Kanske någon som har en gammal moccamaster hemma, till skänks? Eller bara en massa annat, gammalt tjosan-hejsan, som för er är skräp, men för mig en skatt!? Jag är ju sakletare.
Här har vi en annan sakletare, för övrigt en av mina största inspirationskällor i livet:
- Jag är sakletare, säger Pippi en dag till Tommy och Annika.
- En sakletare, vad är det för nånting, säger Tommy.
- En som letar reda på saker vetja, säger Pippi. Hela världen är full med saker, och det
behövs verkligen att någon letar reda på dom. Och det är just det som sakletare gör.
Tommy och Annika bestämmer sig också för att bli sakletare. Och så går de alla tre ut
och letar.
Pippi hittar en rostig plåtburk.
- Burkar kan man aldrig få för många av, säger hon belåtet.
- Vad kan man ha den till, undrar Tommy.
- Man kan köra in huvet i den och leka att det är mitt i natten, säger Pippi.
Och det gör hon. Så vandrar hon fram med burken över huvet ända tills hon snavar över
ett ståltrådsstaket. Oj, en sån skräll det blir! Men Pippi hittar nånting mera. En tom trådrulle.
- En sån liten söt, söt trådrulle att blåsa såpbubblor med eller att hänga i ett snöre runt halsen
och ha till halsband, säger hon förtjust.
Från "Pippi är sakletare" av Astrid Lindgren
Pippi har rött hår (fast mitt är inte så rött längre verkar det som), fräknar (har jag massor av) och så gör hon inte som alla andra. Hon är alldeles, alldeles egen och folk verkar irritera sig på det. Kul, säger jag. Uppkäftig är hon. Kul, säger jag igen. Sedan har hon en apa (skulle varit en orangutang, de där Herr Nilsson-aporna är elaka tror jag) och en häst, som i min önskedröm. Dessutom har hon ett jäkligt skevt och coolt hus, ett sånt hus som jag vill ha. Måste bara bearbeta David lite, tror han får färgsvindel ibland. Häftiga kläder har hon också, på den här bilden en sådan tröja som jag hade, en gång, men som jag har för mig att min käre vän Martin ärvde vid något tillfälle. Ja, jag och Pippi är kompisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar