BF + 4: Längtar efter bebis och promenader

Misströstade en stund igår kväll och bölade en rejäl skvätt, David tog som vanligt hand om mig och var snäll. Får lite dåligt samvete, han längtar ju också. Idag är det åter bättre, inser ju att det inte finns något konstigt med att bebisen fortfarande bor där inne. Från 37 + 6 till 42 veckor var det ju, det har jag ju vetat hela tiden, och det har ju inte ens gått 41 ännu. Men jag får sådana hemska tankar att den inte ska komma alls, alla ni som gått och väntat vet säkert vad jag menar? Eller så är det bara jag som är koko... Nåja, den rör sig där inne i alla fall och jag tycker faktiskt att det är hur mysigt som helst, så varför inte njuta av den här sista tiden då den är så nära som den faktiskt kan bli? Plus att en barnmorska sa att det finns studier som visar att ju längre bebisen bor där inne desto mer välutvecklade är deras tarmar när de föds, vilket minimerar risken för kolik och andra magproblem. Det lät väl bra!? Kom igen nu, ge mig lite pepp.

Igår blev jag för övrigt förlamad i mitt högra ben, eller näst intill i alla fall. Helvete så ont det gjorde. Jag har redan som ogravid haft ont i ländryggen/övre skinkan/ned i lårbenet till och från och diagnosticerat detta för många år sedan som överansträngd m. piriformis, en muskel som sitter inklämd bland gluteusmuskulaturen. Muskeln blir i alla fall överansträngd och spänd och ger något som kallas för falsk ischias, med smärtor som strålar ned i lårbenet men inte nedanför knäet. Är visst någon slags skillnad där, då smärtor som fortsätter under knäet är riktig ischias. Det föregående är ganska lätt att åtgärda om man bara vet hur. Jaja, värsta utläggningen för ingenting eftersom det antagligen inte ens var det som var problemet igår. Till saken. Jag har under gravvetiden några gånger, när jag varit nere och bökat på golvet och sedan ska resa mig upp, känt som att någon sticker en kniv i röven på mig. Ja, uppe mot ländryggen då, där den här piriformismuskeln sitter. Inte i röven. Men i alla fall så har detta blivit värre och värre och det är t.ex. drygt som fasen att plocka ur tvättmaskinen ibland. För att inte tala om när jag frostade av frysen här om dagen och var tvungen att sitta nere på golvet. Sittandet är väl inte det värsta, men att ta sig upp, då kommer kniven i röven! Igår kände jag det där ett par gånger då jag plockade upp saker från golvet, och sen när jag skulle upp ur soffan gick det helt sonika inte att gå. Det gick bara inte. Minsta lilla rörelse med det högra benet gjorde så sjuktjäklaont att det inte gick att röra. Försökte släpa det, lyfta det, hoppa på ett ben, stödja mig mot David men icke. Det gjorde bara ont just där, kring den punkten, inte ned i benet. Kul, tänkte jag, nu har någon foglossning gått bananas och så är det väl så här tills bebisen kommer. Men det släppte! Tror dock att jag ska undvika vissa rörelser framöver. Mindre roligt med en förlossning då man dessutom inte kan röra ena benet, inbillar jag mig. Om det nu blir någon förlossning??!

Kom nu lilla bebis!