Morgonpromenad

Vågar inte lyssna på musik på mina promenader, folk kör galet snabbt och det ryms bara en bil efter vägen. Vill gärna komma hem med livet i behåll.

Fin mur i skogen

Sämre utsikt kan man ha på sin morgonpromenad!

Boende 2.0

Huset

Utsikten från uteplatsen

Utsikten från mitt fönster i morse

Bastu i ett av badrummen!

Vardagsrum

Kök

Mitt rum

Det är mycket som har uppgraderats nu mina vänner, kan jag lova. Det är heltotroligtjäklasuperfint här. Huset jag bor i byggdes 2008, nytt och fräscht. Har stor mjuk säng, tvättmaskin, golvvärme, ja - mer än jag behöver. Mer än vad jag har hemma. Det är byggt för uthyrning till turister tror jag, men nu hyr företaget jag jobbar för det åt oss som är här. Det finns trådlöst internet men routern har gått kaputt så imorgon kommer en Mr-fixit och ska laga den. Håller tummen för att det börjar fungera. Just nu sitter jag och surfar vid ett bord inne i den överraskat välsorterade matvaruaffär/pub som samme (extremt trevlige) man också äger, och som ligger typ 15 meter från vårt hus. Nu låter det som att det finns värsta centrum här men det gör det INTE. Det finns ingenting alls förutom en massa berg att vandra upp på och så den här Bunnprisaffären då. Precis som jag vill ha det!

Ode till tältsängen

Jag kommer inte sakna dig. Du har varit räddaren i nöden i en hel vecka men jag gillar inte nöden och min rygg gillar inte dig så nu lämnar jag dig för något bättre. De säger att jag ska få ett eget rum med en egen riktig säng och då finns det inte plats för dig. Men jag vill inte vara elak, så jag hoppas du kommer till användning för någon annan, någon annan gång, kanske någon annanstans.

Klockan 16.30 går båten.

Till Fjordlandet

Så tog äventyret en ny vändning. Det ser ut som att jag åker till Hyllestads kommune idag, där de behöver en sjuksköterska i tre veckor. Inte vad vi hade planerat men inte så mycket har blivit som vi planerade, och delar vi på oss kommer vi dessutom logiskt sett få mer jobb då vi är inskolade på samma ställe här i Bergen, och därmed delar på de pass som finns.

Hyllestad ligger på en ö i Sogn och Fjordane fylke. Tror det är sjukt vackert där, det ligger på en ö och för att ta sig dit tar jag en båt från Bergens centrum, som tar ca 2,5 timme. I Hyllestad bor ca 1500 personer, inte så många med andra ord. Lagom.

Tre veckor till kändes först som alldeles alldeles för länge, men det ger mig å andra sidan en chans att tjäna ihop lite pengar vilket ju också var målet med detta. Jobbet är nog liknande det jag gör här men kanske kanske, med lite tur, är det lite mer ansvar som sjuksköterska eftersom det är så pass litet. David peppade mig (som vanligt), han är den bästa i världen på det. Så nu känner jag mig peppad, nervös och såklart lite rädd över att åka ensam till okänd mark. Men jag fixade det när jag var 18 och drog till Irland för att rida galna galopphästar, jag fixade det när jag var 22 och åkte till chile för att plugga på universitet. Så jag fixar det nog den här gången med!

Sightseeing 2.0

Eftersom vi inget har att göra idag (vad vi hittills vet), så ska vi gå ner till centrum och titta på Brygge och på fiskmarknaden. Wiki säger att Brygge är: de gamla hanseatiska delarna av den norska staden Bergen. Området skrevs 1979 in på UNESCO:s världsarvslista. Undermedeltiden, hansatiden, var denna hamn en betydelsefull handelsplats.

Kanske unnar vi oss något gott till lunch, typ fisk. Skaldjur är också förhållandevis billigt här. Mums! Vi ska vara riktiga turister och gå in på turistinfo och kolla upp vad det finns för gratis/billiga saker att hitta på här under tiden vi finns på plats. Akvariet är inte gratis, men antagligen coolt och ändå inte så dyrt, så vi ska nog gå dit någon dag ändå. Det finns hajar och sälar och en massa tropiska fiskar!

Nej nu ska jag gå till snuskduschen och göra mig klar, så vi kan traska iväg sen. Hittar vi något fint att fota så får ni se det sen!

Ulriken!

Linbanan Ulriken startar strax nedanför vårt hus

På väg upp! Runt den där pölen hade jag tänkt springa när bakterierna eventuellt flyttar ut

Bergigt i Bergen

Där nere någonstans jobbar vi

Ulrik kämpar uppåt

Finns en massa stigar, sett massor av hurtiga norrmän som går på tur upp hit. Bitvis är det nog ganska svår terräng men ska kolla lite, borde finnas olika alternativ. Då kan jag och Lisa knata uppför en hel dag, vi ser ju hur långt vi tar oss!

Detta är mamma-Lena, hon är från Lund och jobbar där vi jobbar, och har hjälpt oss med det ena och det andra. Vi hade inte tänkt oss en sådan här lyxig söndagseftermiddag, utan mest åka upp och sitta på en sten och dricka medhavd öl. Men vi fick tänka om när hon köpte 2 flaskor vin à 500 NOK däruppe.

Fint va?

Där ser man några turande norrmän.

Nu har jag slut fantasi om vad jag ska skriva som bildtext, så ni får titta. Ska dessutom gå iväg och jobba snart. Visst ja, bilderna är klickbara om ni inte sett det.

Funicular

Nu har vi jobbat färdigt för idag och ska duscha och fixa lite och sen ska vi åka linbana till bergets topp. Återkommer om någon är intresserad.

Men...

Haha, nu när jag läser nedanstående inlägg så känns det väldigt dystert. Så himla dystert är det ju faktiskt inte här, det är bara lite jobbigt att vara på ett ställe där man inte hittar till någonting alls och samtidigt vara sjuk.

Bergen är annars väldigt vackert, Lisa kallar det mini-san fransico, och så ser det ut. Kullar och dalar och vatten. Jag tror dock inte att jag skulle vilja bo här, det är ganska jobbigt att transportera sig själv utan att det blir värsta träningspasset. Träningspass passar mig iofs bra, men inte nu när jag har 39-graders feber och inte kan svälja. Det är ganska kyligt nu när det inte regnar dessutom, kring 10 grader såg jag på bilens instrumentpanel igår att det var.

Jag vill bli frisk så att jag kan springa men är lite fundersam över var jag ska springa. Här uppe är det ju liksom bara superbranta backar, och då lär jag ju knappt palla 2,5 km. Det finns en fin slinga runt vattnet längre ner mot stan, men då ska jag ju ändå ta mig upp och hem efter den turen. Det går ju förvisso bussar till sjukhuset men sen väntar 238 trappsteg och några bamsebackar!

Vi får se hur det blir när de äckliga bakterierna bestämt sig för att flytta ut från min hals.

Dagen igår

Igår låg jag kvar i sängen när Lisa åkte på introduktion på ett sjukhem. Vi har bara en nyckel till lyxcellen så om den ena jobbar när den andra inte jobbar är man minst sagt begränsad. Dock var jag rejält sjuk igår så jag orkade ändå mest bara ligga i feberkoma på förmiddagen.

Lisa har fått en massa fler pass än mig i helgen eftersom det fanns behov i den grupp hon blivit inskolad i under helgen. Först blev jag lite ledsen, jag är såklart glad för hennes skull men så himla kul är det inte att sitta här och rulla tummarna hela dagen, för att inte tala om att jag verkligen behöver pengar. Jag har pass hela helgen men inga dubbelpass. Nåja, jag tyckte väldigt synd om mig en stund, pratade lite med David över nätet som tyckte att om jag ändå var sjuk så var det ju bra att jag inte skulle jobba så mycket.

Gick och jobbade vid 15. Så länge jag kan proppa i mig 2 Panodil var 4:e timme så slipper jag iallafall värsta frossan och febervärken. För halsen hjälper Panodil inte så mycket, den är svullen och prickig och hemsk ändå. Hade bara tänkt härda ut och låta det gå över, har gjort det en gång tidigare, men jag vet inte om jag pallar det den här gången. Detta är INTE trevligt. Men var hittar jag en doktor här? (Bor iofs med ett gäng, vad jag tror är AT-läkare från typ Kina, Ryssland, Litauen osv, men det hjälper ju inte direkt). Vad kostar det att gå till doktorn här? Måste jag gå till akuten? Finns det ens en akut? Var ligger legevakten? Det är för många osäkerheter och framförallt för många trappor upp till där vi bor igen, om jag inte hittar någon doktor. Kan inte någon snäll förstå-sig-påare hjälpa mig?

Jobbet då. Det var som sagt bra att jag inte ska gå dubbelpass i helgen. Inte för att det är världens stressigaste jobb men man måste gå en hel del och jag orkar typ 20 meter just nu innan jag måste vila. Jag och Lisa har pratat lite och vi kommer INTE att jobba som hjemmesykepleier igen, efter dessa veckor. Inget ont om hemtjänsten, men det är inte vad vi vill göra. Våra 3 år i skolan är verkligen inget värda. Jag vill rädda liv! Nog för att jag visste att det skulle bli mycket usk-jobb här, speciellt jämfört med avdelningen som jag jobbat på hemma där man nästan bara hinner systerjobb, men nej, ändå. Vårdtagarna är oftast supersöta och tacksamma (här är hemtjänsten gratis) men jag vill göra något annat än att bre mackor med sylt och brunost.

Annars är språket det vi kanske har minst problem med, lite jobbigare är det att hitta till alla som man ska hem till. Det mest utmanande jag gjorde igår var att säga att jag ville köra bil. Det var tänkt att jag skulle få skjuts, men jag kollade på kartan och det såg inte så himla svårt ut... Eller det såg nog ganska svårt ut, tre- till fyrafilig väg, massa små vägar som dessutom är enkelriktade och sjukt mycket trafik, och en kvinna var uppenbart skeptisk mot att jag skulle fixa det. Så då bestämde jag mig för att jag skulle fixa det. Blev lite kallsvettig när jag svängde ut på stora vägen, var inte säker på att jag kört rätt redan då, men jag kom fram till alla, i tid, och jag hittade tillbaka till garaget när vi slutade! Woho!

Annars är det i allmänhet ganska lätta uppgifter man ska utföra, bre mackor (som sagt), ge insulin, ta av stödstrumpor osv. Jag tyckte ju att det var skitkul att vara uska när jag var det, men nu vill jag ju vara sjuksköterska! Jag vill köra ambulans! Men det kommer, och allt är väl en erfarenhet, åtminstone i att lära sig vad man inte vill göra. Både jag och Lisa var klara innan utsatt tid igår och då tänkte jag först att jag kanske hade hoppat över något, men jag tror helt enkelt att man jobbar under mindre stress här. Man har liksom tid att inte skynda sig och att prata lite med dem man besöker.

Hur det går ikväll får vi se. Och hur det går med boendet får vi också se, jag är lite missnöjd med de vi jobbar för av den anledningen, hur kul är det att dela ett minirum när man är vuxen och är van att ha eget. Det är som att vara på kollo men inte lika kul. Dessutom lär ju Lisa också få flussen, skulle jag tro. Har emellertid fått en ny tältsäng, haha. Tältsäng 2.0 om vi säger så, har uppgraderat från såna stålfjädrar till träpinnar samt två madrasser. Istället för att ligga med kroppen nere i ett hål ligger jag nu med skallen i nedförsbacke (åt vilket håll jag än ligger), för det är som en kulle i mitten. Haha.

Idag är det sol ute men jag vet inte om jag orkar gå ut och ta fina kort, känner mig riktigt risig. Har fått i mig en halv gröttallrik på en timme, inte för att jag inte är hungrig för det är jag som vanligt, men det går ju baske mig inte att svälja. Skulle verkligen bara vilja veta var jag hittar en penicillinkur, helst utan att slösa den lilla energi jag har, men det verkar svårt. Det där med att härda ut tror jag inte kommer gå, inser att halsen är en ganska central del som är svår att ignorera. Nåja, det blir nog bra tillslut. Och under tiden är Panodil min bästa vän!

Streptokocker

Råkade ta mobillampan och kika mig själv i halsen och där fanns det en massa massa små äckliga vita päckelprickar. Diagnosticerar härmed mig själv med halsfluss, dvs streptokockinfektion typ A. Wikipedia säger att "En bakterieorsakad infektion (vanligen streptokocker grupp A, i mera sällsynta fall är det virusbaserade Epstein-Barr) ger akut insättande halsont, hög feber och inga associerade förkylningssymptom". Stämmer bra.

Jiho, precis vad jag önskade mig! Kan någon skicka en kåvepeninkur med posten?

Till David

Igår under helvetespromenaden hittade jag en massa brandmän utanför ett hus. De var alldeles smutsiga och först tänkte jag att "vilka slöisar, sitter där och latar sig" (de såg verkligen utfläkta ut) och att "David och hans kompisar har då mycket finare kläder". Sen kom jag på att de ju hade släckt en brand, eller nåt, och att det var därför de var så smutsiga!

Nåja. Kunde ju inte ta en bild på dem, det hade väl varit i konstigaste laget kanske. Så jag tog en bild på deras bil! Det är en present till David, han gillar brandbilar ju.

Ps: Din bil är mycket snyggare va?

Min fina tältsäng till vänster

Lisa började sjunga Highway to hell och jag trodde jag skulle dö av skratt. Egentligen var det nog inte så kul men efter alla backar och trappor så är humorn låg.

Mitt och Lisas krypin

Eller, visst ja, det var ju såhär det såg ut!

Hjemmesykepleier

Introduktionen gick som sagt över förväntan. Det är helt klart mest vad vi ser som usk-jobb vi utför, men man verkar som sagt inte direkt jobba ihjäl sig. de jag jobbade med idag gjorde lite som de ville, orkade de inte hjälpa nån tant att duscha så sket de helt enkelt i det. Haha. Bra att börja någonstans, och dagen går ju himla snabbt när man får röra på sig och vara ute emellanåt. Så det blir säkert bra, bara vi får jobba så mycket som vi vill. Lisa ska på introduktion på ett sjukhem imorgon, och jag jobbar kväll i det område jag hade introduktion idag.

Jag tänkte på en massa bra saker idag som jag skulle skriva här, men jag tror de försvann under den smärtsamma promenaden. Jo, det var intressant att se hur man utvärderar hjälpbehovet hos vårdtagarna. Man gick helt enkelt dit och frågade "Vill du ha hjälp både morgon och kväll på vardagar och helger?". "Ja". Jahapp, så var det klart. Inga utredningar, ingenting. Och gratis dessutom.

Nej nu pallar jag inte mer. Ska försöka hålla mig vaken en timme till, sen kanske jag får sova.

Haukelandsbacken 49...

...bor vi på. Det är någon slags korridor som hör till Universitetssjukhuset Haukeland, har inte riktigt fattat vilka kategorier av människor som bor här men jag tror att det är både studenter och gästarbetare på sjukhuset. Det är skitigt i köket, men vi överlever. Ett trådlöst, och hemskt lynnigt, internet finns, dock fungerar det inte inne på vårt rum. Så nu sitter jag här ute i det skitiga köket och försöker surfa.

Rummet är pyttelitet och som sagt lite för likt en fängelsecell. Dessutom fanns det såklart bara ett rum så vi delar tillsvidare, vilket innebär att jag sover på en mindre angenäm tältsäng som kommer döda min rygg. Men jag har lovat att klara mig över helgen, och de säger att de ska lösa det. Vi har inte kunnat packa upp, det är för trångt.

Boendet lämnar alltså en del att önska, men det är iallafall rätt nära till det jobb (typ 2 km, går snabbt ner men kanske inte lika snabbt upp för alla backar) som vi idag haft introduktion på och internet (fastän lynnigt) är ju bra. Men jag har förstått det som att företaget vi jobbar för söker efter ett hus att hyra, så vi får väl se hur länge vi blir här. Eget rum ska jag då ha och tältsängen kan de ju försöka sova själva på, haha!

Aj!

Sådärja. Jag och Lisa gick för att hitta likningskontoret här i Bergen, och för att komma in centrum lite. Jodå. Det hela slutade med att vi promenerade cirka fyra mil, utan att skämta. Nu har vi ont ungefär överallt, mest i underbenen, ryggen och rumpan. Aj! Vi går omkring som två gamla tanter som har bajsat ner sig, måste se väldigt roligt ut.

Våran sightseeing utvecklades till highway to hell eftersom det likningskontor vi först sökte tydligen inte längre fanns, upptäckte vi när vi efter många om och med "hittade" det. Vi blev hänvisade till att det hade flyttat bredvid busstationen, som vi inte heller hittade för den delen. Efter jäkligt många om och men hittade vi till slut bussstationen och kontoret en bit bort. Då hade dom såklart stängt. Slöa norrmän, alla slutar ju typ kl tre på eftermiddagen. Nåja. Nu vet vi i allafall var det är. Kanske... Med lite tur.

Sen hade vi planerat att ta en buss hem men vi fattade inte riktigt varifrån bussen gick eller vilken vi skulle ta (bra bevis på hur funktionell Bergens busstation verkligen är va?). Så vi började vandra hemåt för att ta en buss på vägen men vi gick fel (igen, haha) och allt slutade med att vi promenerade hela vägen hem också. Vi hade därmed varit på stående och gående fot i fyra timmar när vi hade klättrat upp för de 238 trappstegen (för att inte nämna backarna) som leder upp till vår sunkiga lilla fängelsecell. Sista biten var så jobbig och vi var så trötta att det enda vi kunde göra var att stappla hem medan vi skrattade hysteriskt. Nedför är dock mer smärtsamt än uppför kan jag meddela den intresserade, när benen är stumma.

Slutsats: Bergen är JÄKLIGT bergigt och det kan vara smart att ha iallafall en aning om var man ska.

Bergen

Vi har internet i vårt annars rätt sunkiga boende (rummen är misstänkt lika så som jag har fått för mig att fängelseceller ser ut)! Några andra iakktagelser så här långt är att a) det verkar rätt chill att vara hjemmesykepleier, norrmännen tycks inte direkt arbeta ihjäl sig, b) det är sjukt många och långa backar/trappor i Bergen, vi kommer få jäkligt tighta rumpor efter några veckor här och c) norskan går helt klart mycket över förväntan för både mig och Lisa.

Nu ska vi gå ner till centrum och hitta likningskontoret och styra upp norskt skattekort. Dit är det som sagt iallafall nerför. Hela vägen. Gissa vad det är hem?

Skriver mer sen, och lägger upp lite bilder när vi är tillbaka.

Pepp?!

Börjar känna en viss pepp inför detta. Har känt mig osäker och nervös och allmänt halvgrinig någon dag, att det ska bli en dålig upplevelse, att vi inte ska få jobba så mycket som vi vill osv. Men det är ju faktiskt så, att vissa saker kan jag styra över och andra inte. Då är det bättre jag fokuserar på det som ligger i min makt att förändra, och försöker släppa resten. Har lite för stort kontrollbehov i vissa avseenden, jag tror inte man mår bra i längden av det. Och jag tror i grund och botten inte heller att livet går ut på att ha kontroll över det som sker runt en. Så jag övar! Och nu släpper jag nojjan kring detta och håller bara tummen för oss, gör det ni med imorgon, då har vi vår första (och enda) introduktionsdag.

Kommentarer

Det kommer ju att skrivas här för att mina fina där hemma ska kunna läsa vad vi pysslar med i grannlandet. Och då hoppas jag att de där fina (familj, vänner och alla andra som vill höra dit) också skriver någon kommentar, någon gång. Kruxet med blogspot är dock, tror jag, att man måste ha ett googlekonto för att kunna kommentera. Och säga vad man vill om google, men skaffa ett sånt vetja. Det är i allafall bättre än att se den där billiga reklamen som finns på blogg.se

Om ett dygn landar vi. Introduktion på torsdag, kvällspass på fredag. Inte bestämt mig om jag tycker det känns kul eller hemskt ännu, haha, men jag är säker på att det i slutändan kommer bli alldeles utmärkt.

Nu ska den finaste visst lära mig spela Settlers. Ser ut att kunna gå lite hur som helst för mitt lag om vi säger så, oroväckande många pjäser. Detaljer. Små... saker.

I morgon...

...åker vi. Inte med dem vi hade tänkt, inte dit vi hade tänkt oss och inte för att jobba med det vi hade föreställt oss. Men det blir nog bra ändå, och om inte så handlar det bara om tre veckor.

Byte

Jag tyckte inte om blogg.se, det är så mycket reklam där. Så jag bytte.