Ingen bebis. Sovit som en kratta, det börjar bli en vana i och för sig. Det där med sovandet är ett problem, varannan natt sover jag hyfsat bra och varannan dåligt. Det korrelerar lite med hur mycket jag vilat under dagen med, men ibland (som igår) är jag så himla trött på dagen att det är omöjligt att inte vila en stund.
Det kanske inte blir någon bebis? Jag kanske måste vänta 15 månader till, som elefanterna? Varför har vi köpt alla bebissaker som bara står och inte kommer att bli använda? Jag misströstar verkligen inte på heltid ännu, men knasiga tankar flyger genom mitt huvud stundtals. Typ att den inte hittar ut. Och andra dumheter. Peppa mig!
Idag ska vi roa oss med att klippa vassa kattklor (Lasse tycker att det suger), beställa en Furminator från Tradera (bättre sent än aldrig, men det börjar bli lite för många tussar med katthår nu) och städa upp i stugan så vi slipper de sistnämnda. Gårdagens pack-plan rann ut i sanden så förhoppningsvis blir det lite sådant med. Gäller bara att tänka till lite så att inget väsentligt packas ned, så vi måste söka upp det från kartongerna igen. Har hittills gått ganska bra, förutom lergrytan som vi använde igår, den hade jag i min iver gömt i en banankartong. Tur David är smidig och kunde leta rätt på den.
Själv känner jag mig allt annat än smidig. Men det känns inte heller som att magen växt direkt något mer de senaste veckorna, och det hade den inte när vi var hos barnmorskan sist heller. Ska till MVC på onsdag och om den inte växt då (enligt det sjukt godtyckliga SF-måttet, vilket hitte-på!) blir det nog ultraljud för att mäta den, och eftersom jag har 15 månader kvar att vänta innan ungen kommer ut så räknar jag ju med att gå på det besöket. Sist de mätte bebisen, när vi var i Sunderbyn för att vända den, mätte den ca 11% under normalt, vad nu normalt är, eftersom de i nästa andetag sa att allt under minus 22% faktiskt var normalt. Under samma besök drog doktorn en radda om hur normaaaalt allt såg ut, normalt och bra upprepades säkert femtio gånger. Till slut började jag tänka att det kanske var lite trist att allt var så himla normalt!? Ja fi fasen, vilka tankar, tur jag är... normal =)
Men jag vet också att de däringa mätningarna kan vara lika godtyckliga som SF-måttet, stämmer inte alltid så bra. Eller alls! Hur som helst så stannar den kanske i magen för att bli riktigt rund och go, men mina peppande vänner och släktingar som fött fler än ett barn, och av olika storlekar dessutom, försäkrar mig om att själva storleken på ungen spelar mindre roll när den ska ut. Det där är antagligen väldigt individuellt också, och inget jag gruvar mig över. Tänker inte speciellt mycket på förlossningen egentligen, förutom att jag längtar. Jag har inga direkta preferenser gällande smärtlindring osv eftersom jag inte vet hur förloppet kommer se ut. Att det ska göra ont är jag väl medveten om och oroar mig ännu inte för, om det är något som eventuellt gnager är det självklart att det ska bli någon komplikation för bebisens skull. Eller att det ska bli ett oväntat snitt av någon anledning (typ att den ligger i säte eller tvärläge igen). Fast hellre det såklart, bara bebisen mår bra. Men jag vill verkligen få en normal, vaginal förlossning. Klart att jag och David har gjort en lite översiktlig plan tillsammans, och vi är ju världens bästa team, men resten tar vi lite som det kommer. Jag litar på min kropp och på barnmorskorna, och jag litar på David. Han kommer vara världens bästa stöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar