Internet. Eller inte? Sørbøvåg. Eller inte?

Igår kom en lurvig internetkille och "fixade" uppkopplingen i huset. Det fungerade i ca en timme, haha. Han påstod att ett av problemen var björken som står mellan affären och huset, och tyckte att Roar skulle hugga ner den. Roar menade dock att det inte fanns någon björk där ute, och då sa killen "Ja, ja, men det där skogsträdet då". Hahaha. Låter inte lika kul här som det gjorde då men det var faktiskt ganska lustigt.

Nåja. Åter i affären, har sagt till att det inte fungerar men börjar ana att jag får sitta här även de två resterande veckorna. Egentligen gör det inte så himla mycket, skönt komma sig ut från huset iallafall. Det enda sura är att de stänger här kl 20 så efter det är det slutsurfat för katten.

Min arbetsdag har på inget sätt varit betungande, förutom att en dement tant bjöd mig på gammal kaka med en galen magknip som följd. Men jag kunde inte stå emot, det var ju tjåklad på den. Tji fick jag!

Annars har jag inte så mycket intressant att förtälja. Imorgon är det 2 veckor tills jag gör min sista arbetsdag och får påbörja resan hem, tror inte riktigt att jag fattar hur skönt det kommer kännas att vara hemma. Som jag sagt tidigare så kan jag dock inte fokusera för mycket på hemlängtan än, ingen idé för det kommer bara bli tungt att släpa sig till jobbet. Idag skulle jag springa, var tanken, men himlen har bokstavligen öppnat sig och det vräker ner. Inte värt att ge sig ut då. De gamla fjordingarna säger att det ska bli uppehåll from imorgon, så vi får väl hoppas de kan sitt väder.

Är lite i valet och kvalet kring vad jag ska göra nästa vända, var jag/vi ska åka... Både jag och Lisa är välkomna hit från och med början av november, eller egentligen så tidigt vi vill men jag vill vara hemma två veckor. Och hittills så trivs jag här, med att köra runt och göra lite olika saker, plocka stygn, lägga om sår, hjälpa till med någon dusch, leverera dosetter. Men ett annat företag, de vi egentligen ville åka med från början, säger att de har uppdrag åt oss. Åker jag med dem så vill jag isf hamna på ett sjukhus för här har jag det nog så bra jag kan få inom sjukhem/hemsjukvården. Grundlönen är densamma på de två företagen, skillnaden är att de andra även betalar dryga norska hundralappen/timme i övertidstillägg. Kommer emellertid ihåg att det var något lurigt med övertiden, den räknades på något skumt sätt så att det inte var helt enkelt att få räkna sina timmar som övertid. Men om vi bortser från lönen (det går antagligen mer eller mindre på ett ut i slutändan) så vore ju sjukhus roligare, fastän man gör mindre som syrra här än vad jag är van från Sverige... Orkar man jobba arslet av sig med högre tempo och mer ansvar? Sjukhus innebär antagligen en stor stad också, vill jag vara i en stor stad? Fastän det inte finns något att göra här så är det på något sätt också ganska befriande, jag sover långa nätter, promenerar eller springer, bastar och läser min bok när jag är vaken. Men jag lär ju ha lappsjukan deluxe om två veckor när jag ska hem. Beslut! Jag tycker ju beslut är jobbigt!

Kan ni inte hjälpa mig med lite goda råd? Känns som att jag bör kunna ge något slags besked innan veckan är slut...

Infraröd bastu

Vi har en infraröd bastu i vårt hus. Trodde det var en vanlig bastu tills igår när jag testade den och såg att det ju var en infraröd rackare. Lisa och Kristoffer hade testat sådan i Hbg när hon var där sist och Lisa har lobbat för dem, jag prövade som sagt igår och svettades som en liten griseknoe. Detta finns att läsa om just infraröd bastu (som vanligt är det inte tjejen i filmen (bloggen) som skrivit brevet (texten). Den är snodd från internet dvs). Och man ska väl kanske inte tro på ALLT men visst låter det väl bra?!

Varför Infraröd bastu?

I en traditionell bastu värms kroppen upp av den varma omgivande luften, temperaturen är ofta 80 - 120 grader. Detta i sin tur gör att många har svårt att vistas i en bastu, som t.ex. äldre personer, personer med hjärtproblem mm. Energiåtgången för att värma en traditionell bastu är betydligt högre än att värma en infraröd bastu. Och av energiåtgången i traditionell bastu åtgår 80% att värma bastun och kroppen åtnjuter ca. 20%, medan i en Infrarödbastu gäller det omvända förhållandet. Infraröd bastu ( nedan kallad Ir ). Först, vad är infraröd värme? Infraröd värme är en långvågig värme, kan liknas med solens strålar, skall dock inte förväxlas med skadliga uv-strålar. Ir-värmen hettar upp alla föremål som den exponeras för, utan att använda luften för att transportera värmen. Ir- värme används idag både i medicinskt bruk och privat, främst då för sin helande effekt. Den ir-värme som används i våra ir-bastun är av en typ med låg energi, så kallade c-vågor. En Ir-bastu är vad man kan kalla en lågtemperatur bastu som ger samma värmekänsla som den vi får av att vistas ute i solen. Detta på grund av den uppvärmnings-teknik som används i en ir-bastu. Den värms upp med keramiska plattor eller karbon fiber. Värmen i en ir-bastu är mellan 40 - 60 grader, vilket i sin tur gör att personer som på grund av hälsoskäl eller annat inte trivs i alltför höga temperaturer, känner sig komfortabla i en ir-bastu. Ir-tekniken gör att värme tränger djupare in i huden ( upp till 4-5 cm ) medan traditionell bastu endast värmer huden och tränger in ca. 1-2 mm. Detta i sin tur ger positiva effekter såsom: Förbränner ca 600 - 800 kalorier per 30 min. Förbättrar blodcirkulationen. Stärker hjärtverksamheten. Lindrar smärtor i muskler och leder. Reducerar celluliter. Ökar immunförsvaret. Ger fräschare hud. Avslappnande Info från http://www.svenskaspaa.se

Bara vid fjorden

Kom ut från en patient idag som bor högt uppe på fjället, för att se att min lilla fyrhjulsdrivna Suzuki hade fått sällskap av tre lösa fjordhästar. Sugna på godis var de också för direkt de såg mig kom de fram och började nafsa i fickorna och slicka på mina händer. Hade fullt sjå att bli av med dom och att kunna backa ut från infarten utan att någon av de tre var i vägen. Jag tror de hade rymt men den dementa tanten jag besökt sa att de brukade vara lösa, jag sket dock i vilket eftersom de verkade hålla sig runt huset och stallet och smet vidare på mitt uppdrag. Sånt som bara händer vid fjorden, antar jag.

Hästarna var himla söta och jag fotade de med telefonen, men får inte över bilderna utan sladd så ni får en stulen bild på fjordingar istället. Fjording är för övrigt vad människorna här kallar sig själva, vilket alltså är samma som person som bor vid fjorden.

Väskhelvetet

Känsliga läsare varnas för starkt språk i följande inlägg.

Kom på att jag ju glömt berätta om väskincidenten som inträffade förra onsdagen när jag skulle bege mig från Bergen till Hyllestad. Först och främst, för er som inte vet det, så låg vår hybel (korridorsboende) på Haukelandsbakken. Dvs högst upp på en kulle, ovanför sjukhuset. För att komma upp/ner kan man antingen ta genvägen (trapporna) eller så gick man helt sonika nedför backen. Det sistnämnda var också det smartaste alternativet om man skulle till bussen, vilket jag ju skulle för att i sin tur ta mig till båten.

Lisa skulle och handla så vi tog backen ned tillsammans. Min väska var fullproppad och om möjligt tyngre än på vägen hit, eftersom jag nu hade lagt mitt bamselager av linser mm i resväskan och inte i ryggsäcken. Hade dessutom en hel del blöta kläder där i eftersom jag tvättat under dagen och missbedömt torkmöjligheterna i lyxhybeln.

Väskan var tung som fan med andra ord. Och på vägen ner ramlar ett av hjulhelvetena av! FINT ens. Släpar väskan plastbotten mot asfalt till bussen, det ryker lite sådär och luktar skumt. Inspekterar och ser att hela hörnet håller på att skavas bort. Men jag måste släpa, orkar knappt lyfta åbäket. Väntar på bussen, väntar typ en halvtimme eftersom jag klurat ut att om jag tar buss 29 så kan jag hoppa av vid fiskmarknaden och därmed släpa väskhelvetet kortast möjliga bit. Men bussen dyker ju aldrig upp! Var ute i GOD tid, men börjar ändå känns mig en aning stressad... Till slut slänger jag upp väskfan på en annan buss, och precis när den kör iväg ser jag att 29:an kommer bakom. SKIT. Nåja, står kvar på den fullproppade bussen med en sned väska som väger ett ton. Inser att det är för mycket folk och att jag inte ids tränga mig fram med klumpen i handen och lösa biljett. Så jag åker några hållplatser, går av och gör samma procedur på 29:ans buss. Utan att lösa biljett.

Kommer till fiskmarknaden och ser båtterminalen. Såklart så håller Bergens kommun på att gräva upp hela jävla hamnen så jag måste släpa väskan runt värsta omvägen. Plasten ryker, armarna gör ont, jag är stressad och AVSKYR innerligt väskan just nu. Kommer efter många jäkla om och men fram till terminalen, får min biljett och har nu ca 15 minuter på mig att handla. Kollar på väskan och skakar på huvudet, aldrig att jag drar med mig den jäkeln runt igen. Så jag lämnar den bara där och hoppas nästan att den ska vara borta sen. Den var ju kvar, ingen vill väl ha en resväska med titthål i nedre hörnet, och till slut får jag den ombord på båten, från båten in i taxin och sen upp i mitt rum där den nu ligger och skäms under sängen. VÄSKFAN.

Mamma säger att jag ska få en ny resväska i födelsedagspresent, så nu har jag tittat runt på snygga, lätta väskor med hela, runda hjul! Tråkigt bara att jag måste släpa dumväskan hela vägen tillbaka till Piteå om ett par veckor, planen är emellertid att den då ska vara lite lättare för jag jobbar hårt på att äta upp matlagret. Sen blir den pinnved, eller iallafall cancer. Brinnande plast alltså.

Lisa och Katten spanade in Bergen

Fina små Bergengränder

Vi köpte bamsemackor med skaldjur på fiskemarknaden. Ser ni vad galen jag blev av den!? Lisa blev lite sjuk, inte galen, och sa att hon aldrig skulle äta skaldjur igen. Men jag blev mest galen! Lite knasig med, men det ser ni ju.

Nam nam

Stor segelbåt

HAHAHA. Jag tror jag dör. Ser ut som att vi gör reklam för jackor. Hohoho. Jag ser dessutom rätt forcerad ut. Men, måste ju ha med någon bild på oss som bevis att vi verkligen åkte hit. Kanske satt och gömde oss på zon och skrev blogg, vem vet?

Lisbert!

Jo se där ja, råkade visst fastna på bild igen

Brygge

Måndagskontemplering

Idag har jag jobbat min första dag, på egen hand. Åkte ut på den långa turen så har sammanlagt kört 7,9 mil mellan 9.30 och 13.30, med blandade uppdrag. Allt från att ta på stödstrumpor, lägga om riktigt nasty sår, bara dricka kaffe och dela ut medicin. Det är lite mer en mix av hemtjänst och distrisktssjukvård som vi känner till det hemma i svea här vid fjorden, än vad jag tyckte det var i Bergen. Lite mindre dusch och påklädning, lite mer mediciner. Delat en del dosetter och lallat på, helt okej arbetsdag måste jag säga. Imorgon ska jag köra ännu längre dessutom ge fyra intramuskulära injektioner, tur man blir glad för lite! Känns som när jag gick skola, haha!

Mina huskompisar är trevliga, lite äldre än mig. Vi är totalt sex vikarier från samma bemanningsföretag här, och det märks att de har svårt att hitta lokal arbetskraft för hela sjukhemmet/hemsjukvården verkar stå och falla med vikarietillgängligheten. Kommer antagligen bli erbjuden att komma tillbaka hit igen efter att jag varit hemma mina veckor, men då skulle jag vilja ha Lisa med mig, så vi kan basta och gå promenader!

Det mest störande är fortfarande att internet inte fungerar i huset. Vill kunna prata med Lisa, mamma, pappa, David, men det är för dyrt att ringa från mitt kontantkort till svensk telefon. Mamma knogar och ringer, från svensk hemtelefon är det inte så farligt dyrt, annars har jag inte fått prata med någon. Om internet hade fungerat hade vi kunnat prata via msn, har ju mick i datorn. MrDatafit-it verkar ha något stort uppkört någonstans. Har iallafall klagat lite till chefen på bemanningsföretaget idag, de betalar ju ändå för att vi ska få ha internet, så jag hoppas att något händer denna vecka och inte om 2,5 veckor när jag ska hem.

2,5 veckor ja. Det är ju läääänge! Försöker att inte tänka så mycket på det för det blir bara jobbigt, eller jag har planerat att ta en vecka i taget, känns mer överkomligt så. Visste att det skulle kännas länge, men denna perioden blev ju lite speciell eftersom jag först var i Bergen en vecka och sen åkte hit. Jag roar mig med det som finns, dvs jobb och promenad/löptur. Investerade idag i en skitsnygg reflexväst för 49 NOK, inte för att jag tänkt vistas på vägarna efter att det blivit mörkt, men nu har det börjat regna och är ganska grått och disigt även under dagarna. Både mina regnkläder som jag har när jag promenerar och de kläder jag springer i är svarta, tänkte att det var en billig livförsäkring.

Har för övrigt drabbats att fjordsjukan även jag tror jag, haha. Dvs att köra som att man stulit bilen på dessa smala, slingrande vägar. Det är nästan som rally och det blir automatiskt så att man gasar när man ser att det är fritt fram till nästa kurva, allt för att snabbast möjligt komma nära en ficka där man eventuellt kan mötas två bilar i bredd. Men var inte oroliga! Jag har en rallyförare i mig, någonstans! Annars är det ganska skönt att köra runt på små grusvägar uppe på fjället, tar ofta minst 20 minuter mellan husen och idag hittade jag en radiostation som, mellan en massa norskt dravel, spelade gammal, fin rock. Jag sjöng för hela dalen men jag behöver inte oroa mig att någon ska höra. =)

Denna vecka jobbar jag alla dagar, tror jag, kommer inte riktigt ihåg. Tror att jag har en ledig dag på 21, vilket passar mig bra. Säger jag nu hehe, lär inte låta likadant när jag är trött och överarbetad på någon vecka, men då får jag väl tänka på lönen som kommer i november. Eller Venezuelaresan som lönen ska gå till! Och på att jag då snart får åka hem till min säng, mamma, kramar, HEMMA! Ett tag iallafall, tills det bär av igen. OM det bär av igen, vet aldrig vad som händer på vägen.

De gamla, lärda, fjordborna säger att det ska regna tom torsdag, så sen ska jag försöka få med mig kameran ut igen. Något riktigt coolt är att när det regnar så översvämmar en massa små sjöar uppe på Lihesten, och det bildas bamsestora vattenfall som störtar ner i fjorden mitt emot vårt hus. Min kamera gör dock inte det häftiga rättvisa, så det blir nog inga bilder av det den här gången. Skogarna är också fina att fota, de ser ut som sagoskogar, alldeles täta och gröna. Mossa överallt, både på marken och på träden. Finns en massa små fina stigar men litar inte alltför mycket på min förmåga att hitta hem så jag vågar inte gå så himla långt in själv, vore ju pinsamt (men antagligen underhållande) om jag blev tvungen ringa räddningstjänsten för att jag gått vilse. Svenska turist!

Helg?

Det ær helg nu sæger dom som vet! Men jag vet inte, och bryr mig inte, før jag jobbar. Jobba kvæll i helgen kænns alldeles perfekt, hinner med morgonpromenad eller løptur under dagen och sen jobbar jag inne på Bufelleskapet under kvællen. Det ær typ som ett korttids och det enda systerliga jag gør ær dela medicin, men jag ær definitivt hellre hær æn åker ut och kør upp på fjællen i mørkret. Det ær roligt att åka ut till folk på dagarna, men jag hoppas få vara inne så mycket som møjligt på kvællarna av just logistiska skæl. har varken lust att køra fast, køra utfør ett stup eller på annat sætt mista livet hær.

Om ni undrar varfør bokstæverna ær så lustiga så ær det såklart før att jag sitter och tjyvskriver på jobbet. Det ær hyfsat lugnt ikvæll ændå, førutom en tant som larmar HELA tiden. Nær hon inte larmar står hon utanfør kontoret och knackar. Ja ja, jag lær væl bli minst lika besværlig nær jag blir gammal.

Det blev godis igår, upplysningsvis. Och nu æter jag mer godis! Fy før mig, illa mår jag också. Men det kænns som att jag behøver något att "fira" helgen med och då ær godis iallafall bættre æn alkohol. Tre veckor till hemfærd kænns som tusen år just nu! Jag længtarlængtarlængtar. Men førsøker att inte tænka på det hela tiden før då blir det bara jobbigt. Sista veckan kan jag tænka =) Næsta vecka ska føretaget få boka min biljett hem och jag hoppas det passar med færjor, buss och flyg annars kommer det bli en lång resa...

Nu kommer tanten igen... På återseende!