Lisa har fått en massa fler pass än mig i helgen eftersom det fanns behov i den grupp hon blivit inskolad i under helgen. Först blev jag lite ledsen, jag är såklart glad för hennes skull men så himla kul är det inte att sitta här och rulla tummarna hela dagen, för att inte tala om att jag verkligen behöver pengar. Jag har pass hela helgen men inga dubbelpass. Nåja, jag tyckte väldigt synd om mig en stund, pratade lite med David över nätet som tyckte att om jag ändå var sjuk så var det ju bra att jag inte skulle jobba så mycket.
Gick och jobbade vid 15. Så länge jag kan proppa i mig 2 Panodil var 4:e timme så slipper jag iallafall värsta frossan och febervärken. För halsen hjälper Panodil inte så mycket, den är svullen och prickig och hemsk ändå. Hade bara tänkt härda ut och låta det gå över, har gjort det en gång tidigare, men jag vet inte om jag pallar det den här gången. Detta är INTE trevligt. Men var hittar jag en doktor här? (Bor iofs med ett gäng, vad jag tror är AT-läkare från typ Kina, Ryssland, Litauen osv, men det hjälper ju inte direkt). Vad kostar det att gå till doktorn här? Måste jag gå till akuten? Finns det ens en akut? Var ligger legevakten? Det är för många osäkerheter och framförallt för många trappor upp till där vi bor igen, om jag inte hittar någon doktor. Kan inte någon snäll förstå-sig-påare hjälpa mig?
Jobbet då. Det var som sagt bra att jag inte ska gå dubbelpass i helgen. Inte för att det är världens stressigaste jobb men man måste gå en hel del och jag orkar typ 20 meter just nu innan jag måste vila. Jag och Lisa har pratat lite och vi kommer INTE att jobba som hjemmesykepleier igen, efter dessa veckor. Inget ont om hemtjänsten, men det är inte vad vi vill göra. Våra 3 år i skolan är verkligen inget värda. Jag vill rädda liv! Nog för att jag visste att det skulle bli mycket usk-jobb här, speciellt jämfört med avdelningen som jag jobbat på hemma där man nästan bara hinner systerjobb, men nej, ändå. Vårdtagarna är oftast supersöta och tacksamma (här är hemtjänsten gratis) men jag vill göra något annat än att bre mackor med sylt och brunost.
Annars är språket det vi kanske har minst problem med, lite jobbigare är det att hitta till alla som man ska hem till. Det mest utmanande jag gjorde igår var att säga att jag ville köra bil. Det var tänkt att jag skulle få skjuts, men jag kollade på kartan och det såg inte så himla svårt ut... Eller det såg nog ganska svårt ut, tre- till fyrafilig väg, massa små vägar som dessutom är enkelriktade och sjukt mycket trafik, och en kvinna var uppenbart skeptisk mot att jag skulle fixa det. Så då bestämde jag mig för att jag skulle fixa det. Blev lite kallsvettig när jag svängde ut på stora vägen, var inte säker på att jag kört rätt redan då, men jag kom fram till alla, i tid, och jag hittade tillbaka till garaget när vi slutade! Woho!
Annars är det i allmänhet ganska lätta uppgifter man ska utföra, bre mackor (som sagt), ge insulin, ta av stödstrumpor osv. Jag tyckte ju att det var skitkul att vara uska när jag var det, men nu vill jag ju vara sjuksköterska! Jag vill köra ambulans! Men det kommer, och allt är väl en erfarenhet, åtminstone i att lära sig vad man inte vill göra. Både jag och Lisa var klara innan utsatt tid igår och då tänkte jag först att jag kanske hade hoppat över något, men jag tror helt enkelt att man jobbar under mindre stress här. Man har liksom tid att inte skynda sig och att prata lite med dem man besöker.
Hur det går ikväll får vi se. Och hur det går med boendet får vi också se, jag är lite missnöjd med de vi jobbar för av den anledningen, hur kul är det att dela ett minirum när man är vuxen och är van att ha eget. Det är som att vara på kollo men inte lika kul. Dessutom lär ju Lisa också få flussen, skulle jag tro. Har emellertid fått en ny tältsäng, haha. Tältsäng 2.0 om vi säger så, har uppgraderat från såna stålfjädrar till träpinnar samt två madrasser. Istället för att ligga med kroppen nere i ett hål ligger jag nu med skallen i nedförsbacke (åt vilket håll jag än ligger), för det är som en kulle i mitten. Haha.
Idag är det sol ute men jag vet inte om jag orkar gå ut och ta fina kort, känner mig riktigt risig. Har fått i mig en halv gröttallrik på en timme, inte för att jag inte är hungrig för det är jag som vanligt, men det går ju baske mig inte att svälja. Skulle verkligen bara vilja veta var jag hittar en penicillinkur, helst utan att slösa den lilla energi jag har, men det verkar svårt. Det där med att härda ut tror jag inte kommer gå, inser att halsen är en ganska central del som är svår att ignorera. Nåja, det blir nog bra tillslut. Och under tiden är Panodil min bästa vän!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar