Norge, version 3.0

Tredje vändan i Norge. Anlände igår kväll efter en båttur med mycket sjögång (inte för att jag brydde mig, klämde ner både en muffin och några godisar). Men båten kunde knappt lägga till i Rysjedalsvika, så mycket blåste det. Fram kom jag dock och idag har jag jobbat dagpass. Schemat ser helt okej ut, så bra som man kan vänta här. Jobbar dubbelt imorgon, så just nu håller jag på med ett storkok så att jag kan roa mig med att vila under min lediga timme jag har mellan dag- och kvällsvakt.

Annars är det mesta sig likt, förutom att intrigmakaren och hennes syster är inte kvar. De hade tydligen bara gått upp i rök en dag. Har till och med hört ett rykte om handgemäng gentemot de som jobbar på kontoret, att en av dem skulle ha blivit pissed och slitit en av kontorstjejerna i håret. Trevliga Gerd är kvar, och hennes lika trevliga dotter har också kommit hit. Jag och Gerd har irriterat oss lite idag över hur mycket de vi arbetar för tjänar på oss, värsta slavarbetet är det om man ser till det. Fastän min norska lön är så pass mycket bättre än den svenska. Det är helt sjukt, hört summor som att kommunen här betalar 800 nok per timme för oss vikarier från vikariebyrå. Kan ju säga att jag har INTE 800 spänn i timmen, haha, strax under fjärdedelen. Men men, jag hade inte orkat åka hit till ödemarken på eget bevåg tror jag, för mycket styr med resan och sånt. Men det hade ju helt klart varit förhandlingläge, om intresset fanns från vår sida. Och ska jag åka till Norge fler gånger, med byrå eller inte, så ska jag förhandla om lönen och vill de jag jobbar för nu inte ge mig mer, då byter jag helt enkelt. Någon måtta får det väl vara!

Dagens arbete var lagom slött, har ansträngt mig för att skynda så lite som möjligt. Stod och granskade utsikten från en gubbes fönster och kom fram till att ibland är det så vidunderligt att man nästan får ont i ögonen. Vyerna är så enorma, det finns så mycket vacker natur att jag liksom inte vet var jag ska titta. Tråkigare problem har jag haft och fastän jag inte hade någon direkt lust att åka så har jag helt enkelt bestämt mig att jag ska njuta medan jag är här. Njuta av naturen, njuta av ett inte stressigt och stundvis ganska tråkigt jobb, njuta av att kunna gå och sova klockan nio alla dagar jag inte har kvällspass, för jag har ändå inget att göra. Njuta av att måsta roa mig med en bok eller bra film varje kväll. Njuta av att köra flera mil om dagen till Radio Norge, och sjunga med till (som idag) Hotel California, Sweet Home Alabama och alla de där andra uttjatade men ändå klassiska sextio och sjuttiotalslåtarna. Och njuta av att tjäna lite extra pengar och slippa fundera över CSN resten av året. Njuta av att kanske kunna jobba 75% någon månad innan sommaren! Det vore skönt, jag funderar mycket just nu kring just jobb och pengar, hur värt de där extra tusenlapparna som man får efter en heltid egentligen är. Pengar tycks ju alltid behövas, men för mig är det helt klart på bekostnad av mitt välmående. Jobbar jag mindre hinner jag umgås mer med de som spelar roll, jag hinner promenera mer, fundera mer, träna mer. Leva mer. Och mindre pengar är lika med mindre konsumtion vilket är lika med positiva miljöaspekter.

Ja, jag vet då inte. Men jag är i alla fall glad att jag inte bor i en stor stad. Det är lättare att, om man vill, leva billigt uppe hos oss i norr än i de stora städerna längre söderut. Det är lättare att hitta billiga hus med renoveringsbehov som man kan göra om till något mer miljövänligt. Och jag är övertygad om att jag handlar mindre skit eftersom utbudet är så pass begränsat. Och det känns så jäkla bra. Nu fattas bara det där huset med delvis grön el, mitt hemmabyggda växthus, stora trädgådsland där mor ska få tipsa mig om hur jag ska göra för att inte döda allt. Mina höns som ger mig ägg och kanske några djur bara för skojs skull. Davids snickeri där vi gör om gamla saker till nya, tokiga, färgglada, inspirerande saker. En fullständig självförsörjning kommer jag aldrig att uppnå, och jag är för bekväm för att vilja det, men att delvis kunna leva av sina egna produkter vore helt klart att leva drömmen. Slippa jobba heltid, begränsa antalet lån, återanvända så långt som möjligt. Ha tid med sin familj. Och så ska det bli!

Nu har jag filurerat iväg och håller på att hungra ihjäl. Gratängen är klar, tack bästa Lisan för lappskaustipset, nu ska det avsmakas. Med broccoli, kyckling, grädde och mjölk blandat, sambal oelek, vitlök. Och så ost på, såklart. Efter maten ska ni får lite bilder från dagens promenad, so long tills dess!