Hej David

Saknar du mig?

Hær tænkte jag lægga in ett kollage med alla festbilder jag fann av dig på facebook, men jag ændrade mig. Jag ær ju før snæll!

Hej då

Ps. Jag har ont i føtterna och så ær jag trøtt!

Hubbedidoo

Dricker kallt kaffe och væntar på att klockan ska bli kvart øver tre så jag får gå och vila mig en halvtimme, innan jag børjar om att jobba igen. Igår nær jag var ute på min extremt bløta promenad så kom jag på en massa bra saker jag skulle skriva om hær. Men nu ær de som bortblåsta. Eller det ær inte sant, jag kommer fortfarande ihåg dem men jag ær så trøtt att jag inte kan uppbringa energi att skriva om dem just nu. Så ni får nøja er med detta totalt meningsløsa inlægget tills jag får kraft att skriva om

-Canned Heat
- Brent Mydland som spelade i Grateful Dead
- att promenera (eller vara ute i allmænhet) i regn
- hemlængtan (kanske inte så upplyftande men det skiter jag i, detta ær liksom mitt enda sociala forum)
- fina djur
- och andra viktiga saker

Nu har ni verkligen något att længta till, eller hur!? Men den som væntar på något gott... (væntar då fasen ALLTID før længe anser jag, varfør ska man måsta VÆNTA på bra saker?)

Bubbel...

...hade varit gott. Men istællet har min dubbel just børjat. Dubbelpass, dubbelhelg. Kænns trøgt och trist och jag ønskar att det var på måndag jag skulle hem, men ska bara førsøka hærda ut de tre kommande dagarna så har jag en sovmorgon sedan.

Heja på mig! Behøver all positiv energi jag kan få nu.

Snø blev is som blev slask som blev...

I morse vaknade jag till snølandskap igen. Det hade varit kallt och nederbørd under natten = snø. Egentligen vaknade jag av något ljushuvud som skottade det lilla snølager som fanns med skyffel utanfør mitt fønster. Skrap, skrap. Klockan sex. Ja, ja, fick ju somna om igen.

Nu ær det inte så mycket snø kvar. Det var halt och spårigt nær jag børjade mitt kvællspass klockan tre, nu spøregnar det och all snø ær snart borta. Førutom på de vægar som går till de som bor ænnu mer i obygden, i obygden utanfør obygden, dær ær det halkigt som bara den. Och brant.

Nåja. Jag tycker iallafall det ær ganska bra att snøn førsvinner. Hær har den liksom inte samma charm som hemma. Hær ær den mest slaskig och bløt och hal och i vægen, nær man ska gå på vægen. På promenad alltså.

Nu ska jag kasta pyjamasen på någon tant.

Kærlek och allt det dær.

Kömmentärer

Jääääh! Rekord har slagits! Nu har ju käre Erik också kommenterat. Detta betyder att vi nu är uppe i.... få se.... hela fyra mänskor som kommenterar! Inte för att jag tror att det är så många fler än det som läser, men OM det nu är det, kan ni inte skriva ett litet hej då? För att göra en stackars, socialt utsvulten sjuksköterska i ödemarken glad?

Jaja. Nu ska jag ge mig, borsta av knäna som jag uppenbarligen kryper omkring på och ge er handfasta råd om hur ni gör. För att kommentera på Blogger behöver man ett google-konto. Skapa ett sånt. Var man finner det antar jag att ni kan räkna ut. Om inte, någonstans där vid kommentarrutan bör det ju finnas en länk. Skapa ett konto och skriv hej. Eller vad fasen ni vill.

Och nej, jag VET, vi tänkande individer är leds på att google registrerar oss i sin databas, kartlägger oss som små kryp. Men jag är ledsen, vi är små kryp. Och vi är redan kartlagda. Samhället, staten, överstaten, de multinternationella företagen, bankerna, de har oss redan systematiskt bokförda och det suger, men så är det. Och för att underlätta för både dem och mig, gör nu ett googlekonto och kommentera! HEJ!

Mer olja till folket

Nu ska ni få höra en sak som ni väntat på! Helt säker på det är jag. Iallafall, där när det var jul ni vet så önskade jag mig en mandelolja av min mor, att ha i ansiktet. Av min alldeles ypperligt tillmötesgående mamma fick jag då Weledas almond oil, eller facial oil, eller vad den nu heter. Skit samma. Ni kan se själva på en bild här nere.

Den är iallafall superbra och ansiktet blir hur mjukt och lent som helst. Tidigare har jag prövat cirka hundra olika ansiktskrämer för cirka skitmånga pengar, för att hitta något som känns så bra att jag vill använda det längre än tuben räcker. Och framför allt Clarins har ju levererat, men det kostar ju därefter också. Plus att det ändå inte har varit klockrent, ni vet, antingen för torrt eller för flottigt eller bara för... något annat. PLUS, kanske det viktigaste, att i alla sådana dyra, fina krämer får man fasen mer än man har betalt för. Man får en massa parabener, mineraloljor och skit som inte alls är bra för huden. Bajs, kallar jag sånt för. Naturligt kan inte annat än vara bäst, det är jag övertygad om.

Kanske verkar denna flottig, det är ju en olja för bövelen, men jag tycker ändå inte det. Idén är att man ska använda den som en mask eller blanda i den i sin kräm, men jag använder den då som den är, slabbar på (antagligen alldeles) för mycket och det tar en stund, men den absorberas till slut och huden är alldeles mjuk och fin. Den här oljan är super, Weleda är ett schysst märke och den kostar strax under tvåhundrapengen. Sammantaget mer än okej, alltså!

Oljan finns att inhandla (bums) på hälsokostaffärerna och jag tror minsann också en av de här "stormarknaderna" i Piteå har den. Det enda jag faktiskt saknar är solskyddsfaktor nu när solen förhoppningsvis ska börja lysa mer än en kvart dagligen, men ska se om jag inte kan hitta en sådan som man blandar i sin kräm (eller i det här fallet olja). Tips på sådan mottages varmt!

Ps. Jag har (smittats av Alejandra) och blivit lite allmänt oljetokig. Duschade med kokosolja när jag var i Venezuela, och har nu i brist på kokosolja gått över till olivolja (inte riktigt lika bra men helt okej). Mjuk och len och utan behov av en massa konstgjorda hudsalvor! Ska nog pröva en olivoljeinpackning till håret ikväll dessutom, ska visst vara bra på torrt och lockigt hår. Alltså, man smackar bara på olivolja och låter det sitta, sköljer sedan ut med balsam. Återkommer med resultat, risken är väl att jag får flottigare hår än en oduschad trettonårig kille, men då har ni iallafall något att flina åt! Jag är inte den som är den, man måste ju prova innan man vet om saker är bra eller dåliga.

...

Fan vad less jag är just nu. Uttråkad. Ingen att prata med. Suck.

Och nej tack, inga peppande kommentarer. Ibland får man bara vara less på saker, folk och livet i allmänhet. Så är det bara.

Det svänger snabbt.

Hej tomten

- Jag saknar mitt jobb hemma på medicin/palliation 3A Piteå Älvdals Sjukhus. Även om det ibland är så krävande att jag känner mig vimmelkantig när jag går hem, så saknar jag det! En massa. Jobbet och mina fina kollegor. Så jag vill gärna jobba där, nu.

- Jag vill ha en häst! En halv häst. En fin rolig mysig, halv häst. Hästlivet är fint. Finast. Skog och landet och mular och allt det där underbara.

Tack för att du iallafall försöker uppfylla mina önskemål. Fastän det inte riktigt är jul, men det skiter jag i. Har ganska många fler önskningar med, men får väl ta det piano så här i början.

Som sagt. Tack.

I waal så weldans troyt bortte hejn vä att i nöges färlese fram å dellbax milla pijtstan å Vestlande

Sitter och kollar på recept på hembakta, nyttiga knäckebröd som jag vill pröva när jag kommer hem. Google var väldigt noga med att påpeka att det inte hette "hembakt" utan "hembakta". Märk ord, liksom. Haha, ju längre jag är hemma i Piteå desto mer nästlar sig dialekten in. Men det är fint med dialekt, tycker jag. Man ska värna om ens bygds sätt att prata. Många ungdomar tycker ju att det är fult och töntigt, och med den ström av media och nya kanaler ut i världen som idag finns så är risken stor att de ursprungliga dialekterna försvinner. Om ingen är intresserad av att lära sig så viker ju t.ex. Pitemålet hädan i takt med de äldre som kan tala det. Nu kan jag ju i ärlighetens namn säga att jag inte varit särskilt intresserad av att lära mig prata som exempelvis farfar, men jag tycker det är häftigt och inte alls fult. Fan vad fint Norrbotten är... Älvar, skog, ängar, djur, bär. Midnattssol. Soliga isar på våren. Svamp och bär. Hemma! Åh, nu blev jag nostalgisk. Bäst jag slutar med det här, haha.

Idag sov jag till halv tolv. Med flit. Tänker att dagarna går snabbare om jag sover bort dem när jag ska jobba kväll. Och så är det faktiskt, det går mycket snabbare. Problemet är väl bara att jag ska kunna sova ikväll med, för imorgon ska jag upp tidigt. Men det ska nog gå bra, får jobba hårt ikväll. Hm. Fast ikväll är det lugnare än någonsin, enda patienten som det var lite pyssel med har åkt till sjukhuset. Dosetter! Där har vi svaret.

Vet ni en sak som jag äter massor av. Eller massor var väl att ta i, men varje dag äter jag det iallafall. Det är lite som godis för mig (ja, inte ensamt då). Kanel! Kanel är supergott och jag väntar faktiskt lite på att jag ska ledsna, har en förmåga att tycka sjukt mycket om något, äta alldeles för mycket av det under en period och sedan bli leds på det. Men det verkar inte bli så med kanel... Kanel är super i gröten (klassiskt), i müslin, med mjölk och äpple (istället för godis), i kaffet. Ja det finns säkert en massa fler användningsområden som jag inte känner till, tips? Det är ju som alla känner till kryddigt men jag tycker det har en söt smak också. Därav godis. Dock har jag läst att det i stor mängd kan ge leverskador men jag förutsätter att mitt dagliga intag inte går under gränsen "stort intag". Så det skiter jag i. Gott är det iallafall. Godast på kanelbullar! Det ska jag också baka när jag kommer hem. Tur jag har David som kan äta mitt fika, och ta med det på jobbet så det slipper ligga i frysen och läskas. Dessutom har jag en bror som gillar bullar, finemang!

DN publicerade en artikel för, tja det var nog något år sedan nu, om kanelens positiva effekter på blodsockret. Här hittar ni den!

Söndagssol

Stannade och tog några foton idag under en av mina rundor. Ni får ursäkta kvaliteten, hade lite bråttom för jag hittade inget bra ställe att stanna på, så jag stod lite tvärs över vägen och där ville jag inte stå så länge. Men jag tänkte att ni skulle få lite sol av mig, och att ni skulle få se vilken skillnad det är precis ute vid kusten, där jag bor, och ett par mil längre in.

Öppet vatten, strålande sol som värmer! Det är nästan så att jag förväntar mig att få se knoppar på träden, men det är nog lite tidigt ännu. Men vårkänslor får jag!

Och bara en bit längre in, också strålande sol men mycket mer snö. Körde förbi en sjö som hade alldeles spegelblank is, men vågade inte fota för det var en massa ungar som åkte skridskor och deras föräldrar satt och solade. Var rädd att de skulle tro jag var en ful gumma, eller nåt (hm, blir liksom inte samma klang som ful gubbe märkte jag... Men ni fattar).

Lucka

Har en lucka mellan patienter, kænns før tidigt åka till en tant redan halv tio en søndag. Så jag passar på att dricka en kopp kaffe och ta en paus. Utan dåligt samvete. Jag ælskar detta med att inte ha dåligt samvete! Jag har tid till en paus eftersom jag ær tre gånger så snabb som de andra. Det ær inte så att jag hoppar øver saker, men jag antar att det går snabbare før att 1) jag ær van att allt måste gå snabbt, från sjukhuset och 2) før att jag, æven om jag tycker jag pratar MASSOR med patienterna om intressanta (?) æmnen som framførallt vædret, inte behøver stå och avhandla hela veckans skvaller i byn och/eller vilka slæktingar som gift sig med vilka, osv. Jag vet ju liksom inte vem de pratar om. Och dærfør tænker jag minsann ha min paus.

På tal om vædret så ær det superfint, stor sol, blå himmel och nollgradigt. Solen værmer! Vårkænslor! Efter jobbet blir det dagens promenad, och jag længtar. Ikvæll blir det att titta på något roligt (håll tummarna før Solsidan, om internet bestæmt sig før att fungera) och slappa. Samma som varenda kvæll nær jag jobbat dag, eller varenda morgon nær jag jobbar kvæll. Men jag passar på de dagar jag inte går dubbelt. Öhm, jo och sen finns det ju inte heller något annat att gøra...

Hørni! Ta hand om de ni ælskar, era vænner och er familj. Livet ær så kort och skørt, och man kan inte ta något før givet. Det ær alltid tråkigt nær en mænniska i ens nærhet dør, och alltid ænnu tråkigare nær det ær før tidigt. Livet ær en gåva, och fastæn det ibland kænns som ett straff, før det gør det fan ibland, så tænker då iallafall jag gøra så bra jag kan før att leva det så rikt som møjligt. Medan tid finns.

Kram på er.

Kvællsvakt

Tænkte så hær på kvællskvisten berætta lite kring vad jag gør en arbetskvæll. Kan næmligen inte lite på att internet fungerar i Torsken. Ær totalt nollstælld øver hur jækla svårt det kan vara att få ett internet att fungera bra. Det har liksom inte fungerat alls eller så bara ibland, sedan i slutet av september nær jag først kom hit. Och då har de verkligen "kæmpat" før att få till det. Så många problem kan ju inte finnas. Ja ja, ingen ide irritera sig. Bilder får ni dock først nær Torskennætet bestæmmer sig før att samarbeta igen.

Okej. Jag børjar klockan 15, och det førsta jag gør ær att få rapport. Ofta ointressant och ganska onødig sådan, kring patienter jag inte ens ska træffa under kvællen. Sedan ær det egentligen ganska lugnt i ett par timmar, eller mer. Jag lallar på inne i medicinrummet, kokar kaffe, delar dosetter, delar ut medicin till någon som har något speciellt. Kring 18 har jag ett par insulin att ge, sedan kør jag ut på kvællens runda. Tidigare var den mycket længre men många har fallit bort, flyttat in på boende etc, så jag har det væl inte stressigast i værlden om vi sæger så... Hælsar på en gullis dær jag egentligen inte gør så mycket men alltid blir bjuden på læsk, en frukt och ett klistermærke av ett djur (haha, jag har hur många som helst nu!). Ibland ska jag bara ta fram en inhalation och skriva min kråka på ett papper, ibland bara leverera medicindos. Ibland bara, hælsa på. Nåja, efter min runda som ændå tar en stund, men enbart før att avstånden ær så långa, så åker jag tillbaka till Eiklund. Fortsætter med medicinutdelning, hjælper ett par som annars klarar sig sjælv bara på med pyjamasen. Øgondroppar, inhalation, kanske smørja ben. Och nu sitter jag hær och væntar på att de sista minuterna ska gå, innan jag får bya om och knata de 150 meter jag har før att komma hem till Torsken.

Inget betungande kvællspass! Det ær mer "ssjukskøterskejobb" (tycker inte om det dær ordet eller den dær uppdelningen egentligen, men kan inte komma på något bættre) dagtid dock, men till 95% vældigt moderat arbetsbørda. Inget spænnande heller, men jag vet att jag har både betungande, stressigt och spænnande framfør mig hemma på 3a, så jag klagar faktiskt inte denna gång. Missførstå mig inte, jag tycker mitt jobb hemma ær MYCKET roligare och framførallt mer lærorikt och givande. Och jag ær i længden mycket hellre hemma, av den samt många andra anledningar!

Nu vet ni lite om vad jag pysslat med den hær kvællen, men eftersom ingen någonsin (førutom mamna, David och Ale) kommenterar så tænker jag då inte fråga vad ni gjort før kul! Pilutta er! Och kram!

Alejandra Pino Araya

Alejandra ær min kompis, hon ær fin på alla sætt. Snæll och rolig och omtænksam och generøs och hæftig. Enda nackdelen ær væl kanske att hon tar cirka tuuusen år på sig i affærer. Speciellt att hitta ett par jeans. Søka jeans i trettio graders værme bland en miljon oorganiserade venezolaner kan gå mig på nerverna. Haha! Skæmt åsido. Jag skulle gærna gå i affærer med henne nu. En stund iallafall... =)

Ale tycker att jag ska ha en gås på min gård. En sån hær?

Helt ærligt stulet kort. Jag har bara lånat! dels før att kortet ær så fint, dels før att Sergio tycktes fastna på vældigt få av mina egna foton.

En av de enda stunder vi vilade under vår shoppingrunda. Pust! Ni ser ju hur damerna kørt slut på mig, eller hur?!

Fin!

Nåja. Det jag ville komma till var att Alejandra ær en fin væn och att det var alldeles fantastiskt att jag, bara sådær, fick komma och hælsa på hennes familj i hela tre veckor. Jag har sagt det till dem tidigare, men jag kan sæga det igen. Kram på er! Och bara før att jag kan, och har lite långsamtid sista stunden på jobbet, så bjuder jag på detta inlægg dedikerat till Shakira II, Mili Militante och el Jefe de la tribu!

Miljoner kramar till er!

Men alltså!

Vad kul jag skulle ha med en bra kamera! Måste införskaffas.

Dagens promenad

Motljus, för nu orkar solen titta fram igen

Det rinner vatten nedför bergväggarna och bildar fina isformationer

Vad detta är har jag faktiskt ingen aning om, men den stod där övergiven i skogen i alla fall

Lihesten

Övervintrare

Mer snö bara några hundra meter inåt landet

Ett Katarinahus!

Kurvig väg. Smal väg. Men bilden gör inte rättvisa, det är mycket kurvigare och smalare när man sitter i bilen, får möte och måste backa

En allé skulle jag vilja ha

Så vet jag att jag går åt rätt håll. Vilket i och för sig inte är ett problem då det bara finns två håll att gå åt.

Utsikten från Torskenköket. Skulle vilja prövligga de där molnen.

Norge, version 3.0

Tredje vändan i Norge. Anlände igår kväll efter en båttur med mycket sjögång (inte för att jag brydde mig, klämde ner både en muffin och några godisar). Men båten kunde knappt lägga till i Rysjedalsvika, så mycket blåste det. Fram kom jag dock och idag har jag jobbat dagpass. Schemat ser helt okej ut, så bra som man kan vänta här. Jobbar dubbelt imorgon, så just nu håller jag på med ett storkok så att jag kan roa mig med att vila under min lediga timme jag har mellan dag- och kvällsvakt.

Annars är det mesta sig likt, förutom att intrigmakaren och hennes syster är inte kvar. De hade tydligen bara gått upp i rök en dag. Har till och med hört ett rykte om handgemäng gentemot de som jobbar på kontoret, att en av dem skulle ha blivit pissed och slitit en av kontorstjejerna i håret. Trevliga Gerd är kvar, och hennes lika trevliga dotter har också kommit hit. Jag och Gerd har irriterat oss lite idag över hur mycket de vi arbetar för tjänar på oss, värsta slavarbetet är det om man ser till det. Fastän min norska lön är så pass mycket bättre än den svenska. Det är helt sjukt, hört summor som att kommunen här betalar 800 nok per timme för oss vikarier från vikariebyrå. Kan ju säga att jag har INTE 800 spänn i timmen, haha, strax under fjärdedelen. Men men, jag hade inte orkat åka hit till ödemarken på eget bevåg tror jag, för mycket styr med resan och sånt. Men det hade ju helt klart varit förhandlingläge, om intresset fanns från vår sida. Och ska jag åka till Norge fler gånger, med byrå eller inte, så ska jag förhandla om lönen och vill de jag jobbar för nu inte ge mig mer, då byter jag helt enkelt. Någon måtta får det väl vara!

Dagens arbete var lagom slött, har ansträngt mig för att skynda så lite som möjligt. Stod och granskade utsikten från en gubbes fönster och kom fram till att ibland är det så vidunderligt att man nästan får ont i ögonen. Vyerna är så enorma, det finns så mycket vacker natur att jag liksom inte vet var jag ska titta. Tråkigare problem har jag haft och fastän jag inte hade någon direkt lust att åka så har jag helt enkelt bestämt mig att jag ska njuta medan jag är här. Njuta av naturen, njuta av ett inte stressigt och stundvis ganska tråkigt jobb, njuta av att kunna gå och sova klockan nio alla dagar jag inte har kvällspass, för jag har ändå inget att göra. Njuta av att måsta roa mig med en bok eller bra film varje kväll. Njuta av att köra flera mil om dagen till Radio Norge, och sjunga med till (som idag) Hotel California, Sweet Home Alabama och alla de där andra uttjatade men ändå klassiska sextio och sjuttiotalslåtarna. Och njuta av att tjäna lite extra pengar och slippa fundera över CSN resten av året. Njuta av att kanske kunna jobba 75% någon månad innan sommaren! Det vore skönt, jag funderar mycket just nu kring just jobb och pengar, hur värt de där extra tusenlapparna som man får efter en heltid egentligen är. Pengar tycks ju alltid behövas, men för mig är det helt klart på bekostnad av mitt välmående. Jobbar jag mindre hinner jag umgås mer med de som spelar roll, jag hinner promenera mer, fundera mer, träna mer. Leva mer. Och mindre pengar är lika med mindre konsumtion vilket är lika med positiva miljöaspekter.

Ja, jag vet då inte. Men jag är i alla fall glad att jag inte bor i en stor stad. Det är lättare att, om man vill, leva billigt uppe hos oss i norr än i de stora städerna längre söderut. Det är lättare att hitta billiga hus med renoveringsbehov som man kan göra om till något mer miljövänligt. Och jag är övertygad om att jag handlar mindre skit eftersom utbudet är så pass begränsat. Och det känns så jäkla bra. Nu fattas bara det där huset med delvis grön el, mitt hemmabyggda växthus, stora trädgådsland där mor ska få tipsa mig om hur jag ska göra för att inte döda allt. Mina höns som ger mig ägg och kanske några djur bara för skojs skull. Davids snickeri där vi gör om gamla saker till nya, tokiga, färgglada, inspirerande saker. En fullständig självförsörjning kommer jag aldrig att uppnå, och jag är för bekväm för att vilja det, men att delvis kunna leva av sina egna produkter vore helt klart att leva drömmen. Slippa jobba heltid, begränsa antalet lån, återanvända så långt som möjligt. Ha tid med sin familj. Och så ska det bli!

Nu har jag filurerat iväg och håller på att hungra ihjäl. Gratängen är klar, tack bästa Lisan för lappskaustipset, nu ska det avsmakas. Med broccoli, kyckling, grädde och mjölk blandat, sambal oelek, vitlök. Och så ost på, såklart. Efter maten ska ni får lite bilder från dagens promenad, so long tills dess!

Kupan!

Idag skulle jag stiga upp kl 8. Kvart i tio klev jag upp. Snoozens makt är underskattad. Men det viktiga är iallafall att det var på rätt sida om tio. Alltså före tio, snarare än efter.

