Borta bra...

Kom just på att under de senaste åtta veckorna, har jag varit hemma två. Dags att dra sig hemåt då, eller vad tycker ni?

Haha?

Det var då fasen vad många "haha" jag skrev i förra inlägget. Tyckte jag verkligen det var så kul? Neeej. Utfyllnad, antar jag. Sorry, för det ser ganska lejt ut.

Lejd/lejt. Det ordet använder man nog bara i Piteå? Ja, plus i Norge då. Där man tydligen kan heta Lejdolf. Seriöst, HAHA.

Snart!

Ikväll har jag sett fyra avsnitt av Greys Anatomy som gick på tv, och irriterat mig på att det ibland är så JÄVLA overkligt. Haha. Tänk om sjukhuslivet vore hälften så glammigt och dramatiskt. Nåja. Det var gulligt och romantiskt också. Programmet alltså.

Packat har jag också, åtminstone det jag inte ska använda. Jobbar först mellan 07.30 och 13.30 imorgon, sedan från 16.00 till 22.00. Sedan är dessa tre veckor över! Såklart strulade det med taxibeställningen till måndag morgon, så ni kan väl hålla tummarna att det kommer en taxi. Annars vet jag inte riktigt vad jag gör...

Förutom den allmänna, sköna känslan av att vara hemma, så längtar jag till att kunna ta långpromenader där det inte bara finns en enda väg att gå efter, och där man kan gå runt, ni vet. Inte rakt fram, vända och sedan rakt fram hela vägen hem. Korpen ska också besökas, hade väl tänkt springa det där vårruset i slutet av maj (nu har jag skrivit det här så nu finns ingen återvändo, haha!). Men fem km ska jag ju klara, ingen match. Måste bara sluta vara så jäkla slö.

Nu ska jag glo på tv:n en stund, dricka lite vatten, duscha och sen sova alldeles jättetidigt.

Snart hemma!

Åh. Nu känns det som att jag jinxade resan. Haha.

Min kille...

...och hans polare flyttar det mesta ur den gamla lægenheten idag. Fan vad schysst. De ska få något gott att æta och dricka, nær jag kommit hem, kommit i ordning och fått ett husmors-il!

Marsvin!

Den vill nog bo hos oss...Och den!

Ser ni så søta?

Ett långhårigt?

Vad tror ni om min nya ide: att skaffa två marsvin? Søta, lættskøtta djur. David sa att med hans mustasch så kanske de tror att han ær en av dem. Smidigt før mig, slippa hålla især folk och fæ. Eller hur?

Pe-äss

Kanske någon som har en gammal moccamaster hemma, till skänks? Eller bara en massa annat, gammalt tjosan-hejsan, som för er är skräp, men för mig en skatt!? Jag är ju sakletare.

Här har vi en annan sakletare, för övrigt en av mina största inspirationskällor i livet:

- Jag är sakletare, säger Pippi en dag till Tommy och Annika.
- En sakletare, vad är det för nånting, säger Tommy.
- En som letar reda på saker vetja, säger Pippi. Hela världen är full med saker, och det
behövs verkligen att någon letar reda på dom. Och det är just det som sakletare gör.

Tommy och Annika bestämmer sig också för att bli sakletare. Och så går de alla tre ut
och letar.

Pippi hittar en rostig plåtburk.

- Burkar kan man aldrig få för många av, säger hon belåtet.
- Vad kan man ha den till, undrar Tommy.
- Man kan köra in huvet i den och leka att det är mitt i natten, säger Pippi.

Och det gör hon. Så vandrar hon fram med burken över huvet ända tills hon snavar över
ett ståltrådsstaket. Oj, en sån skräll det blir! Men Pippi hittar nånting mera. En tom trådrulle.

- En sån liten söt, söt trådrulle att blåsa såpbubblor med eller att hänga i ett snöre runt halsen
och ha till halsband, säger hon förtjust.

Från "Pippi är sakletare" av Astrid Lindgren

Pippi har rött hår (fast mitt är inte så rött längre verkar det som), fräknar (har jag massor av) och så gör hon inte som alla andra. Hon är alldeles, alldeles egen och folk verkar irritera sig på det. Kul, säger jag. Uppkäftig är hon. Kul, säger jag igen. Sedan har hon en apa (skulle varit en orangutang, de där Herr Nilsson-aporna är elaka tror jag) och en häst, som i min önskedröm. Dessutom har hon ett jäkligt skevt och coolt hus, ett sånt hus som jag vill ha. Måste bara bearbeta David lite, tror han får färgsvindel ibland. Häftiga kläder har hon också, på den här bilden en sådan tröja som jag hade, en gång, men som jag har för mig att min käre vän Martin ärvde vid något tillfälle. Ja, jag och Pippi är kompisar.

Önskelistan

Jag önskar mig en moccamaster. Hörde du det, tomten? Typ marstomten eller påsktomten eller när du nu vill komma, men gärna snart. Här i Norge har ALLA en sådan, gamla, coola, från typ sjuttiotalet. Tyvärr lär jag väl inte hitta någon gammal utan blir väl nödgad köpa en ny. Fast Blocket finns ju alltid!

Men, en dryga tusing på en kaffebryggare... Är det värt det? Kanske blir en perkulator istället. Då blir i alla fall David glad, han har perkulatordrömmar!

Ragis?

Ragis, ær det du pappa? Nææh, men jag har ju førsøkt att INTE låta så pessimistisk. Men jag børjar faktiskt bli leds nu. Eller, jag har som tappat stinget. Kænner mig lite lætt apatisk, som att inget spelar någon roll!

Men jag saknar er alla!

Calici

Läser att vinterkräksjukan härjar på Sus. Lagom till nästa vecka kan ni räkna med att den kommit till Päs, FÖR DEN DÄR JÄKELN FÖRFÖLJER MIG! Jag behöver liksom bara sticka in näsan i en sal med calici, så hoppar den lilla fulingen på mig. Pepparkorn och vad fasen mer som ska skydda: pyttsan! Jag är en sucker för naturläkemedel och tjosan-hejsan, men mot Calici finns det en, och endast en, åtgärd: Extinktion.

Jag behöver en sådan här, hoppas landstinget införskaffar en till mig, å det snaraste:

Monotoni

Idag har jag sovit, promenerat, ätit, druckit kaffe, surfat, duschat, ätit igen. Och nu ska snart gå till jobbet för en kvällsvakt. När jag kommer hem ska jag sova, sen ska allt det där upprepas ännu en gång. Höhö, lajbans va?

Men, det går bra! Fantiserar om vår nya lägenhet och alla loppisfynd jag hoppas göra.

Kram!

Syrror som jag

Haha. Hittade en mycket rolig sida på facebook:

Sjuksyrror i allmänhet...

...funderar över andra yrkesval...som dagisfröken, samtalsterapeut, vaktmästare eller kanske servitris? fast just det, allt det där får man ju göra som sjuksyrra!

...öppnar lönespecen och inser att sjuksköterskelönen inte blir någon jordenruntresa den här månaden heller

...ställer väckarklockan på fem. Hej lördag!

...läser manualen för den nya undersökningsapparaten som tydligen är vansinnigt dyr, oerhört känslig och ingen riktigt förstår vad den gör. Ungefär som en läkare.

...längtar tills de börjar producera koffein som infusionslösning!

...tar sig välförtjänt semester, kommer blunda och hålla för öronen om någon tar sig för bröstet och flämtar på planet

...är relativt säkra på att helvetet kommer bryta lös om någon får för sig att yppa "vad lugnt det är i natt"

...Ont i knät, säger du? Det låser sig när du sitter still? Exakt vad gör du på akutmottagningen? Och ännu mer intressant; varför kom du i ambulans?

...älskar vintern! Inte nog med allt det roliga calici har att erbjuda, nu faller vita tussar ner från himlen för en oändlig ström av collumfrakturer.

http://www.facebook.com/pages/Sjuksyrror-i-allm%C3%A4nhet/293852212940?v=wall

Fastelavensboller

Jag äter:

+

+

+

och låtsas att det är:

Äppelpaj med sån havregrynssmuldeg. Går ganska bra. Typ, iallafall. Men jag undrar vad jag ska äta för att låtsas att jag äter en:

Det är frågan... I Norge äter man fastelavensboller, måste nog pröva en innan avfärd men de verkar då inte alls lika goda som våra semlor. Fyllda med bara vispgrädde, eller med vaniljkräm. Som någon himla krämbulle! Eller, i värsta fall, norrmännens favorittillbehör alla kategorier: syltetøy.

Nej, svensk semla ska det vara!

Nadine Hurley

Visst ja, tänkte bara meddela att det finns en stor risk att jag inom kort kommer att se ut som Nadine Hurley i Twin Peaks. Älskade, älskade Twin Peaks. Men jo, tror min syn gått och blivit usel. Befarar en lång och plågsam framtid med ögonlapp.

Twin Peaks är ju en briljant serie med helt otroliga karaktärer, och Nadine är en av dem.

Nadine Hurley is married to Big Ed and is well known in the town for her ferocity and eccentricity. Nadine wears a patch over her left eye, having lost it in a hunting accident on their honeymoon. Ed's guilt over the accident (and other things) is perhaps all that holds together their mostly unhappy marriage, as he would rather have married Norma Jennings, his high-school sweetheart.

Nadine spends the first few episodes of the series in a state of obsession with trying to create the world's first completely silent drape-runners. She is successful when her husband, Ed, accidentally spills mechanical grease on the cotton balls she is fixing to the runners. Nadine initially thinks this will make them both very rich but alas it does not, because not many people care about silent drape-runners.

After trying to commit suicide at the end of the first season (by overdosing on a mixture of pills), Nadine awakes from the resulting coma believing herself to be a teenager in high school and, incidentally, just dating her husband. Her superhuman strength (already present in season one) allows her to enter the school's wrestling team—the first female to do so. Though the cause of her strength and her memory loss is left largely to the viewer's imagination, adrenaline is circuitously mentioned at one point by Dr Hayward, as well as is Dr. Jacoby's comment that "that tissue's packed in there pretty hard".

http://en.wikipedia.org/wiki/Nadine_Hurley#Nadine_Hurley

Såja, då köper ni bums de två säsongerna (som skulle ha varit fler). Annars kanske ni råkar ut för en freak pie-related accident. Sådant händer, åtminstone i Twin Peaks.

Nu flyttar vi till Storgatan

Idag hade jag gärna varit hemma. David har fått nycklarna till lägenheten, varit med på besiktningen och tjatat till sig att en målare ska ordna med lite skavanker efter de som tidigare bott där. Jag vill åsså vara med! Men men, nu ska vi se. Räkna nu med mig. Onsdag, torsdag, fredag, lördag: fyra dagar! Fan, jag glömde söndag... Fem dagar! Jobbar som tur var mest kvällar, då går dagen snabbare som jag berättat tidigare. Idag är jag faktiskt ledig, inte så himla kul men jag orkade inte ens klaga faktiskt, är trött och mör med halsont och huvudvärk. En ganska bra dag att ligga hemma och slöa mig på, men jag känner mig ändå lite rastlös. Speciellt när jag tänker på allt jag hade kunnat få gjort hemma.

Men, vad är väl en bal på slottet (eller en tisdag i Piteå)? Har kommit fram till att de enda aktiviteterna jag har att syssla med idag är 1) äta och 2) sova. Mamma tyckte att "tråkigare saker fanns det ju att göra", och egentligen har hon väl rätt. Jag kan ju i och för sig också läsa, promenera, basta, se tv, se en film osv, men jag är visst segstartad idag. Klockan är ju snart tre, för bövelen. Fast det är ju nu jag ska passa på att vila. Kring jul var vi hos Davids syster och åt tacos, och då sa hon att hon ibland skulle tycka det var så skönt att bara få åka så här som jag gjort, jobba och efter jobbet bara ha sig själv att tänka på. Och det är faktiskt lyxigt, på ett sätt. Jag är bara så dålig på att uppskatta det. Till en början går det bra, men sedan ledsnar jag på att vara mitt enda sällskap.

Vad jag klagar! Eller gör jag det? Jag får lite dåligt samvete för det känns som att jag klagar, och vem fasen vill läsa en massa klagolåt hela tiden. Men samtidigt skriver jag ju här för att på något sätt få skriva hur jag tänker och känner. Jag vet, att blogga är nog SÅ 2008 (haha), men det skiter jag ju i! Det är som när jag var liten, och hade en dagbok med ett sådant litet lås. Där jag skrev vem jag var kär i och andra hemligheter, typ vad jag hade ätit den dagen och vad min älsklingsponny hette. Idag är jag ju bara kär i en person och har inte så många övriga hemligheter som jag vill dela här (är faktiskt lite avis på de som klarar att skriva helt utlämnande i sin blogg, det verkar frigörande på något sätt), men det är ändå roligt att ha en slags dagbok, ni vet.

Jag har tänkt mycket på sista tiden på hur det var att vara barn, och även ett lite större barn, och det var ju alldeles fantastiskt. Ibland fult, ibland fint, jobbigt, hemskt, underbart; ja, men som livet är i allmänhet. Fantastiskt jäkla jobbigt och jäkla fint. Jag hade turen att ha en underbar familj och jag har så fina minnen, hoppas att jag kan ge mina egna barn (nej, inga barn än) samma möjlighet till en fin barndom.

Har som jag skrev tidigare en uppsjö av intressanta saker jag skulle vilja skriva om här (ni kanske inte tyckte att min lista verkade så intressant men det gör då minsann jag), och nu kan vi väl säga att ämnet hemlängtan är avklarat för ett tag framöver? Alla vet att jag längtar hem, och ingen har väl missat att jag är här i ödemarken till måndag. Så nu bestämmer vi att jag skriver om något annat de här återstående dagarna, okej? Ja, eventuellt får jag skriva något om hur jag glädjer mig till hemresan, på söndag.

Till sist: Fine, fine David, det var då den finaste kommentaren på förra inlägget. Du är bäst!

Och riktigt till sist, snart är vintern över!

Bästa Lisa och Kristoffer är på Sri Lanka just nu, hoppas de har det alldeles, alldeles underbart! Längtar så tills det är vår och sommar och vi kan hänga, grilla, äta, basta och bada. Hm, vi ser kanske lite luffiga ut på kortet men det får ni ta, vi är ju i Finnträsk! David fotar så han syns inte. Men han finns!