Jahapp, då har vi gått över tiden med en halv dag. Och inte en tillstymmelse till bebis, inte känner jag något speciellt heller förutom molvärk som kommer och går. Men det har jag haft i ett par veckor så det är nog inget tecken. Men jag försöker att inte gå och känna efter hela tiden, det gör väntan bara segare tror jag. Fast det är svårt att låta bli, och konstig vore man annars...
Vaknade 03.40 i natt efter att ha drömt om en läskig spindel. Kunde inte somna om och kom på att det var lika bra besöka toaletten när jag ändå var vaken, precis när jag kommit in i köket så tänds fönsterlampan där. Bara sådär, liksom. Visst, den har en timer, som är inställd på att slå på kl 12 på dagen och av kl 00. Inte tändas kl 03.40, när jag ser på. Gissa om jag hade svårt att somna om, det spökade vilt i min hjärna och jag tänkte att det var bäst ha de stora stygga katterna i sängen som beskydd. Vilket mest ledde till att en anföll min fot under täcket och den andra skrämde livet av mig när jag öppnade ögonen (efter att ha försökt somna om) och har ett stort kattface två millimeter från mitt eget. Kunde i vilket fall inte sova speciellt bra efter detta, kanske har slumrat en timme på sin höjd innan David kom hem från jobbet. Men ni säger ju att man ska vänja sig. Och jag har fått sova de senaste tre nätterna så egentligen är jag ganska nöjd. Spöket släckte sedan lampan vid femtiden, igen. Så ni vet.
Förutom spök- och kattincidenten så är det lite svårt att andas när jag ligger ned med. På ena sidan känns det som att jag har en bebis i halsen, på rygg som att jag helt enkelt får panik för att det inte går att andas och på den andra sidan som något slags mellanting. Drygt. Sitta är väl inte heller det bekvämaste. Om ungen kunde dimpa ned en bit så kanske essentiella sysslor som äta och andas skulle bli lite lättare, men det tycks vara en envis en!
Nu ska vi åka till Luleå för lite dyra och inte så nödvändiga inköp. Min älskade tjock-TV ska tydligen få flytta ut. Jag är mest glad över att ha något att pyssla med, och över att jag får en lyxshake på Max! I helgen är David ledig så vi ska promenera (min mastiga runda på ca 2 km), packa vidare och städa upp lite. Vi förbereder, men det blir inte flytt utan sorg i hjärtat. Men det tar vi en annan gång. Tjing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar