Fast jag insåg tidigare att jag nog räknat lite fel, ska nog egentligen vara BF +4 idag... Men vi kör vidare som tidigare. Lika bra det.
Och ingen bebis! Tråkigaste veckan att vänta dessutom, då David jobbar dagtid och Lisa åker till Helsingborg imorgon. Fast vi hängde igår och det var trevligt, åt godaste kakan! Idag har jag roat mig med att deppa halva dagen tills jag insåg att det var asmegatråkigt och åkte in till stan, åt lunch med min bror och spanade in hans nya lägenhet plus Reprisen och lite andra affärer. Gjorde värsta fyndet igår på Indiska, de hade 70% av reapriset och köpte ett par dukar och bordstabletter, men var tvungen köpa några tabletter till. De har för övrigt sjukt snygga kläder där nu, självklart nyinkommet och inte rea, och dessutom shoppar jag inte förrän jag känner mig någorlunda som mig själv igen. Kroppsmässigt dvs. Men ändå.
Nu ska jag leka husmor och fixa lite middag till David, sedan ska vi nog hjälpa Jon få in lite grejer i lägenheten. Jag är bara glad över att ha ett projekt att pyssla med, så det blir kul. Hänga upp lite gardiner och sånt.
Snälla, håll tummarna för att den kommer ut, i alla fall någon gång. Tänk om det inte blir någon bebis?
tisdag 31 januari 2012
måndag 30 januari 2012
Hygienkontot
Mitt hygienkonto har gått från att vara alldeles för väl tilltaget till att kanske kosta lite väl lite... Förut lade jag en hel del pengar på bra (?) hud- och hårprodukter som följaktligen kostade därefter. Det är ju till exempel inga problem att hitta en ansiktskräm som kostar sidådär 500-600 spänn för en liten burk. Ofta är de ju dryga och räcker länge, men ändå... och så måste man ju ha två, plus en rengöringskräm för ett par hundra, och kanske ett ansiktsvatten. Katching så hade 1500 :- gått...
Sedan vet jag väl inte heller hur bra och naturliga många av de här produkterna egentligen är, det är ju såklart svårt att säga men jag kan inte påstå att jag märkt någon direkt skillnad. Det som däremot gör skillnad, är ju vatten, vila och minimera sol och fest. Sol tycker jag är lite svårt under sommaren då vi har så pass lite soltimmar och man gärna vill vara ute när det går, och då tycker jag faktiskt att det är lätt värt att köpa i alla fall en bra ansiktskräm med solskyddsfaktor, helst 20. I övrigt har jag som sagt ett väldigt avskalat hygienkonto då jag dessutom började få lite panik över all skit och tillsatser som faktiskt finns i de flera produkter.
Jag skrev redan förra året om Weledas mandelolja som man kan ha i ansiktet, bland annat, men hittade för någon vecka sedan ett ännu bättre alternativ på apoteket, deras kallpressade mandelolja för 57:-! Lite billigare än Weledas, för 299:- eller vad den nu kostar. Den kan man, förutom att med fördel sova med, använda som giftfri sminkborttagning/rengöringsolja.
Utöver det så är olivolja i duschen sjukt bra för att slippa vara torr. Mjuk som en bebis blir man! Vissa tycker ju att olivolja luktar lite funky men då kan man köpa en sådan eterisk olja på hälsokosten och bara droppa ned en droppe i själva olivoljebehållaren, eller så. Kan ju inte påstå att det är därför men har i alla fall inte fått en bristning under graviditeten och gnor in mig med olivolja i duschen varenda dag. Duschar för upplysnings skull bort en del efteråt så att det mer känns som att man smort in sig än badat i olja, och akta håret om ni inte har väldigt torrt hår! Orkar man inte svabba runt oljan så använder jag till och från också ett organiskt body butter som inte luktar så mycket, tycker att Body Shops luktar lite väl starkt många gånger och de är allt annat än organiskt framställda. Fastän hela företagets approach flörtar med det intrycket.
Sedan var det det här med håret då. Mitt hår är ju lockigt, väldigt torrt och kräver en jäkla massa produkter för att få fina lockar. Produkter som knappt fungerar ändå, och dessutom kostar massor. För att inte tala om de där gifterna. Så förra hösten/vintern började jag köra med balsammetoden, dvs att aldrig tvätta håret med schampo, och vilken sjuk skillnad det blev! De första veckorna kändes ju håret lite flottigt men efter ett tag försvinner den känslan, då hårbotten ställer in sig på att producera mindre fett eftersom man utan schampo inte torkar ut den på samma sätt. Nu behöver jag i stället inte använda en enda hårprodukt, tvättar med en liten skvätt balsam, torkar håret i turban och kramar sedan igenom det och sen är det klart! Helt otroligt snabbt och billigt. Fast just under vintern brukar jag smacka in lite sådan anti-friss kräm i topparna med, när jag ändå kramar igenom det, kanske var tredje dag eller så. Sedan klipper jag mig hos frisör ca en gång per år med, resterande gånger själv eller med hjälp av någon. Mycket bra (?) och billigt! Speciellt när David rakade skallen åt mig, det måste jag göra om någon gång. Fast den största anledningen är att jag är lite rädd för frisörer, har som svårt att säga att det de tycker jag ska ha inte alls är vad jag egentligen vill ha. Plus att de envisas att tvätta mitt hår med schampo, så även om själva klippningen är fin ser jag ju ut som Einstein i minst en vecka efteråt...
Har med allt det här i bakhuvudet börjat fundera på hur naturliga alla bebisprodukter som finns på marknaden egentligen är... Babyolja, hur naturligt är egentligen det? Känns ju som värsta industriproducerade hitte-på-oljan när man läser på förpackningen, finns ju inte en organisk ingrediens och full av animaliska produkter. Är det verkligen det bästa till bebisen, eller vad ska man använda? Hjälp mig!
Sedan vet jag väl inte heller hur bra och naturliga många av de här produkterna egentligen är, det är ju såklart svårt att säga men jag kan inte påstå att jag märkt någon direkt skillnad. Det som däremot gör skillnad, är ju vatten, vila och minimera sol och fest. Sol tycker jag är lite svårt under sommaren då vi har så pass lite soltimmar och man gärna vill vara ute när det går, och då tycker jag faktiskt att det är lätt värt att köpa i alla fall en bra ansiktskräm med solskyddsfaktor, helst 20. I övrigt har jag som sagt ett väldigt avskalat hygienkonto då jag dessutom började få lite panik över all skit och tillsatser som faktiskt finns i de flera produkter.
Jag skrev redan förra året om Weledas mandelolja som man kan ha i ansiktet, bland annat, men hittade för någon vecka sedan ett ännu bättre alternativ på apoteket, deras kallpressade mandelolja för 57:-! Lite billigare än Weledas, för 299:- eller vad den nu kostar. Den kan man, förutom att med fördel sova med, använda som giftfri sminkborttagning/rengöringsolja.
Kanske inte världens sexigaste förpackning men bra är den!
Utöver det så är olivolja i duschen sjukt bra för att slippa vara torr. Mjuk som en bebis blir man! Vissa tycker ju att olivolja luktar lite funky men då kan man köpa en sådan eterisk olja på hälsokosten och bara droppa ned en droppe i själva olivoljebehållaren, eller så. Kan ju inte påstå att det är därför men har i alla fall inte fått en bristning under graviditeten och gnor in mig med olivolja i duschen varenda dag. Duschar för upplysnings skull bort en del efteråt så att det mer känns som att man smort in sig än badat i olja, och akta håret om ni inte har väldigt torrt hår! Orkar man inte svabba runt oljan så använder jag till och från också ett organiskt body butter som inte luktar så mycket, tycker att Body Shops luktar lite väl starkt många gånger och de är allt annat än organiskt framställda. Fastän hela företagets approach flörtar med det intrycket.
Sedan var det det här med håret då. Mitt hår är ju lockigt, väldigt torrt och kräver en jäkla massa produkter för att få fina lockar. Produkter som knappt fungerar ändå, och dessutom kostar massor. För att inte tala om de där gifterna. Så förra hösten/vintern började jag köra med balsammetoden, dvs att aldrig tvätta håret med schampo, och vilken sjuk skillnad det blev! De första veckorna kändes ju håret lite flottigt men efter ett tag försvinner den känslan, då hårbotten ställer in sig på att producera mindre fett eftersom man utan schampo inte torkar ut den på samma sätt. Nu behöver jag i stället inte använda en enda hårprodukt, tvättar med en liten skvätt balsam, torkar håret i turban och kramar sedan igenom det och sen är det klart! Helt otroligt snabbt och billigt. Fast just under vintern brukar jag smacka in lite sådan anti-friss kräm i topparna med, när jag ändå kramar igenom det, kanske var tredje dag eller så. Sedan klipper jag mig hos frisör ca en gång per år med, resterande gånger själv eller med hjälp av någon. Mycket bra (?) och billigt! Speciellt när David rakade skallen åt mig, det måste jag göra om någon gång. Fast den största anledningen är att jag är lite rädd för frisörer, har som svårt att säga att det de tycker jag ska ha inte alls är vad jag egentligen vill ha. Plus att de envisas att tvätta mitt hår med schampo, så även om själva klippningen är fin ser jag ju ut som Einstein i minst en vecka efteråt...
Har med allt det här i bakhuvudet börjat fundera på hur naturliga alla bebisprodukter som finns på marknaden egentligen är... Babyolja, hur naturligt är egentligen det? Känns ju som värsta industriproducerade hitte-på-oljan när man läser på förpackningen, finns ju inte en organisk ingrediens och full av animaliska produkter. Är det verkligen det bästa till bebisen, eller vad ska man använda? Hjälp mig!
BF + 4: Längtar efter bebis och promenader
Misströstade en stund igår kväll och bölade en rejäl skvätt, David tog som vanligt hand om mig och var snäll. Får lite dåligt samvete, han längtar ju också. Idag är det åter bättre, inser ju att det inte finns något konstigt med att bebisen fortfarande bor där inne. Från 37 + 6 till 42 veckor var det ju, det har jag ju vetat hela tiden, och det har ju inte ens gått 41 ännu. Men jag får sådana hemska tankar att den inte ska komma alls, alla ni som gått och väntat vet säkert vad jag menar? Eller så är det bara jag som är koko... Nåja, den rör sig där inne i alla fall och jag tycker faktiskt att det är hur mysigt som helst, så varför inte njuta av den här sista tiden då den är så nära som den faktiskt kan bli? Plus att en barnmorska sa att det finns studier som visar att ju längre bebisen bor där inne desto mer välutvecklade är deras tarmar när de föds, vilket minimerar risken för kolik och andra magproblem. Det lät väl bra!? Kom igen nu, ge mig lite pepp.
Igår blev jag för övrigt förlamad i mitt högra ben, eller näst intill i alla fall. Helvete så ont det gjorde. Jag har redan som ogravid haft ont i ländryggen/övre skinkan/ned i lårbenet till och från och diagnosticerat detta för många år sedan som överansträngd m. piriformis, en muskel som sitter inklämd bland gluteusmuskulaturen. Muskeln blir i alla fall överansträngd och spänd och ger något som kallas för falsk ischias, med smärtor som strålar ned i lårbenet men inte nedanför knäet. Är visst någon slags skillnad där, då smärtor som fortsätter under knäet är riktig ischias. Det föregående är ganska lätt att åtgärda om man bara vet hur. Jaja, värsta utläggningen för ingenting eftersom det antagligen inte ens var det som var problemet igår. Till saken. Jag har under gravvetiden några gånger, när jag varit nere och bökat på golvet och sedan ska resa mig upp, känt som att någon sticker en kniv i röven på mig. Ja, uppe mot ländryggen då, där den här piriformismuskeln sitter. Inte i röven. Men i alla fall så har detta blivit värre och värre och det är t.ex. drygt som fasen att plocka ur tvättmaskinen ibland. För att inte tala om när jag frostade av frysen här om dagen och var tvungen att sitta nere på golvet. Sittandet är väl inte det värsta, men att ta sig upp, då kommer kniven i röven! Igår kände jag det där ett par gånger då jag plockade upp saker från golvet, och sen när jag skulle upp ur soffan gick det helt sonika inte att gå. Det gick bara inte. Minsta lilla rörelse med det högra benet gjorde så sjuktjäklaont att det inte gick att röra. Försökte släpa det, lyfta det, hoppa på ett ben, stödja mig mot David men icke. Det gjorde bara ont just där, kring den punkten, inte ned i benet. Kul, tänkte jag, nu har någon foglossning gått bananas och så är det väl så här tills bebisen kommer. Men det släppte! Tror dock att jag ska undvika vissa rörelser framöver. Mindre roligt med en förlossning då man dessutom inte kan röra ena benet, inbillar jag mig. Om det nu blir någon förlossning??!
Igår blev jag för övrigt förlamad i mitt högra ben, eller näst intill i alla fall. Helvete så ont det gjorde. Jag har redan som ogravid haft ont i ländryggen/övre skinkan/ned i lårbenet till och från och diagnosticerat detta för många år sedan som överansträngd m. piriformis, en muskel som sitter inklämd bland gluteusmuskulaturen. Muskeln blir i alla fall överansträngd och spänd och ger något som kallas för falsk ischias, med smärtor som strålar ned i lårbenet men inte nedanför knäet. Är visst någon slags skillnad där, då smärtor som fortsätter under knäet är riktig ischias. Det föregående är ganska lätt att åtgärda om man bara vet hur. Jaja, värsta utläggningen för ingenting eftersom det antagligen inte ens var det som var problemet igår. Till saken. Jag har under gravvetiden några gånger, när jag varit nere och bökat på golvet och sedan ska resa mig upp, känt som att någon sticker en kniv i röven på mig. Ja, uppe mot ländryggen då, där den här piriformismuskeln sitter. Inte i röven. Men i alla fall så har detta blivit värre och värre och det är t.ex. drygt som fasen att plocka ur tvättmaskinen ibland. För att inte tala om när jag frostade av frysen här om dagen och var tvungen att sitta nere på golvet. Sittandet är väl inte det värsta, men att ta sig upp, då kommer kniven i röven! Igår kände jag det där ett par gånger då jag plockade upp saker från golvet, och sen när jag skulle upp ur soffan gick det helt sonika inte att gå. Det gick bara inte. Minsta lilla rörelse med det högra benet gjorde så sjuktjäklaont att det inte gick att röra. Försökte släpa det, lyfta det, hoppa på ett ben, stödja mig mot David men icke. Det gjorde bara ont just där, kring den punkten, inte ned i benet. Kul, tänkte jag, nu har någon foglossning gått bananas och så är det väl så här tills bebisen kommer. Men det släppte! Tror dock att jag ska undvika vissa rörelser framöver. Mindre roligt med en förlossning då man dessutom inte kan röra ena benet, inbillar jag mig. Om det nu blir någon förlossning??!
Kom nu lilla bebis!
söndag 29 januari 2012
BF + 3
Ingen bebis. Sovit som en kratta, det börjar bli en vana i och för sig. Det där med sovandet är ett problem, varannan natt sover jag hyfsat bra och varannan dåligt. Det korrelerar lite med hur mycket jag vilat under dagen med, men ibland (som igår) är jag så himla trött på dagen att det är omöjligt att inte vila en stund.
Det kanske inte blir någon bebis? Jag kanske måste vänta 15 månader till, som elefanterna? Varför har vi köpt alla bebissaker som bara står och inte kommer att bli använda? Jag misströstar verkligen inte på heltid ännu, men knasiga tankar flyger genom mitt huvud stundtals. Typ att den inte hittar ut. Och andra dumheter. Peppa mig!
Idag ska vi roa oss med att klippa vassa kattklor (Lasse tycker att det suger), beställa en Furminator från Tradera (bättre sent än aldrig, men det börjar bli lite för många tussar med katthår nu) och städa upp i stugan så vi slipper de sistnämnda. Gårdagens pack-plan rann ut i sanden så förhoppningsvis blir det lite sådant med. Gäller bara att tänka till lite så att inget väsentligt packas ned, så vi måste söka upp det från kartongerna igen. Har hittills gått ganska bra, förutom lergrytan som vi använde igår, den hade jag i min iver gömt i en banankartong. Tur David är smidig och kunde leta rätt på den.
Själv känner jag mig allt annat än smidig. Men det känns inte heller som att magen växt direkt något mer de senaste veckorna, och det hade den inte när vi var hos barnmorskan sist heller. Ska till MVC på onsdag och om den inte växt då (enligt det sjukt godtyckliga SF-måttet, vilket hitte-på!) blir det nog ultraljud för att mäta den, och eftersom jag har 15 månader kvar att vänta innan ungen kommer ut så räknar jag ju med att gå på det besöket. Sist de mätte bebisen, när vi var i Sunderbyn för att vända den, mätte den ca 11% under normalt, vad nu normalt är, eftersom de i nästa andetag sa att allt under minus 22% faktiskt var normalt. Under samma besök drog doktorn en radda om hur normaaaalt allt såg ut, normalt och bra upprepades säkert femtio gånger. Till slut började jag tänka att det kanske var lite trist att allt var så himla normalt!? Ja fi fasen, vilka tankar, tur jag är... normal =)
Men jag vet också att de däringa mätningarna kan vara lika godtyckliga som SF-måttet, stämmer inte alltid så bra. Eller alls! Hur som helst så stannar den kanske i magen för att bli riktigt rund och go, men mina peppande vänner och släktingar som fött fler än ett barn, och av olika storlekar dessutom, försäkrar mig om att själva storleken på ungen spelar mindre roll när den ska ut. Det där är antagligen väldigt individuellt också, och inget jag gruvar mig över. Tänker inte speciellt mycket på förlossningen egentligen, förutom att jag längtar. Jag har inga direkta preferenser gällande smärtlindring osv eftersom jag inte vet hur förloppet kommer se ut. Att det ska göra ont är jag väl medveten om och oroar mig ännu inte för, om det är något som eventuellt gnager är det självklart att det ska bli någon komplikation för bebisens skull. Eller att det ska bli ett oväntat snitt av någon anledning (typ att den ligger i säte eller tvärläge igen). Fast hellre det såklart, bara bebisen mår bra. Men jag vill verkligen få en normal, vaginal förlossning. Klart att jag och David har gjort en lite översiktlig plan tillsammans, och vi är ju världens bästa team, men resten tar vi lite som det kommer. Jag litar på min kropp och på barnmorskorna, och jag litar på David. Han kommer vara världens bästa stöd.
Det kanske inte blir någon bebis? Jag kanske måste vänta 15 månader till, som elefanterna? Varför har vi köpt alla bebissaker som bara står och inte kommer att bli använda? Jag misströstar verkligen inte på heltid ännu, men knasiga tankar flyger genom mitt huvud stundtals. Typ att den inte hittar ut. Och andra dumheter. Peppa mig!
Idag ska vi roa oss med att klippa vassa kattklor (Lasse tycker att det suger), beställa en Furminator från Tradera (bättre sent än aldrig, men det börjar bli lite för många tussar med katthår nu) och städa upp i stugan så vi slipper de sistnämnda. Gårdagens pack-plan rann ut i sanden så förhoppningsvis blir det lite sådant med. Gäller bara att tänka till lite så att inget väsentligt packas ned, så vi måste söka upp det från kartongerna igen. Har hittills gått ganska bra, förutom lergrytan som vi använde igår, den hade jag i min iver gömt i en banankartong. Tur David är smidig och kunde leta rätt på den.
Själv känner jag mig allt annat än smidig. Men det känns inte heller som att magen växt direkt något mer de senaste veckorna, och det hade den inte när vi var hos barnmorskan sist heller. Ska till MVC på onsdag och om den inte växt då (enligt det sjukt godtyckliga SF-måttet, vilket hitte-på!) blir det nog ultraljud för att mäta den, och eftersom jag har 15 månader kvar att vänta innan ungen kommer ut så räknar jag ju med att gå på det besöket. Sist de mätte bebisen, när vi var i Sunderbyn för att vända den, mätte den ca 11% under normalt, vad nu normalt är, eftersom de i nästa andetag sa att allt under minus 22% faktiskt var normalt. Under samma besök drog doktorn en radda om hur normaaaalt allt såg ut, normalt och bra upprepades säkert femtio gånger. Till slut började jag tänka att det kanske var lite trist att allt var så himla normalt!? Ja fi fasen, vilka tankar, tur jag är... normal =)
Men jag vet också att de däringa mätningarna kan vara lika godtyckliga som SF-måttet, stämmer inte alltid så bra. Eller alls! Hur som helst så stannar den kanske i magen för att bli riktigt rund och go, men mina peppande vänner och släktingar som fött fler än ett barn, och av olika storlekar dessutom, försäkrar mig om att själva storleken på ungen spelar mindre roll när den ska ut. Det där är antagligen väldigt individuellt också, och inget jag gruvar mig över. Tänker inte speciellt mycket på förlossningen egentligen, förutom att jag längtar. Jag har inga direkta preferenser gällande smärtlindring osv eftersom jag inte vet hur förloppet kommer se ut. Att det ska göra ont är jag väl medveten om och oroar mig ännu inte för, om det är något som eventuellt gnager är det självklart att det ska bli någon komplikation för bebisens skull. Eller att det ska bli ett oväntat snitt av någon anledning (typ att den ligger i säte eller tvärläge igen). Fast hellre det såklart, bara bebisen mår bra. Men jag vill verkligen få en normal, vaginal förlossning. Klart att jag och David har gjort en lite översiktlig plan tillsammans, och vi är ju världens bästa team, men resten tar vi lite som det kommer. Jag litar på min kropp och på barnmorskorna, och jag litar på David. Han kommer vara världens bästa stöd.
lördag 28 januari 2012
BF + 2...
...och räknar inte med bebis idag heller. Men håller mig sysselsatt! Har hunnit fira farmor Tora som fyller 85 år på onsdag (den dag som pappa tror att bebisen ska dyka upp). Smörgåstårta och bananstubbe, sen satt jag och gamlingarna och sov. Det var ungefär 100 grader varmt i farfars rum på Roknäsgården, stackars personal som ska försöka jobba där säger jag bara... Men trevligt var det, jag är där för sällan så det känns bra att ha fått fira henne. Den stora ansträngning som en 85-årsdag medförde gjorde ju såklart att jag likt pensionärerna var tvungen att åka hem och vila middag i soffan en stund, sedan har vi också hunnit med en promenad och nu ska vi laga husmanskost i lergryta. Eller David lagar, jag ansvarar för rostade potatisar och morötter, och en champinjonsås. Önskar jag haft kvar lite av all den goda Karl Johan-svampen jag och Boel fann i Hortlaxsskogen i somras!
I övrigt lär väl inte vår lördag bjuda på så många spektakulära aktiviteter och det känns alldeles förträffligt. Och känslan av att det känns förträffligt är nästan ÄNNU bättre, jag är så nöjd med att vara hemma och kanske packa någon kartong, eller städa ur städskrubben, eller varför inte ligga raklång på soffan och spela wordfeud? Där jag för övrigt heter katarula. Så ni som inte lagt till mig vet. Jag gillar mitt hem och jag gillar att vara hemma. Framförallt i vecka 40 + 2.
Fast vår heter Schlemmertopf. Lergryta är för övrigt fortfarande, fastän det fick ett uppsving för något år sedan, ganska underskattat. Fettsnålt sätt att laga mat på, om man nu bryr sig om det, och alla goda smaker och vitaminer blir kvar i grytan. Hel kyckling är nog det vi använder den mest till och det blir ju oftast sjukt gott, men har även prövat göra paella i den en gång. Vilket enligt mig inte blev så lyckat då jag hade helt fel ris som var hårt och äckligt, men det beror nog mer på kocken än grytan. Samt att vi inte diskade grytan direkt utan gick rakt på vinet (var nyårsdagen förra året tillsammans med Kristoffer och Lisa, både jag och David jobbade nyårsafton). En odiskad, porös lergryta med ett gäng räkor i leder obönhörligen till en lergryta som stinker, ja ni får fantisera själva. Men efter många diskningar och mycket skrubbande försvann den oangenäma lukten och Schlemmertopf är åter i bruk!
I övrigt lär väl inte vår lördag bjuda på så många spektakulära aktiviteter och det känns alldeles förträffligt. Och känslan av att det känns förträffligt är nästan ÄNNU bättre, jag är så nöjd med att vara hemma och kanske packa någon kartong, eller städa ur städskrubben, eller varför inte ligga raklång på soffan och spela wordfeud? Där jag för övrigt heter katarula. Så ni som inte lagt till mig vet. Jag gillar mitt hem och jag gillar att vara hemma. Framförallt i vecka 40 + 2.
Fast vår heter Schlemmertopf. Lergryta är för övrigt fortfarande, fastän det fick ett uppsving för något år sedan, ganska underskattat. Fettsnålt sätt att laga mat på, om man nu bryr sig om det, och alla goda smaker och vitaminer blir kvar i grytan. Hel kyckling är nog det vi använder den mest till och det blir ju oftast sjukt gott, men har även prövat göra paella i den en gång. Vilket enligt mig inte blev så lyckat då jag hade helt fel ris som var hårt och äckligt, men det beror nog mer på kocken än grytan. Samt att vi inte diskade grytan direkt utan gick rakt på vinet (var nyårsdagen förra året tillsammans med Kristoffer och Lisa, både jag och David jobbade nyårsafton). En odiskad, porös lergryta med ett gäng räkor i leder obönhörligen till en lergryta som stinker, ja ni får fantisera själva. Men efter många diskningar och mycket skrubbande försvann den oangenäma lukten och Schlemmertopf är åter i bruk!
Teknik och annan skit
Teknik suger!
Där hade jag egentligen tänkt avsluta inlägget för jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta prekära problem... Men jag gör väl ett försök: Jag är inte intresserad av teknik. Jag är intresserad så till den grad att jag vill att det jag använder ska fungera och det problemfritt, sedan med vilken kvalitet det fungerar spelar mindre roll. Detta leder ibland till oväntade problem, som igår då jag, min bror och min käre sambo åkte till Storheden för att inhandla (enligt mig) ganska onödig och alldeles för väldigt dyr teknik.
En ny dator; fine. En ny dator som är snabb och tyst och har många sådana giggabajtar där man kan spara fina foton; ja det ville jag nog gärna ha. Ingen av de datorer vi haft inom vår ägo de senaste åren hör till den kategorin, och dessutom har jag gett bort en då vi ju faktiskt inte var i behov av den. För att få införskaffa en sådan var jag dock tvungen att lätta på kravet gällande ingen tjock-TV. Till min stora bedrövelse! Men men, livet är ett givande och tagande. Så, vi begav oss till Luleå, jag med den naiva idén om att det nog inte skulle behöva bli så himla dyrt, ändå. LÖGN! Dyrt som tusan blev det. Enligt mig. Enligt andra, som gillar teknik, blev det nog billigt som fasen och typ hälften av vad en "bra" TV kostar. Nåja.
Det som i alla fall är mest störande, är att trots att/på grund av att vi lade en massa pengar/kom undan billigt (schizofrent detta?) så tycker jag inte att grejerna är klockrena. Ändå. Jag som inte ens gillar teknik! Men för att återgå till tidigare nedplitade sanning, jag köper gärna min TV på reprisen och har då inga direkta krav på den förutom att man eventuellt ska kunna urskilja vad som visas i rutan när man bestämt sig för att se något. Men när jag har betalat så att jag anser att det svider för skiten så vill jag ju att den ska vara klockren! Här inser jag ju dock att problemet snarast ligger hos mig, att jag inte inser förhållandet pengar - kvalitet i detta fall korrelerar kraftigt.
Nåja. Datorn är snabb som fasen och har massor av giggabajtar där alla fina foton ska in. Mer än det och surfning ska vi ju inte ägna oss åt, jo kanske helt lagligt ladda ned någon film. Och koppla den till den berömda TV:n, som emellertid ännu inte vunnit min uppskattning. Men jag sa faktiskt till David igår när vi började se en film att "Åh, det känns ju roligare att se på TV nu". Hemskt jag vet, och jag skäms något, men filmupplevelsen förhöjdes faktiskt något. Men så jäkla bra kan inte TV:n ha varit för jag somnade ändå en halvtimme efter filmen börjat... En dyr TV borde förhindra avsomning från film, tycker jag!
Kontentan är väl att jag tycker att det finns mycket annat att lägga pengarna på än teknik. Resor är väl det som jag framförallt drar paralleller med, eftersom båda i mina ögon utgörs av ren underhållning, till största del. Och jag reser hellre. Men jag gillar vår dator... Och i ärlighetens namn hade vi väl inte tagit oss så himla långt på de här pengarna, en veckas charter i Europa ungefär. Eller en långhelg i Barcelona... Paris! En grekisk strand... Waaah! Undrar om David vill lämna igen TV:n, måste gå och fråga honom numeddetssamma.
Där hade jag egentligen tänkt avsluta inlägget för jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta prekära problem... Men jag gör väl ett försök: Jag är inte intresserad av teknik. Jag är intresserad så till den grad att jag vill att det jag använder ska fungera och det problemfritt, sedan med vilken kvalitet det fungerar spelar mindre roll. Detta leder ibland till oväntade problem, som igår då jag, min bror och min käre sambo åkte till Storheden för att inhandla (enligt mig) ganska onödig och alldeles för väldigt dyr teknik.
En ny dator; fine. En ny dator som är snabb och tyst och har många sådana giggabajtar där man kan spara fina foton; ja det ville jag nog gärna ha. Ingen av de datorer vi haft inom vår ägo de senaste åren hör till den kategorin, och dessutom har jag gett bort en då vi ju faktiskt inte var i behov av den. För att få införskaffa en sådan var jag dock tvungen att lätta på kravet gällande ingen tjock-TV. Till min stora bedrövelse! Men men, livet är ett givande och tagande. Så, vi begav oss till Luleå, jag med den naiva idén om att det nog inte skulle behöva bli så himla dyrt, ändå. LÖGN! Dyrt som tusan blev det. Enligt mig. Enligt andra, som gillar teknik, blev det nog billigt som fasen och typ hälften av vad en "bra" TV kostar. Nåja.
Det som i alla fall är mest störande, är att trots att/på grund av att vi lade en massa pengar/kom undan billigt (schizofrent detta?) så tycker jag inte att grejerna är klockrena. Ändå. Jag som inte ens gillar teknik! Men för att återgå till tidigare nedplitade sanning, jag köper gärna min TV på reprisen och har då inga direkta krav på den förutom att man eventuellt ska kunna urskilja vad som visas i rutan när man bestämt sig för att se något. Men när jag har betalat så att jag anser att det svider för skiten så vill jag ju att den ska vara klockren! Här inser jag ju dock att problemet snarast ligger hos mig, att jag inte inser förhållandet pengar - kvalitet i detta fall korrelerar kraftigt.
Nåja. Datorn är snabb som fasen och har massor av giggabajtar där alla fina foton ska in. Mer än det och surfning ska vi ju inte ägna oss åt, jo kanske helt lagligt ladda ned någon film. Och koppla den till den berömda TV:n, som emellertid ännu inte vunnit min uppskattning. Men jag sa faktiskt till David igår när vi började se en film att "Åh, det känns ju roligare att se på TV nu". Hemskt jag vet, och jag skäms något, men filmupplevelsen förhöjdes faktiskt något. Men så jäkla bra kan inte TV:n ha varit för jag somnade ändå en halvtimme efter filmen börjat... En dyr TV borde förhindra avsomning från film, tycker jag!
Kontentan är väl att jag tycker att det finns mycket annat att lägga pengarna på än teknik. Resor är väl det som jag framförallt drar paralleller med, eftersom båda i mina ögon utgörs av ren underhållning, till största del. Och jag reser hellre. Men jag gillar vår dator... Och i ärlighetens namn hade vi väl inte tagit oss så himla långt på de här pengarna, en veckas charter i Europa ungefär. Eller en långhelg i Barcelona... Paris! En grekisk strand... Waaah! Undrar om David vill lämna igen TV:n, måste gå och fråga honom numeddetssamma.
fredag 27 januari 2012
BF + 1
Jahapp, då har vi gått över tiden med en halv dag. Och inte en tillstymmelse till bebis, inte känner jag något speciellt heller förutom molvärk som kommer och går. Men det har jag haft i ett par veckor så det är nog inget tecken. Men jag försöker att inte gå och känna efter hela tiden, det gör väntan bara segare tror jag. Fast det är svårt att låta bli, och konstig vore man annars...
Vaknade 03.40 i natt efter att ha drömt om en läskig spindel. Kunde inte somna om och kom på att det var lika bra besöka toaletten när jag ändå var vaken, precis när jag kommit in i köket så tänds fönsterlampan där. Bara sådär, liksom. Visst, den har en timer, som är inställd på att slå på kl 12 på dagen och av kl 00. Inte tändas kl 03.40, när jag ser på. Gissa om jag hade svårt att somna om, det spökade vilt i min hjärna och jag tänkte att det var bäst ha de stora stygga katterna i sängen som beskydd. Vilket mest ledde till att en anföll min fot under täcket och den andra skrämde livet av mig när jag öppnade ögonen (efter att ha försökt somna om) och har ett stort kattface två millimeter från mitt eget. Kunde i vilket fall inte sova speciellt bra efter detta, kanske har slumrat en timme på sin höjd innan David kom hem från jobbet. Men ni säger ju att man ska vänja sig. Och jag har fått sova de senaste tre nätterna så egentligen är jag ganska nöjd. Spöket släckte sedan lampan vid femtiden, igen. Så ni vet.
Förutom spök- och kattincidenten så är det lite svårt att andas när jag ligger ned med. På ena sidan känns det som att jag har en bebis i halsen, på rygg som att jag helt enkelt får panik för att det inte går att andas och på den andra sidan som något slags mellanting. Drygt. Sitta är väl inte heller det bekvämaste. Om ungen kunde dimpa ned en bit så kanske essentiella sysslor som äta och andas skulle bli lite lättare, men det tycks vara en envis en!
Nu ska vi åka till Luleå för lite dyra och inte så nödvändiga inköp. Min älskade tjock-TV ska tydligen få flytta ut. Jag är mest glad över att ha något att pyssla med, och över att jag får en lyxshake på Max! I helgen är David ledig så vi ska promenera (min mastiga runda på ca 2 km), packa vidare och städa upp lite. Vi förbereder, men det blir inte flytt utan sorg i hjärtat. Men det tar vi en annan gång. Tjing!
Vaknade 03.40 i natt efter att ha drömt om en läskig spindel. Kunde inte somna om och kom på att det var lika bra besöka toaletten när jag ändå var vaken, precis när jag kommit in i köket så tänds fönsterlampan där. Bara sådär, liksom. Visst, den har en timer, som är inställd på att slå på kl 12 på dagen och av kl 00. Inte tändas kl 03.40, när jag ser på. Gissa om jag hade svårt att somna om, det spökade vilt i min hjärna och jag tänkte att det var bäst ha de stora stygga katterna i sängen som beskydd. Vilket mest ledde till att en anföll min fot under täcket och den andra skrämde livet av mig när jag öppnade ögonen (efter att ha försökt somna om) och har ett stort kattface två millimeter från mitt eget. Kunde i vilket fall inte sova speciellt bra efter detta, kanske har slumrat en timme på sin höjd innan David kom hem från jobbet. Men ni säger ju att man ska vänja sig. Och jag har fått sova de senaste tre nätterna så egentligen är jag ganska nöjd. Spöket släckte sedan lampan vid femtiden, igen. Så ni vet.
Förutom spök- och kattincidenten så är det lite svårt att andas när jag ligger ned med. På ena sidan känns det som att jag har en bebis i halsen, på rygg som att jag helt enkelt får panik för att det inte går att andas och på den andra sidan som något slags mellanting. Drygt. Sitta är väl inte heller det bekvämaste. Om ungen kunde dimpa ned en bit så kanske essentiella sysslor som äta och andas skulle bli lite lättare, men det tycks vara en envis en!
Nu ska vi åka till Luleå för lite dyra och inte så nödvändiga inköp. Min älskade tjock-TV ska tydligen få flytta ut. Jag är mest glad över att ha något att pyssla med, och över att jag får en lyxshake på Max! I helgen är David ledig så vi ska promenera (min mastiga runda på ca 2 km), packa vidare och städa upp lite. Vi förbereder, men det blir inte flytt utan sorg i hjärtat. Men det tar vi en annan gång. Tjing!
torsdag 26 januari 2012
Crazy Cat Lady
Ja, det har jag blivit. Eller, har nog alltid varit men sedan Hasse och Lasse flyttade in hos oss har detta ökat kraftigt i styrka. Typ sjukt mycket. De är mina lurviga, fina kattkompisar och de gör mig så glad! Det är verkligen sant, jag tror att antalet skratt per dag har ökat till många fler än det dubbla sedan de flyttade hem till oss i juni. De gör så många lustiga, roliga och gulliga saker. Dessutom är de keliga och ger en så mycket kärlek tillbaka.
Självklart finns det en del avigsidor med att ha katt med, Hasse gillar tex att bita på saker vilket inte har varit ett direkt problem tills igår då han helt sonika bet av min mobilladdare i två delar. Och Lasse, han är väldigt verbal. VÄLDIGT verbal. Framförallt klockan sju på morgonen då han minsann tycker det är dags för mat och/eller att gå ut en sväng. För rumsrena är de med, eller tja det är klart att de är rumsrena och går på låda, men de tycker inte så mycket om lådan och går hellre ut. Win-win för båda sidor hemma i stugan, hoppas bara inte det ställer till problem när vi flyttar och får lite fler grannar och inget stall att busa i.
Självklart finns det en del avigsidor med att ha katt med, Hasse gillar tex att bita på saker vilket inte har varit ett direkt problem tills igår då han helt sonika bet av min mobilladdare i två delar. Och Lasse, han är väldigt verbal. VÄLDIGT verbal. Framförallt klockan sju på morgonen då han minsann tycker det är dags för mat och/eller att gå ut en sväng. För rumsrena är de med, eller tja det är klart att de är rumsrena och går på låda, men de tycker inte så mycket om lådan och går hellre ut. Win-win för båda sidor hemma i stugan, hoppas bara inte det ställer till problem när vi flyttar och får lite fler grannar och inget stall att busa i.
Lasse
Hasse
Graviditeten
- Inga direkta cravings men har varit sjukt sugen på juice, och då minst en liter åt gången. Detta är jag i och för sig är även i mitt ogravida tillstånd men har då mycket större motståndskraft gällande denna förrädiska dryck. Waaah, fruktkött, blodgrape; ge mig nu!
- Klarat mig helt och hållet från illamående, fram till för någon vecka sedan, men det gick över igen. Och det var inget att tala om i jämförelse med hur många verkar ha det. Hm förutom när jag borstar tänderna, att ha tandborsten i munnen är ungefär något av det äckligaste till och från. Av någon skum anledning.
- Har inte vant mig med magen riktigt. Detta visar sig genom att jag måste byta kläder sådär tre gånger varje dag för att jag dreglar (!?) ned mina tröjor.
- Gick inte upp så många kilon fram till vecka 30, ca 5, sedan har det väl rasslat till skulle man kunna säga. Jag brydde mig nog lite för mycket om detta faktum tills för några veckor sedan då jag insåg att det fanns viktigare saker att fundera över. Sist jag kollade hos barnmorskan, för två veckor sedan, var det 10, så jag gissar på att jag och bebisen tillsammans i alla fall landar på under 15 innan den bestämmer sig för att kika ut! Lite beroende på nedanstående punkt.
- Börjat samla en del vätska de senaste veckorna. Fattade först inte vad det var för fel på mina händer, kunde inte räta ut dem när jag vaknade på natten (vilket jag gör hela tiden, slipper dock till min förtjusning springa på toa). Tänkte att nä nu jäklar har jag blivit reumatisk, har ju liksom bara gått och väntat på det. Men barnmorskan påstår att det är karpaltunnelsyndrom (googla om ni är intresserade, orkar inte förklara) och fastän jag är skeptisk till all sjukvård (är detta konstigt eller vanligt förekommande som sjuksköterska) så är jag väl benägen att tro att det har något att göra med vätskan. Använde en penna tidigare (i cirka 30 sek) och när jag lade ner den hade jag en vacker inbuktning i fingret, sådär som när man skrivit tenta i flera timmar. Dessutom ser mina fötter ut som röda, korviga gubbfötter. Tur jag har mina stödisar.
- Jobbat en månad längre än nödvändigt, mest då jag visste att jag antagligen skulle go bananas av att vara hemma i 60 dagar. Säkert inte bra för alla men alldeles förträffligt val av mig själv, för mig själv, om jag får tillstå.
- Humör har jag nog alltid, det var betydligt värre där en sväng i somras då jag var JÄVLIGT sur på David, men det gick över efter någon vecka och sedan påstår han att jag varit riktigt snäll!
- En del foglossningar efter vecka 30, lite bättre sedan jag slutade jobba men ljumskarna är värst på kvällen och natten när jag ska försöka vända mig i sängen. Ett evigt stånkande att ta sig runt.
- Tränat alldeles för dåligt med ryggont som följd, och detta ska jag komma ihåg till en eventuell nästa gång. Sitta stilla länge är det absolut värsta, gå och röra sig mycket bättre. Promenerar gör jag fortfarande i vecka 40, inte blir det så många kilometer och jag går inte ensam då denna nya teletubbieformade kropp har en tendens att halka omkring på isen. Tur David är snäll och tålmodig och följer med mig, dessutom hejar han på mig och säger att jag går snabbt. Vilket är en lögn. Jag är en långsam, vaggande teletubbie. DET är sant.
- Svängande blodsocker som tusan, det är MYCKET bättre nu men ett tag var det riktigt jobbigt då jag liksom blev dödshungrig någon timme efter att ha ätit och först blev ett elakt monster (i alla fall hemma) och sedan fick obehagliga blodsockerfall.
- Har ett klickande ljud från magen ibland när jag sitter still, sedan ett par, tre dagar tillbaka. Som att man bryter av en liten pinne. Låter väldigt lustigt. Vad är detta?
- Haft en bebis som inte ville vända sig med påföljande vändning på Sus. Gick bra, eller, jo det gick bra och bebisen vändes och visst, obehagligt var det och lite ont gjorde det men det var så värt det och skulle inte tveka att göra om det igen. Ovanstående "eller" kommer av att jag fortfarande inte är säker på att den ligger rätt, fastän barnmorskan är det och alldeles säkert är den man ska lita på. Men den där tveksamheten är en av de saker jag går och oroar mig lite över, att måsta akutsnittas, det och att det ska vara något fel på bebisen. Jo, och att dö och inte få vara med min nya familj, haha. Uppfatta mig rätt dock, det är inte så att jag lägger all min vakna tid på att oroa mig. Jag antar att det hör till lite grann, sådär.
Alltså seriöst, är detta allt jag kommer på kring att vara gravid? Tyckte jag hade tusen saker som jag ville skriva ner och komma ihåg men just i detta nu finns det inget kvar. Nåja, får väl fortsätta inlägget en annan gång, om min mossiga hjärna inte lägger av helt. Risken finns. Är nog till och med överhängande.
So long, bjuder på ett par bilder av magen tills vidare. Vecka 38. Är det för naket får ni blunda. Och då jag inte är så mycket för att publicera mig själv på nätet i underkläder är detta antagligen allt som kommer att presenteras här.
- Klarat mig helt och hållet från illamående, fram till för någon vecka sedan, men det gick över igen. Och det var inget att tala om i jämförelse med hur många verkar ha det. Hm förutom när jag borstar tänderna, att ha tandborsten i munnen är ungefär något av det äckligaste till och från. Av någon skum anledning.
- Har inte vant mig med magen riktigt. Detta visar sig genom att jag måste byta kläder sådär tre gånger varje dag för att jag dreglar (!?) ned mina tröjor.
- Gick inte upp så många kilon fram till vecka 30, ca 5, sedan har det väl rasslat till skulle man kunna säga. Jag brydde mig nog lite för mycket om detta faktum tills för några veckor sedan då jag insåg att det fanns viktigare saker att fundera över. Sist jag kollade hos barnmorskan, för två veckor sedan, var det 10, så jag gissar på att jag och bebisen tillsammans i alla fall landar på under 15 innan den bestämmer sig för att kika ut! Lite beroende på nedanstående punkt.
- Börjat samla en del vätska de senaste veckorna. Fattade först inte vad det var för fel på mina händer, kunde inte räta ut dem när jag vaknade på natten (vilket jag gör hela tiden, slipper dock till min förtjusning springa på toa). Tänkte att nä nu jäklar har jag blivit reumatisk, har ju liksom bara gått och väntat på det. Men barnmorskan påstår att det är karpaltunnelsyndrom (googla om ni är intresserade, orkar inte förklara) och fastän jag är skeptisk till all sjukvård (är detta konstigt eller vanligt förekommande som sjuksköterska) så är jag väl benägen att tro att det har något att göra med vätskan. Använde en penna tidigare (i cirka 30 sek) och när jag lade ner den hade jag en vacker inbuktning i fingret, sådär som när man skrivit tenta i flera timmar. Dessutom ser mina fötter ut som röda, korviga gubbfötter. Tur jag har mina stödisar.
- Jobbat en månad längre än nödvändigt, mest då jag visste att jag antagligen skulle go bananas av att vara hemma i 60 dagar. Säkert inte bra för alla men alldeles förträffligt val av mig själv, för mig själv, om jag får tillstå.
- Humör har jag nog alltid, det var betydligt värre där en sväng i somras då jag var JÄVLIGT sur på David, men det gick över efter någon vecka och sedan påstår han att jag varit riktigt snäll!
- En del foglossningar efter vecka 30, lite bättre sedan jag slutade jobba men ljumskarna är värst på kvällen och natten när jag ska försöka vända mig i sängen. Ett evigt stånkande att ta sig runt.
- Tränat alldeles för dåligt med ryggont som följd, och detta ska jag komma ihåg till en eventuell nästa gång. Sitta stilla länge är det absolut värsta, gå och röra sig mycket bättre. Promenerar gör jag fortfarande i vecka 40, inte blir det så många kilometer och jag går inte ensam då denna nya teletubbieformade kropp har en tendens att halka omkring på isen. Tur David är snäll och tålmodig och följer med mig, dessutom hejar han på mig och säger att jag går snabbt. Vilket är en lögn. Jag är en långsam, vaggande teletubbie. DET är sant.
- Svängande blodsocker som tusan, det är MYCKET bättre nu men ett tag var det riktigt jobbigt då jag liksom blev dödshungrig någon timme efter att ha ätit och först blev ett elakt monster (i alla fall hemma) och sedan fick obehagliga blodsockerfall.
- Har ett klickande ljud från magen ibland när jag sitter still, sedan ett par, tre dagar tillbaka. Som att man bryter av en liten pinne. Låter väldigt lustigt. Vad är detta?
- Haft en bebis som inte ville vända sig med påföljande vändning på Sus. Gick bra, eller, jo det gick bra och bebisen vändes och visst, obehagligt var det och lite ont gjorde det men det var så värt det och skulle inte tveka att göra om det igen. Ovanstående "eller" kommer av att jag fortfarande inte är säker på att den ligger rätt, fastän barnmorskan är det och alldeles säkert är den man ska lita på. Men den där tveksamheten är en av de saker jag går och oroar mig lite över, att måsta akutsnittas, det och att det ska vara något fel på bebisen. Jo, och att dö och inte få vara med min nya familj, haha. Uppfatta mig rätt dock, det är inte så att jag lägger all min vakna tid på att oroa mig. Jag antar att det hör till lite grann, sådär.
Alltså seriöst, är detta allt jag kommer på kring att vara gravid? Tyckte jag hade tusen saker som jag ville skriva ner och komma ihåg men just i detta nu finns det inget kvar. Nåja, får väl fortsätta inlägget en annan gång, om min mossiga hjärna inte lägger av helt. Risken finns. Är nog till och med överhängande.
So long, bjuder på ett par bilder av magen tills vidare. Vecka 38. Är det för naket får ni blunda. Och då jag inte är så mycket för att publicera mig själv på nätet i underkläder är detta antagligen allt som kommer att presenteras här.
Nu jäklar!
Jag har tänkt cirka trehundra gånger under hösten att jag borde skriva här, nu när jag verkligen och för en gångs skull haft något av vikt att dokumentera. Alltså graviditeten och allt omkring den. Men, det har runnit ut i sanden varenda gång. I vinter tänkte jag att "när jag slutar jobba, då kommer jag ha tid att skriva", och tja, tid har jag nog haft men inte har jag prioriterat det. Men nu jäklar! Nu ska det skrivas! För i ärlighetens namn, visst hade det varit kul att ha plitat ned en del milstolpar som har nåtts under dessa nio månader, men det allra roligaste väntar vi ju fortfarande på! Och visst, att skriva kommer inte att komma högt på min prioriteringslista framöver men jag tänker att det kan vara kul för både mig, David, bebisen och vår familj och vänner som inte finns nära oss att följa, i alla fall då och då, hur det går för oss och vårt nya liv. En slags dagbok, med andra ord, som vi kan se tillbaka på senare. Med bilder, för jag vill personligen inte lägga upp en massa bilder på bebisen på Facebook då jag tycker att det är ett ganska fult spel de kör vad gäller copyright osv. Någon bild kommer säkerligen hamna där, och jag förnekar inte på något sätt att jag är en flitig (fast jag skäms lite för det) användare av detta bekväma medie som gör att man tror att man är social fastän man egentligen inte är det. Men, som sagt, ingen plats för vår bebis.
BF idag, 26/1 2012, och det känns ärligt talat väldigt konstigt. Å ena sidan känns det som att tiden har passerat mycket sakta, att tre år eller något i den stilen har gått, men å andra sidan känns det som att den flugit förbi. En märklig känsla. Jag har för ganska länge sedan ställt in mig på att bebisen nog inte skulle komma vare sig före utsatt datum eller heller på själva dagen, det känns som att den har det skönt där inne och dessutom har jag en känsla av att den nog inte riktigt hittar ut! Konstigt och ologiskt men har efter 280 dagar insett att man inte tänker så himla logiskt när man är gravid. Det har nog för den delen David med, min bästa, bästa David som antagligen, mer än en gång, undrat vad i hela fridens dagar han givit sig in på. Det känns minst sagt tryggt att ha honom vid min sida, jag tror vi klarar det mesta tillsammans och jag blir definitivt en bättre människa av att ha honom i mitt liv. Bla bla bla, jag vet, jag är astöntig och ska sluta nu men vad fan det är min blogg och jag skriver vad jag vill! Var bara tvungen skriva ned det. Och det är sant. Han är bäst!
Ps. Det kommer lösenord framöver. Meddelar detta till de jag vet kan vara intresserade av att läsa och resten får helt enkelt kontakta mig, har ju ingen riktig susning vilka som kan vilja läsa förutom de jag TVINGAR att läsa, hehe.
BF idag, 26/1 2012, och det känns ärligt talat väldigt konstigt. Å ena sidan känns det som att tiden har passerat mycket sakta, att tre år eller något i den stilen har gått, men å andra sidan känns det som att den flugit förbi. En märklig känsla. Jag har för ganska länge sedan ställt in mig på att bebisen nog inte skulle komma vare sig före utsatt datum eller heller på själva dagen, det känns som att den har det skönt där inne och dessutom har jag en känsla av att den nog inte riktigt hittar ut! Konstigt och ologiskt men har efter 280 dagar insett att man inte tänker så himla logiskt när man är gravid. Det har nog för den delen David med, min bästa, bästa David som antagligen, mer än en gång, undrat vad i hela fridens dagar han givit sig in på. Det känns minst sagt tryggt att ha honom vid min sida, jag tror vi klarar det mesta tillsammans och jag blir definitivt en bättre människa av att ha honom i mitt liv. Bla bla bla, jag vet, jag är astöntig och ska sluta nu men vad fan det är min blogg och jag skriver vad jag vill! Var bara tvungen skriva ned det. Och det är sant. Han är bäst!
Ps. Det kommer lösenord framöver. Meddelar detta till de jag vet kan vara intresserade av att läsa och resten får helt enkelt kontakta mig, har ju ingen riktig susning vilka som kan vilja läsa förutom de jag TVINGAR att läsa, hehe.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)