt promenerande, pa en ta, som vi dopte till Jordi vilket ar ett supervanligt katalanskt namn. Fraga mig inte varfor vi dopte den till det, men vi skrattade da sjukt mycket at det iallafall. Sa nu fick Jordi ateruppsta, the revenge of Jordi.
Fan jag blir tokig utan utropstecken, nu tanker jag sluta skriva...
Lordag och sondag har vi inte gjort sa mycket faktiskt, jag ar lite uttrakad men Pierre reste idag sa det har varit en del styr kring detta. Jag langtar efter solen. Imorgon ska vi ut pa shopping, och jag kikar lite tillsammans med Ale pa att dra ivag till Isla Margarita nagra dagar. Det verkar ratt billigt och jag skulle nog kunna tanka mig aka en vecka om jag har rad, men jag kan utan problem aka ensam om hon inte vill eller kan folja. Men det blir nog bra. Los Roques var mitt forstahandsval da det finns en massa roligt att gora dar, men det verkar sa himla dyrt. Eller himla och himla, men med dryga 500sek per natt sa blir det inte sa mycket pengar over for att roa sig...
Vykort, jag hade ju tankt skicka vykort. Men det ser lite skralt ut med den varan. Postgangen ar dessutom minst sagt opalitlig, nar Ale och Pierre gifte sig hade de skickat en inbjudan till Sergio och Mili per post bara for att se hur och om det gick. Gick gick det, men den kom fram tva manader efter att de hade kommit tillbaka fran Sverige. Efter brollopet. Sa, mina kara kollegor som jag lovat ett vykort pa en het latino, ni kanske far gora ert basta for att inbilla er honom hemma i vinterkylan. Verkar kunna ta lika lange skicka ett vykort till er som att skicka latinon med bat, och jag tror fasen det ar enklare hitta en latino an ett vykort har, haha.
Pa aterseende. Utan utropstecken. Jakla...
Vi akte vidare och tillslut kom vi fram till lite oppnare hav, dar fick vi se delfiner hoppa runt. Eh, skriva ett utropstecken efter det har men utropstecknena har visst slutat fungera... Jaja. Delfinerva var iallafall supercoola, om an pa hall. Sedan akte vi och gjorde oss hemmastadda pa en strand, med hangmatta ochn kylbag full med mumsiga saker. Dar spenderade vi hela dagen, fram till kl 16, da Chicken tour hamtade upp oss for hemfard.
Jag skulle ju snorkla hade jag tankt, det ar valdigt klart vatten och fina koraller. Men fan vad laskigt det var att slappa kontrollen och andas under vattnet... Dessutom fick dagens snorklingskarriar ett abrupt slut da jag rakade kliva pa en vass sten, eller sla mig hart, i en ta som jag sedan tidigare har en spricka i. Det gjorde sa JAVLA ont. Haltade upp till vart lilla lager,
och val dar borjade det gora mer och mer ont. Hela tan bultade som jag vet inte vad, den hade bara ett litet, litet sar men det kandes som att hela tan var avskuren, typ. Kunde inte rora den heller, och dar en stund svartnade det for ogonen och jag holl pa att svimma. Men efter en stund i hangmattan forsvann iallafall den kanslan, men jag var handikappad resten av dagen. Nar jag var i Barcelona hos Ale sa fick jag skavsar av allt promenerande, pa en ta, som vi dopte till Jordi vilket ar ett supervanligt katalanskt namn. Fraga mig inte varfor vi dopte den till det, men vi skrattade da sjukt mycket at det iallafall. Sa nu fick Jordi ateruppsta, the revenge of Jordi.
Fan jag blir tokig utan utropstecken, nu tanker jag sluta skriva...
Lordag och sondag har vi inte gjort sa mycket faktiskt, jag ar lite uttrakad men Pierre reste idag sa det har varit en del styr kring detta. Jag langtar efter solen. Imorgon ska vi ut pa shopping, och jag kikar lite tillsammans med Ale pa att dra ivag till Isla Margarita nagra dagar. Det verkar ratt billigt och jag skulle nog kunna tanka mig aka en vecka om jag har rad, men jag kan utan problem aka ensam om hon inte vill eller kan folja. Men det blir nog bra. Los Roques var mitt forstahandsval da det finns en massa roligt att gora dar, men det verkar sa himla dyrt. Eller himla och himla, men med dryga 500sek per natt sa blir det inte sa mycket pengar over for att roa sig...
Vykort, jag hade ju tankt skicka vykort. Men det ser lite skralt ut med den varan. Postgangen ar dessutom minst sagt opalitlig, nar Ale och Pierre gifte sig hade de skickat en inbjudan till Sergio och Mili per post bara for att se hur och om det gick. Gick gick det, men den kom fram tva manader efter att de hade kommit tillbaka fran Sverige. Efter brollopet. Sa, mina kara kollegor som jag lovat ett vykort pa en het latino, ni kanske far gora ert basta for att inbilla er honom hemma i vinterkylan. Verkar kunna ta lika lange skicka ett vykort till er som att skicka latinon med bat, och jag tror fasen det ar enklare hitta en latino an ett vykort har, haha.
Pa aterseende. Utan utropstecken. Jakla...
lördag 15 januari 2011
Utstirrad av en leguan
I torsdags startade vi dagen med en liten rundtur i bil, vi tittade på en fin kyrka, ett litet museum och sedan på ett gammalt fort som hör till stadens historia. Kika på bilderna på facebook! Cumanás stora museum är av Chavez omgjort till politiskt centrum, så där finns inga utställningar att se längre, men i den gamla delen av staden med alla sina färgglada små hus hittade vi två små galleri. Sedan åkte vi till hotellet där Sergio och Mili är delägare i. Vi badade lite, solade, vilade och hade det skönt vid poolen. På hotellområdet bodde en massa leguaner, de var skithäftiga och ni kan kika på en av dem i mina foton på fejjan. En av dem spatserade upp till oss och satt länge och stirrade skeptiskt på oss, man kunde tro att den ätit glosoppa eller något.
Vi var hemma vid tre och åt en sen lunch, sedan var vi bjudna till tio Raul på en massa god mat och dricka. Vi prövade en Absolut Vodka Mandarin som Pierre hade köpt till Raul, men jag har fortfarande ganska jetlagad och trött så det blev inte mycket alkohol och en tidig kväll. Vi skulle dessutom upp vid sex igår för att åka till Mochima, en nationalpark som består av en massa öar med fina stränder. Mer om detta i nästa inlägg.
Det är lite knepigt med växlingskursen här. Den här informationen är inte så himla intressant men jag skriver mest så att David kan vidarebefordra informationen till Martin som reser till Venezuela på måndag. Man förlorar massor på att betala med Visa (förutom en stor risk för stöld) eller på att växla på de bankkontor som finns på flygplatsen. Det är en enorm skillnad, officiella kursen är ca 4 bolivares för 1 dollar medan den inofficiella är 8 bolivares för samma. Alltså det dubbla. Det smartaste är att ta med sig dollar/euro och växla svart, och vad jag förstår är det dessutom säkert så länge man inte är dum och drar iväg med någon. Men Martin nämnde att de skulle möta en chaufför på flygplatsen i Caracas och då skulle jag ha med mig dollar/euro och växla med honom, eller iaf höra med honom för den svarta växlingsindusttrin är enorm så att han inte skulle veta är nog inte troligt. Jag hade med mig euro då det är enklast för Janys pappa som jag växlar med, om "banken" ska resa på besök i Sverige i framtiden. För övrigt är det enkelt och bra för mig här, då jag får ca 10 bolivares för 1 euro vilket betyder att 10 bolivares är ungefär detsamma som 1o kronor. Skitbra tycker jag, det är så förvirrande att räkna om valuta dagarna i ända!
Nu blir det lunch!
Vi var hemma vid tre och åt en sen lunch, sedan var vi bjudna till tio Raul på en massa god mat och dricka. Vi prövade en Absolut Vodka Mandarin som Pierre hade köpt till Raul, men jag har fortfarande ganska jetlagad och trött så det blev inte mycket alkohol och en tidig kväll. Vi skulle dessutom upp vid sex igår för att åka till Mochima, en nationalpark som består av en massa öar med fina stränder. Mer om detta i nästa inlägg.
Det är lite knepigt med växlingskursen här. Den här informationen är inte så himla intressant men jag skriver mest så att David kan vidarebefordra informationen till Martin som reser till Venezuela på måndag. Man förlorar massor på att betala med Visa (förutom en stor risk för stöld) eller på att växla på de bankkontor som finns på flygplatsen. Det är en enorm skillnad, officiella kursen är ca 4 bolivares för 1 dollar medan den inofficiella är 8 bolivares för samma. Alltså det dubbla. Det smartaste är att ta med sig dollar/euro och växla svart, och vad jag förstår är det dessutom säkert så länge man inte är dum och drar iväg med någon. Men Martin nämnde att de skulle möta en chaufför på flygplatsen i Caracas och då skulle jag ha med mig dollar/euro och växla med honom, eller iaf höra med honom för den svarta växlingsindusttrin är enorm så att han inte skulle veta är nog inte troligt. Jag hade med mig euro då det är enklast för Janys pappa som jag växlar med, om "banken" ska resa på besök i Sverige i framtiden. För övrigt är det enkelt och bra för mig här, då jag får ca 10 bolivares för 1 euro vilket betyder att 10 bolivares är ungefär detsamma som 1o kronor. Skitbra tycker jag, det är så förvirrande att räkna om valuta dagarna i ända!
Nu blir det lunch!
Sovmorgon till åtta
Här börjar dagen tidigt, vanligt är att man stiger upp redan vid 5-6 på morgonen. För att slippa värmen, tror jag till en viss del. Kanske är det också så att Sergio och Milis arbete gör att de måste kliva upp tidigt för att vara på mercadon tidigt, och öppna restaurangen. Nu har de dock semester, men vi har ändå vaknat tidigt. I morse sov jag till åtta, det kändes som sovmorgon. Då hade Mili redan varit vaken länge och satt här ute och funderade om vi aldrig skulle stiga upp. Kan inte riktigt svara på hur varmt det är här, ingen termometer här och jag tror inte det intresserar någon att veta direkta grader. Det är mer ett konstaterande att idag är det varmt, eller varmare. Men jag skulle gissa på dryga 30 i solen, kanske upp emot 35.
Jag har inget emot att kliva upp tidigt, vi lägger oss tidigt med så det passar mig bra. Det sociala livet på kvällar och nätter är ganska fattigt, om man inte åker och hälsar på hemma hos någon bekant. Det finns säkert ställen som är öppna sent men vi har mest umgåtts hemma, diskuterat och druckit lite öl (eller som igår, lite rom. Rom finns det mycket och billigt av i Venezuela). Det är väl i grund och botten framförallt en säkerhetsfråga, på samma sätt som många avrådde mig från att vara ute i Santiago kvällar och nätter. Jag var ganska ung och naiv när jag var där, kände mig streewise men det var jag knappast. Idag skulle jag nog fortfarande röra mig ute i de områden jag känner till, men här känner jag ju inte till något alls och vi har trevligt tillsammans här hemma.
Cumaná är en ganska stor och rörig stad, eller den är nog mer rörig än stor egentligen. Inga gatunamn, gator hit och dit och trafik, trafik, trafik. Sergio kör försiktigt och i vanlig ordning är det inte direkt chauffören som gör mig åkrädd, det är de andra bilarna. Och motorcyklarma, bussarna, lastbilarna, hundarna, människorna som springer rakt ut i gatan. Tror dock att Gambia var snäppet värre, där var enda trafikregeln att använda tutan så frekvent som möjligt, men här är det istället mycket mer trafik. ALLA verkar köra bil eller i bästa fall motorcykel. Och liksom i Gambia total avsaknad av regler. Eller, regler finns nog men de är väldigt godtyckliga samt helt jäkla värdelösa. Vem fan bygger en rondell för att sedan applicera högerregeln i rondellen? Ett tydligt och intressant bevis på att många länder försöker implementera saker som de hört fungerar bra i väst, men som sedan inte alls fungerar här. Av många olika skäl. Vårat sätt att organisera samhället är inte det bästa för alla, oavsett anledning.
Nåja, jag blundar så gott jag kan och undviker att sätta mig i mitten. Ser mycket mindre med ett helt säte framför mig, och Ale skojar om att jag måste sitta bakom hennes mamma så att hennes krulliga hår döljer trafiken för mig. Och på tal om bilar, något extremt intressant här är att en full tank bensin kostar ca 2 Sek. TVÅ svenska kronor, helt sjukt. Allt är inte så billigt i jämförelse med Sverige, billigare är det såklart men det beror lite på vad man köper och naturligtvis var. Just bensinen är dock mer eller mindre gratis, vilket framförallt har politiska skäl som jag kommer att skriva om senare när jag blivit lite mer insatt. Chavez och den socialism han försöker leda landet med är dock ett frekvent ämne vid alla diskussioner, och det är väldigt intressant att höra olika åsikter kring hur hans teorier fungerar, eller inte fungerar, i det praktiska samhället. Lärde mig sedan Chile att inte prata så mycket politik utan kött på benen så jag lyssnar och funderar mest, men har ju många dagar kvar här så någon åsikt ska jag förhoppningsvis kunna bilda mig innan jag åker hem till Svea, där det mesta fungerar om det ska. Men, som sagt, jag lämnar den diskussionen till framtiden.
Jag har inget emot att kliva upp tidigt, vi lägger oss tidigt med så det passar mig bra. Det sociala livet på kvällar och nätter är ganska fattigt, om man inte åker och hälsar på hemma hos någon bekant. Det finns säkert ställen som är öppna sent men vi har mest umgåtts hemma, diskuterat och druckit lite öl (eller som igår, lite rom. Rom finns det mycket och billigt av i Venezuela). Det är väl i grund och botten framförallt en säkerhetsfråga, på samma sätt som många avrådde mig från att vara ute i Santiago kvällar och nätter. Jag var ganska ung och naiv när jag var där, kände mig streewise men det var jag knappast. Idag skulle jag nog fortfarande röra mig ute i de områden jag känner till, men här känner jag ju inte till något alls och vi har trevligt tillsammans här hemma.
Cumaná är en ganska stor och rörig stad, eller den är nog mer rörig än stor egentligen. Inga gatunamn, gator hit och dit och trafik, trafik, trafik. Sergio kör försiktigt och i vanlig ordning är det inte direkt chauffören som gör mig åkrädd, det är de andra bilarna. Och motorcyklarma, bussarna, lastbilarna, hundarna, människorna som springer rakt ut i gatan. Tror dock att Gambia var snäppet värre, där var enda trafikregeln att använda tutan så frekvent som möjligt, men här är det istället mycket mer trafik. ALLA verkar köra bil eller i bästa fall motorcykel. Och liksom i Gambia total avsaknad av regler. Eller, regler finns nog men de är väldigt godtyckliga samt helt jäkla värdelösa. Vem fan bygger en rondell för att sedan applicera högerregeln i rondellen? Ett tydligt och intressant bevis på att många länder försöker implementera saker som de hört fungerar bra i väst, men som sedan inte alls fungerar här. Av många olika skäl. Vårat sätt att organisera samhället är inte det bästa för alla, oavsett anledning.
Nåja, jag blundar så gott jag kan och undviker att sätta mig i mitten. Ser mycket mindre med ett helt säte framför mig, och Ale skojar om att jag måste sitta bakom hennes mamma så att hennes krulliga hår döljer trafiken för mig. Och på tal om bilar, något extremt intressant här är att en full tank bensin kostar ca 2 Sek. TVÅ svenska kronor, helt sjukt. Allt är inte så billigt i jämförelse med Sverige, billigare är det såklart men det beror lite på vad man köper och naturligtvis var. Just bensinen är dock mer eller mindre gratis, vilket framförallt har politiska skäl som jag kommer att skriva om senare när jag blivit lite mer insatt. Chavez och den socialism han försöker leda landet med är dock ett frekvent ämne vid alla diskussioner, och det är väldigt intressant att höra olika åsikter kring hur hans teorier fungerar, eller inte fungerar, i det praktiska samhället. Lärde mig sedan Chile att inte prata så mycket politik utan kött på benen så jag lyssnar och funderar mest, men har ju många dagar kvar här så någon åsikt ska jag förhoppningsvis kunna bilda mig innan jag åker hem till Svea, där det mesta fungerar om det ska. Men, som sagt, jag lämnar den diskussionen till framtiden.
No funciona
Äh, det dummar sig med foton här på blogggen. Idag iallafall, inget är konstant här i Venezuela så imorgon kanske jag har bättre tur! Tänkte däremot att jag kan lägga upp dem på facebook så får ni kika där. Alla kanske, av olika skäl inte hamnar där, men då har jag ju något att visa när jag kommer hem! Nu ska jag gå och sniffa i grytan som står på spisen, Mili lagar något gott till lunch!
Lisas dag!
Idag är det Lisas dag! Finaste Lisa fyller trettio år idag, wiho och supermassor med grattis till henne! Försöker hitta en bild på henne och mig som jag kan lägga upp här, men det går såklart dåligt eftersom Lisa inte brukar vilja synas på bilder. Hemma på datorn har jag ju såklart, men har försökt att inte lägga upp bilder på facebok tex, eftersom jag vet att hon inte vill. Så, jag får nöja mig med ett stort jäkla GRATTIS till dig, Lisa! Kram på födelsedagen, du är en underbar vän!
Om att inte smuggla knark till Venezuela
Förlåt att ni fått vänta så länge på uppdatering, men har haft en massa annat för mig. I onsdags gick iallafall resan mot Venezuela med slutmål Cumaná, en stad öster (eh, tror jag iaf, är inte så bra på väderstreck) om huvudstaden Caracas.
Flygen till Frankfurt respektive Caracas var skrämmande enligt tid, fick vänta ganska länge på min väska (kändes länge iallafall där jag stod och bet på naglarna och fantiserade om hur den var kvar i Frankfurt alternativt att den venezolanska polisen skulle komma och ta mig för att någon hade smugglat ner knark i min väska. Vad fan nu någon skulle smuggla in knark TILL sydamerika från Sverige/Tyskland för vet jag inte... Men jag är inte alltid helt rationell).
Allt gick bra iallafall, promenerade från internationella flygplatsen till den nationella där Alejandra väntade på mig. Vi väntade tillsammans på flyget vidare till Cumaná som gick först vid 19 på kvällen. Då var sålunda klockan i mitt huvud halv ett, på natten, och jag började känna mig sådär allmänt trött och snurrig. På flygplatsen i Cumaná väntade Pierre och Alejandras fina familj på oss, vi åkte hem till deras lägenhet. Jag fick en välkomstpresent, en superfin klänning, en tårta och så middag på det. Efter ett par glas vin och en massa mat var jag trött som en gatuhund och gick och lade mig, venezolansk tid var väl kring 22. Men hey, vad som helst efter klockan 21 är ju tillåtet, det vet vi ju sedan norgetiden!
Jag har lite problem att föra över bilder, antingen saknas ett javaskript på Janys dator eller så är internet helt enkelt för långsamt. Ska försöka mer senare, och ska även fortsätta min berättelse senare för jag har MASSOR att berätta, men just nu ska jag faktiskt äta frukost och sedan ska vi åka till stranden. Imorgon åker Pierre mot Sverige så de här dagarna är lite upptagna, men jag har ju inte glömt er!
David, jag önskar du var här med mig! Jo, och hörnini, antingen fungerar det inte att skicka sms till mig eller så dissar ni mig totalt. Men det är okej.
K
Flygen till Frankfurt respektive Caracas var skrämmande enligt tid, fick vänta ganska länge på min väska (kändes länge iallafall där jag stod och bet på naglarna och fantiserade om hur den var kvar i Frankfurt alternativt att den venezolanska polisen skulle komma och ta mig för att någon hade smugglat ner knark i min väska. Vad fan nu någon skulle smuggla in knark TILL sydamerika från Sverige/Tyskland för vet jag inte... Men jag är inte alltid helt rationell).
Allt gick bra iallafall, promenerade från internationella flygplatsen till den nationella där Alejandra väntade på mig. Vi väntade tillsammans på flyget vidare till Cumaná som gick först vid 19 på kvällen. Då var sålunda klockan i mitt huvud halv ett, på natten, och jag började känna mig sådär allmänt trött och snurrig. På flygplatsen i Cumaná väntade Pierre och Alejandras fina familj på oss, vi åkte hem till deras lägenhet. Jag fick en välkomstpresent, en superfin klänning, en tårta och så middag på det. Efter ett par glas vin och en massa mat var jag trött som en gatuhund och gick och lade mig, venezolansk tid var väl kring 22. Men hey, vad som helst efter klockan 21 är ju tillåtet, det vet vi ju sedan norgetiden!
Jag har lite problem att föra över bilder, antingen saknas ett javaskript på Janys dator eller så är internet helt enkelt för långsamt. Ska försöka mer senare, och ska även fortsätta min berättelse senare för jag har MASSOR att berätta, men just nu ska jag faktiskt äta frukost och sedan ska vi åka till stranden. Imorgon åker Pierre mot Sverige så de här dagarna är lite upptagna, men jag har ju inte glömt er!
David, jag önskar du var här med mig! Jo, och hörnini, antingen fungerar det inte att skicka sms till mig eller så dissar ni mig totalt. Men det är okej.
K
torsdag 13 januari 2011
Venezuela
Torsdag är det idag va? Jo, jag tror det. Klockan är halv sex här nu och vi ska strax åka iväg och vara sociala hos några vänner till Janys familj. Dricker en öl och det är varmt och skönt. Idag har vi badat pool och solat. Har en massa saker att skriva men hinner inte riktigt då vi strax ska iväg, hade tänkt logga in tidigare och skriva men vi fastnade i intressanta samtal. Så, förhoppningsvis orkar jag senare ikväll och om inte, så imorgon. Vi ska stiga upp vid 05 imorgon, iofs inte en annorlunda tid här då dagen börjar väldigt tidigt för att slippa lite värme, för att åka iväg till en vacker plats som heter Mochima. Som ni får se på bilder här imorgon!
Resan gick helt utan problem, men var väldigt trött när jag kom fram. Allt är super men jag saknar David! Tur jag har mina underbara vänner här.
Nu ska jag göra mig klar. Kramar till er alla.
Resan gick helt utan problem, men var väldigt trött när jag kom fram. Allt är super men jag saknar David! Tur jag har mina underbara vänner här.
Nu ska jag göra mig klar. Kramar till er alla.
tisdag 11 januari 2011
Ny vän
Efter en veckas ambivalens är nu denna vackra skapelse min nya vän på riktigt. Boel hjälpte mig med beslutet, tur jag har fina vänner som kan bestämma åt en! Det var för övrigt färgen jag var osäker på, men gult är inte alls fult!
Idag har jag växlat pengar, gjort ett ärende åt Pierre, ordnat med uppsägning av lägenheten och fikat med Boel, Lisa och Marcus. Önskar vi sågs mer! Vi måste styra upp en rolig bastu/öl/vin/spel/hängkväll (eller helst flera) när jag kommer hem. Det är trist för jag är alltid helt slut efter en arbetsdag för att inte tala om en arbetsvecka... Tänk om jag hade råd att jobba 75%, det vore alldeles lagom. Tyvärr inte så lagom ekonomiskt då CSN vill ha 16000:- av mig kommande år. Det löser sig, det mesta löser sig, men nog kan jag komma på roligare saker att göra för pengarna. Resa, fina loppisfynd, god mat, resa, mer loppisfynd, ja, ni fattar. Kanske skulle ha tänkt på det innan jag pluggade 6 år, eller hur? Och precis så är det, så jag har ingen förutom mig själv att skylla på! Så nu ska vi inte klaga, nu ska vi peppa för imorgon landar jag i karibien! (Har alltid velat säga att jag är på en karibisk söderhavsö sedan jag var liten och såg Villervalle i Söderhavet. Kommer någon mer än jag ihåg det?
måndag 10 januari 2011
Såja
Reseförsäkring och drulleförsäkring = check! Tror jag var en mycket naiv kund och gick på allt säljaren sa, men skitsamma, får väl säga upp det senare haha. Jag vet dock sedan bla vår Gambiaresa att det kan bli jäkligt dyrt utan försäkring när avgångarna är försenade, och det verkar ju höra till vanligheterna idag. Så nu är jag försäkrad!
söndag 9 januari 2011
Det närmar sig
På tisdag kväll bär det alltså av mot Arlanda, där jag sover till onsdag morgon (natt?). Klockan ringer ca 04 för planet går kl 06, först via Frankfurt och sedan direkt till Caracas. Där väntar fina Alejandra, och tillsammans flyger vi sedan vidare till Cumaná och hennes familj. Jag är faktiskt lite nervös! Känns konstigt, jag är van att resa och har rest fler gånger på egen hand än med sällskap. Men jag har väl blivit gammal!
Har börjat packa och det ser inte bättre ut än att det blir alldeles för mycket skit i väskan även denna gång. Fyra bikinis har jag lyckats få med mig. Vad fan ska jag har fyra bikinis till? Jag kan bara inte bestämma vilken jag helst vill ha för egentligen är det ingen jag tycker sådär supermycket om, så då fick alla utom en följa. Osmart, tycker nog ni, det finns ju en massa fina saker att shoppa där med. Men, till mitt försvar kan jag säga att jag har den största och snyggaste resväska ni någonsin sett! En 30:årspresent av min bästa, underbara mor. Denna skönhet:
Jag har fortfarande en del kvar att fixa, växla kronor till euro bland annat. Ska växla euro mot bolivares med Ales familj då det både är mycket bättre kurs samt att det kan vara svårt att få tag i bolivares utanför Venezuela. Sen så skäms jag över det faktum att jag inte fått tummen ur att ringa till mitt försäkringsbolag för att ordna så att jag har en giltig reseförsäkring ännu, pinsamt men imorgon ska jag banne mig göra det. På tisdag ska jag strutta runt här hemma och peppa hela dagen, lyssna på lite karibisk smörmusik och städa så att David har det fint och rent medan jag är borta. Åtminstone tills han har stökat ner, haha. Jo, och så ska jag ju fixa med uppsägning av lägenheten, för i mitten av mars flyttar vi ju!
Återkommer antingen innan avfärd eller med uppdatering av läget när jag är på plats. Nos vemos!
måndag 3 januari 2011
Makeover
Det var dags för en makeover. Höst blev vinter så hösten har nu kastats ut. Valde några bilder från i sommar och höst och plötsligt blev det en mycket snällare och finare blogg! Snart bär det av mot Venezuela och då följer ni väl med mig här, hoppas jag? Inte för att så många läser, skulle jag tro, men det är roligt att skriva för att själv minnas och kunna se tillbaka. Nu när jag uppnått den stadiga åldern av trettio så kan jag ju inte lita på att minnet inte sviker, heller!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)