Nu ska jag lalla iväg till Kupan och se om jag hittar något mer gammalt att samla på mig. Har ju liksom inte nog med saker att flytta som det är, eller hur det nu var. Efter Kupan har jag egentligen bara två måsten: diska och duscha, innan jobbet. Ja, äta vore nog också bra.

Blödig eller helt enkelt knäpp?

Hahaha. Kom just på mig själv med att lipa till Årets kock, när vinnaren utsågs. Sedan insåg jag hur absurt det egentligen var, och började asgarva. Samtidigt som jag fortfarande lipade lite. Nu är jag helt konfunderad, är jag galet blödig eller bara koko?

Gräsänkan funderar

Gräsänka! Jag vet egentligen inte varför det heter gräsänka, men tänker då iallafall kalla mig det just nu. Det låter vuxet och... vuxet, ja.

David är i Jokkmokk på kurs, verkade i och för sig bli lite nöje också då vi var på Systembolaget häromdagen för att han skulle välja ut en whiskey att ta med och bjuda sina kollegor på. Han tyckte inte om mina förslag, eller jag hade egentligen bara ett förslag: Mc'leods! Jag tänkte på McLeods döttrar (snyft, snyft) och att en whiskey med samma namn liksom MÅSTE vara god. David såg det dock inte på det sättet och köpte en annan. Hans förlust! Jag ska då köpa en sådan där och dricka den och snyfta till Mcleods döttrar. Kanske bjuda in Ida med, hon är en än värre Mcleods-snyftare än mig! Men vad ska man göra när ens "bästaserievän" dör då?

Imorgon jobbar jag, och jag längtar! Jobb hela helgen, ett par dagar nästa vecka och sedan hela nästa helg också. Fina 3A med bästa kollegorna! Ibland sjukt stressigt, ledsamt, tragiskt, övermäktigt, men ändå trivs jag och det har nog till syvende och sist med just kollegorna att göra. Sedan tycker jag att det är roligt att jobba som sjuksköterska med, såklart. Jag vet att ni som jobbat längre än mig antagligen tänker att "hon vet inte vad hon pratar om, vänta bara tills jobbet äter upp henne". Eller något sånt. Och jag är övertygad om att jag kommer bli leds någon gång, men just nu tycker jag att det är kul och då tänker jag njuta av det. Och förresten, nu har jag jobbat i ett helt år och DET gott folk, det känns helt absurt. Ett ÅR? Vad hände med tiden? Och när ska någon komma på att jag egentligen inte är en riktig sjuksköterska? Haha, det är jag ju. Men ibland känns det mäktigt, och svårt, att identifiera sig med yrkesrollen.

Idag är jag ledig och packar lite inför kommande flytt. Har packat hela fem kartonger och är rätt leds, men har inte ens kommit till helvetesskåpet ännu. Skåpet där alla räkningar ligger i en stor, fet och oordnad hög. Betalda såklart. Men ingen ordning. David är duktig och har alla sina räkningar i en pärm, i bokstavsordning tror jag till och med. Han skrattar åt mitt helvetesskåp, och att det till och med finns oöppnade räkningar där. Men alltså, de är ju som sagt betalda. Man kan ju vara smart och bara kopiera en tidigare betalning i internetbanken, och betala på nytt. Och sen kasta in kuvertet, oöppnat, i skåpet. Fast det tycker inte David att jag ska göra i vårt blivande hem, han säger att han ska köpa en pärm till mig. Jag kanske går med på det, om jag får en rosa!

Disk eller damm?

Snart har vi en lägenhet med diskmaskin. Sjukt lyxigt. Men hur det ska bli med vår arbetsdelning vet jag då inte, David tycker vi ska fortsätta som tidigare. Dvs att han diskar och jag dammsuger. Men det är väl fusk, om man har diskmaskin!? Ännu mer fusk eftersom jag drömmer om två lurviga katter i vårt nya, fina hem. De löser nog hår. Då blir det ju trippelt med dammsugning för mig och ingen disk för honom? Han kanske borde bli ansvarig för kattbajslådan. DET låter mer rättvist.