söndag 24 juni 2012
fredag 22 juni 2012
Glad midsommar...
...önskar Lovis!
Idag har vi inte många planer förutom att inte ha några planer och må allmänt gott. Framförallt en dag utan måsten.
Kramar på er!
söndag 17 juni 2012
Tröttis
Har snabbfirat kusin Tuva idag. Grattis på tvåårsdagen (lite i efterskott) önskar baby Lovis!
Idag...
...har Lovis, snart 4,5 månader, ätit några skedar gröt för första gången! Eller vi prövade redan tidigare i veckan men då spottade hon ut det mesta, men nu var det gott!
Morsan...
...hoppgungan är ju för stooor! Eller så är jag för liten! Mina armar sticker rakt ut. /Lovis
onsdag 6 juni 2012
Kalas!
Den 15:e juli ställer vi till med kalas för Lovis. Namnkalas, namngivningsceremoni, barnvälkomnande, välkomstfest. Eller vad man nu vill kalla det. Ett firande för att Lovis är här hos oss, och för de namn vi valt att hon ska bära.
Jag och David har nu diskuterat mycket kring detta, dop eller namngivning. Jag har så länge jag kan minnas tänkt att jag inte kommer döpa mitt eventuella barn, då jag inte är troende. Jag förkastar på inget sätt den kristna tron och de traditioner den medför, och jag tycker att dess grundpelare i mångt och mycket uppmanar folk att bete sig... vettigt. Liksom inte stjäla, inte vara otrogen, inte ljuga, inte döda. Respektera de äldre. Vem kan tycka det är dåligt? Sedan att man måste tro på enbart en specifik gud, vila på söndagar och i allmänhet vara rädd för gud och alla hans straff om man inte gör som han säger, håller jag väl inte riktigt med om. Men, till saken.
Jag ändrade mig någonstans här på vägen, under tiden jag var gravid, och kände att jag nog ville att Lovis skulle få ett kristet dop ändå. Det ville dock inte David. Och vi har pratat och pratat, vridit och vänt på det. Han var utan tvekan beredd att gå med på dop om jag nu tyckte det var viktigt, men då känns det ändå inte riktigt rätt. Jag tänkte mig ett dop utan besökare, att man liksom bara kunde kila in i kyrkan, kasta lite vatten på ungen och utan att orda så mycket om Gud och alla hans straff och vilodagar (hur fan ska man ha tid med vilodagar? Bara det visar ju vilken verklighetsförankring den här så kallade guden har) bara... döpa henne. Inte för att hon inte ska hamna i helvetet för så många dödsfall har jag varit med på att jag vet att det varken är i himlen eller helvetet man hamnar, nej men bara för att hon skulle bli döpt. Och där blev det ju fel. Jag vill döpa henne bara för att hon ska bli döpt, inte för vad det egentligen innebär att vara döpt. Så, ett barnvälkomnande blir det!
Jag och David har nu diskuterat mycket kring detta, dop eller namngivning. Jag har så länge jag kan minnas tänkt att jag inte kommer döpa mitt eventuella barn, då jag inte är troende. Jag förkastar på inget sätt den kristna tron och de traditioner den medför, och jag tycker att dess grundpelare i mångt och mycket uppmanar folk att bete sig... vettigt. Liksom inte stjäla, inte vara otrogen, inte ljuga, inte döda. Respektera de äldre. Vem kan tycka det är dåligt? Sedan att man måste tro på enbart en specifik gud, vila på söndagar och i allmänhet vara rädd för gud och alla hans straff om man inte gör som han säger, håller jag väl inte riktigt med om. Men, till saken.
Jag ändrade mig någonstans här på vägen, under tiden jag var gravid, och kände att jag nog ville att Lovis skulle få ett kristet dop ändå. Det ville dock inte David. Och vi har pratat och pratat, vridit och vänt på det. Han var utan tvekan beredd att gå med på dop om jag nu tyckte det var viktigt, men då känns det ändå inte riktigt rätt. Jag tänkte mig ett dop utan besökare, att man liksom bara kunde kila in i kyrkan, kasta lite vatten på ungen och utan att orda så mycket om Gud och alla hans straff och vilodagar (hur fan ska man ha tid med vilodagar? Bara det visar ju vilken verklighetsförankring den här så kallade guden har) bara... döpa henne. Inte för att hon inte ska hamna i helvetet för så många dödsfall har jag varit med på att jag vet att det varken är i himlen eller helvetet man hamnar, nej men bara för att hon skulle bli döpt. Och där blev det ju fel. Jag vill döpa henne bara för att hon ska bli döpt, inte för vad det egentligen innebär att vara döpt. Så, ett barnvälkomnande blir det!
"När man har ett namnkalas eller en namngivning så har barnet
antagligen redan fått ett namn som registrerats hos skatteverket,
men ni vill ändå fira detta. Namnkalas är något
som man ofta har istället för ett dop för att uppmärksamma
barnet och på ett litet högtidligt sätt ge barnet dess
namn".
Sedan var det den lilla detaljen att få ihop tid, lokal, planering. Mitt i allt annat. Det har inte varit så enkelt då det är många som kommer från andra städer, som vi gärna vill ska närvara. Vi har fått ändra dag och tid och lokal, men nu hoppas vi att det ska vara spikat. Jag har känt lite dåligt samvete då det inte funkar för alla, men inser att det är omöjligt att få det att funka för alla, så nu får det bara bli så här. Vi har framförallt valt det datum vi valt då Davids bror med familj kommer att vara i stan då, och då vi inte träffat dem på alldeles för länge, Lovis längtar efter sin kusin Klara och det helt enkelt inte blir något kalas utan dem, så är det nu den 15:e juli som gäller! Lokal var ju inte heller helt enkelt då vi egentligen ville ha en gammal, mysig byagård men vårt ena alternativ var alldeles för litet och det andra var byagård men både omysigt och något opraktiskt. Så Furulundsgården får det bli; billigt, lagom stort, praktiskt, inte så himla mysigt men det finns lekrum för barnen.
Dessutom har ju Gud något finger med i spelet i den lokalen, då kanske hen också blir nöjd!?
Lovis fyra månader
Idag blir du fyra månader, vår underbara, söta, mjuka, runda och glada unge! Du är verkligen en otrolig gåva och som jag tidigare skrev, mycket mer än jag någonsin vågat hoppas på. Du ger oss så ofantligt mycket!
Dina sov- och matrutiner har inte ändrats nämnvärt sedan förra månaden. Du äter fortfarande på natten, vilken startar kring sju, halv åtta (blir tidigare och tidigare för varje dag känns det som) med ett kvällsmål. Om jag inte väcker dig för en påfyllning när jag själv går och sover så vaknar du för mat vid 02 och sedan vid 05-06, om du får en sluring vid 23 sover du ofta till ca 04-05. Eller, du skulle nog vilja äta redan kl 02-03 men då brukar pappa muta dig med tutten ett par gånger, så du somnar om! Du sover fortfarande i din hängande vagga, men du är ganska lång så snart kommer du att
Eller, dina sovrutiner under dagen har ändrats en hel del, då du inte länge sover varken så länge eller så djupt som tidigare. Inga tretimmarslurar längre med andra ord! Du tycker också mer och mer om att vara med, sitta i knäet och kika runt när mamma och pappa är på tex restaurang eller café. Att bara ligga i vagnen är heller inte så kul i längden så det händer oftare och oftare att du sitter upp och tittar ut en stund. Du tycker också om din Bumbostol, vi märker att du blir trött efter en stund och då liksom tippar lite framåt, men du orkar längre och längre för varje dag! Du blir lätt rastlös men numera är dina leksaker som du fått av kusin Tuva en stor hit, och du kämpar länge för att få tag i dem. Viktigast är dock att få dem till munnen för att smaka lite på dem. Man vet ju aldrig vad det kan vara innan man smakat, tycks du tänka. Du gillar det som har starka färger och gärna låter lite, mjukt eller hårt spelar mindre roll. Men mamma (jag, alltså) brukar ta bort de hårda när du är riktigt ivrig, eftersom du smäller till dig själv rakt i nyllet.
Ligga naken är fortfarande en favorit, speciellt om tv:n skulle råkas vara på. Fast det händer sällan, mamma och pappa brukar försöka leka och träna lite med dig. Du gillar inte direkt att ligga på mage men vi är så taskiga att vi tvingar dig iallafall en liten stund varje dag. Du har också börjat förflytta dig uppåt/bakåt när du blir leds på att ligga på golvet (på rygg). Hips vips har du sparkat dig ut på golvet och lämnat filten, innan vi hinner med. Vända på dig verkar du dock inte ha bråttom med, men det är nog som din mormor sa att ålandet nog är ditt lilla sätt att ta dig fram just nu.
Flaskan ratar du fastän vi försöker med jämna mellanrum, växer bra tror vi du gör för nu har vi fått köpa lite kläder i nästa storlek (68) till dig. De är ju något stora fortfarande, men du ska ju inte bli mindre resonerar vi!
Dansa älskar du, och ju töntigare vi dansar med dig desto mer kiknar du av skratt! Du har börjat intressera dig något för katterna, idag grabbade du tag i Lasses svans. Lasse gick och där satt du med en hårtofs i handen!
Dina sov- och matrutiner har inte ändrats nämnvärt sedan förra månaden. Du äter fortfarande på natten, vilken startar kring sju, halv åtta (blir tidigare och tidigare för varje dag känns det som) med ett kvällsmål. Om jag inte väcker dig för en påfyllning när jag själv går och sover så vaknar du för mat vid 02 och sedan vid 05-06, om du får en sluring vid 23 sover du ofta till ca 04-05. Eller, du skulle nog vilja äta redan kl 02-03 men då brukar pappa muta dig med tutten ett par gånger, så du somnar om! Du sover fortfarande i din hängande vagga, men du är ganska lång så snart kommer du att
Eller, dina sovrutiner under dagen har ändrats en hel del, då du inte länge sover varken så länge eller så djupt som tidigare. Inga tretimmarslurar längre med andra ord! Du tycker också mer och mer om att vara med, sitta i knäet och kika runt när mamma och pappa är på tex restaurang eller café. Att bara ligga i vagnen är heller inte så kul i längden så det händer oftare och oftare att du sitter upp och tittar ut en stund. Du tycker också om din Bumbostol, vi märker att du blir trött efter en stund och då liksom tippar lite framåt, men du orkar längre och längre för varje dag! Du blir lätt rastlös men numera är dina leksaker som du fått av kusin Tuva en stor hit, och du kämpar länge för att få tag i dem. Viktigast är dock att få dem till munnen för att smaka lite på dem. Man vet ju aldrig vad det kan vara innan man smakat, tycks du tänka. Du gillar det som har starka färger och gärna låter lite, mjukt eller hårt spelar mindre roll. Men mamma (jag, alltså) brukar ta bort de hårda när du är riktigt ivrig, eftersom du smäller till dig själv rakt i nyllet.
Ligga naken är fortfarande en favorit, speciellt om tv:n skulle råkas vara på. Fast det händer sällan, mamma och pappa brukar försöka leka och träna lite med dig. Du gillar inte direkt att ligga på mage men vi är så taskiga att vi tvingar dig iallafall en liten stund varje dag. Du har också börjat förflytta dig uppåt/bakåt när du blir leds på att ligga på golvet (på rygg). Hips vips har du sparkat dig ut på golvet och lämnat filten, innan vi hinner med. Vända på dig verkar du dock inte ha bråttom med, men det är nog som din mormor sa att ålandet nog är ditt lilla sätt att ta dig fram just nu.
Flaskan ratar du fastän vi försöker med jämna mellanrum, växer bra tror vi du gör för nu har vi fått köpa lite kläder i nästa storlek (68) till dig. De är ju något stora fortfarande, men du ska ju inte bli mindre resonerar vi!
Dansa älskar du, och ju töntigare vi dansar med dig desto mer kiknar du av skratt! Du har börjat intressera dig något för katterna, idag grabbade du tag i Lasses svans. Lasse gick och där satt du med en hårtofs i handen!
Övermänsklig
Lovis är visst något extra. Ålar sig fram i vardagsrummet, på rygg, 4 månader liten. Och när hon inte når sina leksaker i gymmet flyttar hon helt sonika på det!
Idag fyra månader, och fyramånadersinlägget kommer kanske ikväll. Eller imorgon. Nu ska jag krama gnällig, trött bebis.
Jo. Lovis är såklart något extra för oss. Och så mycket mer än vad jag någonsin hade drömt om! Underbara groda!
Idag fyra månader, och fyramånadersinlägget kommer kanske ikväll. Eller imorgon. Nu ska jag krama gnällig, trött bebis.
Jo. Lovis är såklart något extra för oss. Och så mycket mer än vad jag någonsin hade drömt om! Underbara groda!
lördag 2 juni 2012
Fantastiskt?
Ni vet det där med att det ska vara så fantastiskt att få barn? Klart Lovis var fantastisk när hon kom, fastän det blev som det blev. Kanske hade det varit lite lättare om förlossningen varit "normal"? Vem vet. Nåja, fantastisk var hon men inte fan trippade jag runt på rosa moln direkt. Inte på BB, inte när vi kom hem. DEFINITIVT inte när vi flyttade och veckorna efter det. Nee... Ingen förlossningsdepression eller så, men vilken jäkla omställning. Tror jag skrivit det förut men det tål att upprepas. Och folk som frågade "hur känns det att vara mamma"... de frågar ju av välmening men i min psykskalle så fick jag för mig att de orden MÅSTE, till alla pris, följas av ett ljuvt, klingande "FANTASTISKT" (gärna med rosa körsbärsblommor och eventuellt en kolibri i bakgrunden). Men inte fasen kändes allt så himla fantastiskt så det enda jag kunde svara var ju att tja, det känns iallafall.
Men nu kan jag faktiskt, och mer än verkligen, känna den där fantastiskheten. Kanske tar det mer tid för vissa? Att känna det där. Allt kanske inte faller sig lika naturligt, som det verkar för alla andra. Knyta an och allt vaddetnuheter. Jag älskar min unge mest i hela världen och skulle göra allt för henne, men den där första tiden, innan vi hade lärt känna varandra. Den var liksom inte så fantastisk. Jag grinade, hade ont, var sjuk, Lovis grinade, hade antagligen ont, var rädd. David tog hand om oss båda (DÄR har ni någon fantastisk!).
Det är inte så himla... enkelt. Men ungen är hur fantastisk som helst!
Men nu kan jag faktiskt, och mer än verkligen, känna den där fantastiskheten. Kanske tar det mer tid för vissa? Att känna det där. Allt kanske inte faller sig lika naturligt, som det verkar för alla andra. Knyta an och allt vaddetnuheter. Jag älskar min unge mest i hela världen och skulle göra allt för henne, men den där första tiden, innan vi hade lärt känna varandra. Den var liksom inte så fantastisk. Jag grinade, hade ont, var sjuk, Lovis grinade, hade antagligen ont, var rädd. David tog hand om oss båda (DÄR har ni någon fantastisk!).
Det är inte så himla... enkelt. Men ungen är hur fantastisk som helst!
Kolla kolla
Lovis och hennes polare Vincent, Arvid, Saga och Embla (ej i ordning efter hur de ligger). Underbara va!?
Deras morsor är för övrigt också grymma!
fredag 1 juni 2012
En viss tystnad
Ja det har varit lite tyst här. Vi har rätt mycket för oss, framförallt med huset. Försöker fixa till Lovisrummet med allt vad det innebär, samtidigt som allt det vanliga underhållet också ska skötas. Och så lillan då. Och grillplats, pallkragar, nytt dörrfoder, måla, lista osv osv. Och så var det dags klippa gräsmattan igen, eller iallafall dammsuga eller kanske vika tvätt! Ja men ni fattar.
Det är dock fantastiskt kul ännu. Fast just nu är vi lite trötta, klockan är 00.10 och vi har just avslutat storstäd med sugning, torkning och svabbning. Gått igenom det mesta. Varför vi gör det mitt i natten? För att då får vi städa ostörda. Och så slipper vi slösa Lovistid på att städa. Plus att det finns inget skönare än att kliva upp till ett nystädat hus. Jo, kanske krypa ner i renbäddad säng. Definitivt om världens gulligaste unge och jordens bästa kille också ligger där.
Så godnatt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)